Backtrack of the day #549: The Dukes Of Stratosphear ”Vanishing Girl”(från Psonic Psunspots, 1987)

15 Jan, 2014

Tacka kanadensiska artisten Mary Margaret O’Hara. Hade det inte varit för att hennes katolska tro gick stick i stäv med John Leckies påstått hedniska leverne och Andy Partridges påstått taskiga inställning till hennes inspelningar hade hon aldrig gett dem sparken som producenter. Och då hade dom aldrig fått två veckors lucka i sina kalendrar. Och vi hade kanske aldrig fått uppleva XTC:s psykedeliska alter-egon The Dukes Of Stratosphear.

När ett gammalt på-skoj-projekt plötsligt förverkligades under ett par oplanerat lediga veckor på Partridges initiativ var inte Colin Moulding riktigt beredd med färdigskrivna låtar. Mini-LP:n 25 O’Clock som gavs ut 1985 innehöll därför endast ett enda av hans alster, “What In The World??”. 25 O’Clock sålde dock över förväntan, till och med bättre än det senaste XTC-albumet The Big Express från 1984, så Virgin Records var lite mer välvilligt inställda till att spela in ett helt Dukes-album ett par år senare när bandet ville göra något mer avslappnat – och roligt – efter de påfrestande inspelningarna av 1986 års Skylarking som i Swindon-trions ögon tyranniserats av en envåldshärskande Todd Rundgren.

Som tur var hade Moulding samlat några Dukes-anpassade låtar i byrålådan utifall att. Till skillnad från Andy Partridge och Dave Gregory var han inte uppvuxen med brittisk psykedelia på samma sätt, eftersom han var ett par år yngre än sina bandkollegor. Dessutom var han mer lockad av ren pop än de andra två. Trots detta lyckades han på Psonic Psunspots slinka in den kraftigt The Hollies-inspirerade “Vanishing Girl” med motiveringen att deras “King Midas In Reverse” faktiskt också klassas som psykedelisk pop. Kvaliteterna i hans låt gick inte att ta miste på, och den fick äran bli albumets öppningsspår såväl som förstasingel.