Skip to content

Popaganda 2017: alt-J

3 september, 2017

Foto: Ludvig Gropp

Av Tommy Juto för GAFFA.

alt-J på Popaganda

Lördag 2 september

Betyg 5 av 6

2012 hade jag haft en period av att vara både MP3- och Spotify-vägrare. En idealist som skulle ha ”skivomslag som gick att ta på och läsa”. En envis jävel, helt enkelt. Allt sprack när jag köpte ny dator och samtidigt insåg att det fanns en herrans massa CD för utlåning i det lokala biblioteket och de kunde rippas på nolltid med den uppgraderade utrustning. Så mycket för den idealismen, men man är inte mer än människa.

När sedan Spotify placerades i mobilen gick det inte längre att hålla emot. Världen låg öppen, bara att plocka den och lägga i sin hand. Efter det tittade jag aldrig bakåt. Nysläppt musik blev det viktigaste i livet, det fanns inte längre några begränsningar. Ett av de album jag upptäckte det året tack vare att dammluckorna stod på vid gavel var An Awesome Wave av Alt-J. Äntligen ett nytt band som lät intressant och oberäkneligt. Som försökte göra något ingen annan gjorde. Som sket i bifallet och istället fokuserade på skapandet.

Det som hänt sedan dess är att britterna både utvecklats och invecklats. This Is All Yours fortsatte förvisso mer eller mindre där föregångaren slutade, men årets habila Relaxer låter deras progressiva sida få mer spelrum. Så även deras liveframträdande, i viss mån. Efter en fin inledning på en spelning som genomgående förgylls av en rasande vacker ljusshow hamnar trion i en liten svacka där det monotona, segdragna tar över. Interaktionen mellan Joe Newmans och Gus Unger-Hamiltons röster som normalt sett är den viktiga grundpelaren går för en stund lite på tomgång.

Från Every Other Freckle vänder intresset dock tillbaka igen och slutspurten är oantastlig: MatildaTaroFitzpleasure, den smittsamt swampiga Left Hand Free och avslutande Breezeblocks. Lejonparten tagen från just fem år gamla albumet An Awesome Wave, ni vet. Därmed inte sagt att det gått utför sedan dess. Men ska man ha en ryggrad i ett liveset kan den lika gärna tas därifrån.

Varje morgon jag kan vakna och konstatera att det finns band som Alt-J är det med tryggheten i att jag åtminstone aldrig kommer att hamna i ett läge där musik blir tråkigt. Och att samtidigt ha vetskapen om att när jag själv är tom i sinnet och inte har en aning om vad jag ska lyssna på så kommer svaret alltid att finnas hos Alt-J. Bekräftat ikväll.

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: