Posts from the ‘Recensioner/Reviews’ Category

• Songsforwhoever on Instagram

  I min spellista med titeln "Favoriter" har jag lagt 4840 låtar som jag är tämligen övertygad om att jag inte skulle klara mig utan. Bland alla de oumbärliga favoriterna återfinns exakt en (1) Roxette-låt: Watercolours In The Rain. När det talas om Roxette talas det alltid om att Per Gessle komponerade popsånger som ingen annan och att Marie Fredriksson sjöng så att änglarna grät. Inget av detta går att opponera sig mot. Men mitt bland all tilltalande trallvänlighet från Per trängde sig även en eller annan udda fågel in från Marie. Som Watercolours In The Rain, vars text var hans, men den intrikata musiken hennes. I en tid när det räckte med att skivfabrikerna började värma upp pressarna för att Billboard skulle paxa förstaplatsen åt varje ny Roxette-singel var det en befrielse att höra något ... annat. Ingen dunderrefräng, ingen maxad produktion, inga krafttag. Bara tolvsträngad akustisk gitarr, mandolin och ett lätt tassande komp som kommer in halvvägs. Dessutom en takträkning som vid första anblicken för en lekmans öra lät relativt löst sammansatt i jämförelse med de traditionella fyrorna och åttorna i Pers låtar. Vackert, med grace. Jag såg Roxette live en enda gång, i Umeå Ishall hösten 1991. Vi färdades 20 mil för ändamålet och det var allt från bilstrul till fyllestrul innan vi till slut nådde helgens höjdpunkt; att se Marie stå och sjunga Watercolours In The Rain jämte Jonas Isacsson som höll i den tolvsträngade. I somras slumpade Spotify-gudarna plötsligt fram låten när jag satt i bilkö i hällregn och stirrade ut i tomma intet. Medan den där sagolika sångrösten åter satte klorna i mig efter så lång tid kom jag att tänka på Marie och allt hon gått igenom. Hur det kändes som en evighet sedan jag sett eller hört något om hennes tillstånd. Det gav mig en olustig känsla i kroppen och när jag till slut köat färdigt genom hällregnet och stod hemma i hallen berättade jag hur jag kände mig illa till mods över att allt inte stod rätt till. Sådant man säger men nio gånger av tio med en axelryckning sedan bara konstaterar att man inbillat sig, dragit förhastade slutsatser och haft fel. Jag önskar så att jag haft fel.

  Mina låtval till decennielistan i @gaffa_se, del 5 av 5. Mount Eerie "Ravens", 2017 När är det egentligen okej för en främmande människa i en avlägsen världsdel att närma sig en person som förlorat sin älskade och be honom berätta om sorgen och smärtan? Svar: när personen gjort ett helt album om sina upplevelser. Jag ska erkänna att jag tvekade inför att kontakta Phil Elverum, trots att jag utsett en av hans låtar till 2017 års bästa. Hur sugen var han på att vidareutveckla traumat efter att hans hustru Genevieve gått bort hastigt i cancer? Till slut gjorde jag det ändå och hoppades att jag inte skulle bli en elefant i en porslinsaffär. Det blev jag inte. Phil svarade fint på mina mail de påföljande timmarna. Sedan lämnade han ifrån sig en saklig, gripande redogörelse för tiden strax före och strax efter Genevieves bortgång, precis det som "Ravens" målat upp en bild av. En tid när tillvaron slogs i spillror men en liten dotter till slut fick honom att ta sig i kragen och ge sig fan på att leva vidare. Låten var plågsam att leva sig in i redan innan. Nu blev den näst intill outhärdlig. Lik förbannat kan jag inte låta bli att lyssna på den ibland. Elverum fann sedermera en trygghet i skådespelerskan Michelle Williams som genomgått ett liknande trauma när hon förlorade Heath Ledger. Det gladde mig att livet åter log mot honom när det olycksdrabbade paret - änka och änkling - gifte sig förra året, men lyckan blev kortvarig och de skilde sig tidigare i år.

  Fick både krama min popbroder @tonyypop och gå på hyllningskonsert. Samma kväll! 📷: @tonyypop

  David Guetta skjuter smällare.

  Mina låtval till decennielistan i @gaffa_se, del 4 av 5. Plötsligt var hon bara där, Mitski. Med en stor liten låt som börjar trevande och försiktigt för att sedan mynna ut i DEN grunge-iga tsunamirefrängen, en sån vi inte hört sedan 90-talet, åtminstone inte utan att rynka på näsan. En gång försökte jag utan framgång intervjua henne, jag fick till svar att hon befann sig i Japan på semester. Sedan dess har 29-åringen hotat med att dra sig tillbaka från musiken för gott, hur mycket sanning det nu låg i det hotet. Gudskelov hann hon göra en minnesvärd spelning på Way Out West i somras innan vad det nu blir.

  Michael Kiwanuka! Den psykedeliska soulen!

  Mina låtval till decennielistan i @gaffa_se, del 3 av 5. MSTRKRFT "Runaway", 2016 Personligen tycker jag att Death From Above 1979 alltid har blandat och gett. Ena stunden snudd på briljant, nästa mediokert. Så varför skulle Jesse F. Keelers sidoprojekt MSTRKRFT vara annorlunda? I ärlighetens namn har jag bara fortsatt lyssna på låten "Runaway" sedan Operator kom ut. Å andra sidan har jag lyssnat på den så mycket att albumet borde ha sålt platina om alla hade betett sig som jag. Denna aviga, skaviga, skruvade galenskap till dansgolvsrökare med förvrängd sång, svårkoordinerade syntar och knepiga men stadiga rytmer. Och så sedan alla dessa oemotståndliga "Doo-doodoo".

  Bredbent, kvalitativ gubbrock på svenska med Winnerbäck. Coolast på scen: Jonna Löfgren bakom trumsetet.

  Mina låtval till decennielistan i @gaffa_se, del 2 av 5. Big Thief "UFOF", 2019 Det finns få låtskrivare jag beundrar så mycket som Adrianne Lenker. Hon tycks alltid hitta rätt sträng att slå an och det ofta. I år släppte Big Thief inte ett utan två album. Båda kandidater till årsbästalistan. Titelspåret till det första var något alldeles extra. Jag blev som förhäxad. Lyssnade om och om igen säkert fjorton gånger i rad dagen den släpptes för vad ska man annars göra i evighetslånga bilköer när man precis hört årets låt redan under årets första kvartal. Vi får se om det blir årets bästa låt när allt summeras, men just där och då var det bortom allt rimligt tvivel. Jag bestämde mig rätt snabbt: jag måste få prata med henne. Hon och ingen annan i bandet. Annars fick det vara. Vi fick prata. Ambitionen var att prata komposition, vilket vi också gjorde. Men bara delar av det hamnade i tidningen. Vi fastnade i hennes barndom och gud vet vad. Vilket så här i efterhand, indirekt, faktiskt handlade om just hennes sätt att skriva låtar. Oavsett vilket. Jag fick prata med Adrianne Lenker. Bara det värt att hamna på årsbästalistan, alla kategorier.

• Songs for Whoever on Twitter

  My Tweets

• Songs for Whoever on Facebook

  Songs for Whoever on Facebook

• Sök i Songs For Whoever

• Recent Posts

  • Sound Of Lies… 4 Oct, 2019
  • Lovesexy borde ommastras 4 Oct, 2019
  • Blacknuss, Orminge Karneval, 25 april 2019 27 May, 2019
  • The National, L’Olympia i Paris, 16 april 2019 18 Apr, 2019
  • Frankie Lee “Downtown Lights” 7 Apr, 2019

• Categories

  • Årsbästalistor/Year End Lists (7)
  • Backtrack of the Day (567)
  • Covers (7)
  • Film (1)
  • Glory Days: Anekdoter från rockarkiven (2)
  • Intervjuer/Interviews (51)
  • Krönikor (17)
  • Live (61)
  • Moments in music (7)
  • Musiktips (245)
  • Nya Ansikten/New Faces (45)
  • Nyheter (209)
  • R.I.P. (7)
  • Recensioner/Reviews (143)
  • Retro (6)
  • Streaming Of You (7)
  • The Bucket List (69)
  • Topp 5 (3)

• 60-tal 80-tal Adrian Younge Alt-Country Alt-R&B Alternative Americana AOR Blue Eyed Soul Bluesrock Britpop Christopher Sander Country Crowded House Depeche Mode Disco Electronica Electrosoul First Aid Kit Folkpop Folkrock Funk Garagerock Generalerna Goth Grunge House Håkan Hellström Indie Indiefolk Jangle-Pop Jessie Ware Josh Rouse Kendra Morris Lloyd Cole Motown Neil Finn Neko Case Neo-psykedelia Neo-soul New Wave Nirvana Paul McCartney Paul Simon Playlist Pop Popaganda Post-punk Powerpop Psykedelia Punk Punkpop R&B Reggae Retro-soul Rhythm & Blues Rock Ryan Adams Shoegaze Singer-Songwriter Soft Rock Son Volt Soul Soundtrack Southern Rock Sunshine Pop Svensk pop Syntpop The Beatles The House Of Love The New Pornographers Way Out West Whiskeytown XTC Youtube

• Följ bloggen via E-post

  Ange din e-postadress för att följa Songs for Whoever-bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

  Följ

• 
  Toppblogg.se