Skip to content

Popaganda 2017: Säkert!

2 September, 2017

Foto: Nora Cederin

Av Tommy Juto för GAFFA.

Säkert! på Popaganda

Fredag 1 september

Betyg 5 av 6

Usch, så tjatigt det börjar bli. Det eviga hyllandet av de där förbaskade sångtexterna Annika Norlin skriver. Som är så lätta att kära ned sig i. Lätta att känna igen sig i. Lätta att identifiera sig med. Lätta att vilja vara en del av fast ändå inte. Svåra att inte älska villkorslöst. Så det där tjatet får nog gärna fortsätta ett tag till.

Inledningsvis tampas Säkert! med störande ljud från Joys oavslutade spelning på Lilla Scenen, ett irritationsmoment som någon naturligtvis borde ha avstyrt med lite enkel kommunikation. De lugna låtarna i början gör oss dessutom påminda om att inflygningen mot Bromma flygplats lite väl hörbart kan sätta sin prägel även på markförlagd verksamhet. Största orosmolnet den här kvällen för Norlin själv är dock att hon har en krånglande hals, men även om hon nuförtiden fördelar ut en hel del sång till andra är det inte så att problemen direkt märks av. Showen måste fortsätta. Särskilt som det är sista spelningen för sommaren.

Det här blir en timme som inte bara bjuder på förstklassig underhållning utan i mångt också handlar om ställningstagande och ansvar. I Alan Walker-covern Det Är Inte Bara Jag jublas det över kampen mot det ”bruna virus som sprids som en löpeld” och när predikstolen bokstavligen åker fram under Fredrik blir det brandtal både under låten och i det påföljande mellansnacket när Norlin med eftertryck uppmanar alla att vara ”varandras armé” och inte bara passivt se bort när sexuella ofredanden sker i vår omedelbara närhet utan att istället ta fajten. Handskarna är kastade. Och inför första extranumret Dansa, Fastän åker skorna, om än mer för att ge lite otyglat svängrum på scen åt ett par sprittande Östersundsben.

Allt är egentligen redan sagt om Annika Norlin som berättare och sångtexternas innehåll. Jag skulle däremot vilja tillägga att en stor del av lockelsen med Säkert! handlar om allt hon hittills inte berättat. Den där kittlande tanken på vilka tankar i hennes huvud som fortfarande inte omsatts till sång och melodi.

Jag är faktiskt inte helt säker på att jag vill veta heller. Somliga skattkistor håller nyfikenheten bäst vid liv i form av ett X på en luggsliten karta.

Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: