Posts tagged ‘Folkpop’

• Songsforwhoever on Instagram

  Utan förvarning stod ett glas nyupptappad öl bredvid mig på bordet. Det var ju ändå en torsdagskväll i februari och vad skulle annars ett glas nyupptappad öl göra en sådan kväll. Mitt emot mig satt Holly Fletcher, mer känd som electrosoulproducenten och sångerskan Låpsley. Hon drack då inte bärs, såvida inte något bryggeri tagit fram en grön, grynig och grumlig variant som lätt kunde misstas för en hälsodrink. Vi pratade om både det ena och det andra och mest pratade hon. Jag blev genuint varm inombords över hur mäkta stolt hon var över sitt nytagna körkort och hur hon gladde sig så över att äntligen vara tillbaka med en ny skiva efter att ha gjort uppehåll för volontärarbete allt medan hon kämpade sig igenom den identitetskris som drabbat henne efter det tidiga genombrottet som tonåring. När tiden löpt ut och jag reste mig för att gå hade jag inte druckit många klunkar av ölen, vilket inte gick obemärkt förbi Fletchers skarpa blick. - Du får allt ta och sänka den där ölen nu!, hojtade hon glatt medan jag rafsade ihop mina saker. Det tog mig ungefär tre minuter och sjutton sekunder att göra henne till lags. Sådana samhälleligt viktiga uppmaningar lyder jag nämligen blint, inte minst en torsdagskväll i februari. Fan vet när nästa tillfälle ges. Något oförutsett - säg för skojs skull något så galet som en global pandemi - kan ju teoretiskt sett närsomhelst dyka upp och ställa allt på ända. Läsningen finns i senaste numret av @gaffa.se. Var annars? Och @lapsleyyyy släppte sitt förträffliga album Through Water häromdagen.

  På studiobesök ikväll igen. I studion med det där namnet som är hart när omöjligt att uttala raskt flera gånger på raken ens i nyktert tillstånd, än mindre i dyngrakt. Studiochef Linn bjöd på intressanta reflektioner och kaffe i studioägarens egen merchandisemugg ("Alla väljer den muggen..."). Nästa gång - om det alls blir en nästa - måste jag tigga mig till att få prova samtliga vintagesyntar. Särskilt den vita Moogen som turnerat världen runt med ABBA.

  Så mycket har hänt sista tiden att jag alldeles glömt bort att berätta om snacket jag hade med Dan Snaith i @cariboumusic för några veckor sedan. Dan - en av mina favoriter inom electronica och en av de absolut mest vältaliga jag intervjuat - reflekterade över hur hans musik inte är särskilt politisk: "Jag oroar mig förstås över samma saker som andra människor, främst klimatet men också det politiska klimatet. Vår uppväxt omgärdades av känslan att framåtskridandet bara skulle fortsätta. Även om vi fick leva med ett eller annat problem skulle saker och ting gradvis förbättras och vi skulle inte behöva uppleva ett globalt krig igen. De sista fem åren har allas naiva självbelåtenhet plötsligt utmanats. Vår uppåtgående kurva är inte evighetslång. Så ja, jag oroar mig till viss grad. Samtidigt stångas vi med problem till vilka det inte finns några tillfredsställande svar." Undrar hur han hade pratat om sin oro idag. Låt oss hoppas att vi hittar den där uppåtgående kurvan snart igen. Artikeln står att finna i näst senaste numret av @gaffa.se.

  Först var det den tråkiga nyheten om Gabi Delgado i D.A.F. Sedan, just som jag ska till att släcka och sova ser jag i flödet att Tres Warren i Psychic Ills har gått bort, 41 år gammal. Tres och jag hade kontakt för några år sedan i samband med årsbästalistan på Songs For Whoever. Jag kunde inte gå på deras spelning på Obaren veckorna innan, så jag fick aldrig möjlighet att träffa honom öga mot öga. Istället blev det via mail. Det krävdes ett par påminnelser, men Tres var mån om att kunna bidra och skickade till slut tre uppdateringar av sin text om hur låten "Another Change" kom till. Sov gott.

  Uppriktigt sagt var jag såhärnära att ge upp intervjun med forne Klaxons-mannen @james__righton och åka hem. Några sena ändringar för många plus ett trasigt tunnelbanetåg rörde till allt ett slag. Men jag är väldigt glad över att jag ändå enträget fortsatte och efter en del strapatser hittade honom inne på en undanskymd östermalmsk vinbar, lägligt nog vid ett litet bord intill ett prydnadspiano. För det blev ju en riktigt trevlig sittning. Vi pratade för @gaffa.se om svenskars och britters likheter, om nya varma sjuttiotalsinspirerade skivan, om Klaxons undergång, om det klyschiga med att skriva låtar till sina barn. Åh, och så om att livet inte nödvändigtvis behöver vara särdeles mycket mer glamoröst bara för att ens hustru råkar heta Keira Knightley. Ja, men lite så. Bra surr, som min kompis Johan brukar uttrycka det. Albumet The Performer släpps imorgon. Läs på innan. Lyssna sedan. #jamesrighton #klaxons #theperformer @pias_nordic

  Somliga skulle säga betongdjungel och fult. Jag säger urbant och vackert. Som jag älskar den här staden. Så, vi gick på ståuppkomedi ikväll. Lite jävla kul måste man ändå få ha, mitt i domedagsstämningen, när man nu köpt biljett flera månader innan pandemi blev det nya svarta. Det var inte riktigt som i Flykten från New York, när Cabbie sitter i teatersalongen och lever sig in i kabarén uppsatt av medfångar som ett litet tomtebloss av verklighetsflykt medan världen utanför sakta spolas ned i rännstenen. Men det gick att förnimma känslan. Inte ens humor låter en fly undan verkligheten. Tror ni att det förekom några skämt om rådande läge ikväll, eller? Vi skrattade. Vi levde som vanligt. Vi överlevde, som vanligt. Rätt eller fel? Bra eller anus? Fan vet. Men när nyhetsrapporteringen får oss att tro att vi ska dö vilken dag som helst. Det är då vi som mest behöver leva för en stund. Till och med i betongdjungeln.

  @peterbjornjohn releasespelade ikväll i @ingridstudios och premiärade låtar från nya albumet Endless Dream som släpps på fredag.

  Söndag kväll. Ett par timmar middag och givande samtal med @basiabulat om sorg, kärlek, lycka och inre demoner. Allt avslutat med ett slags "fotosession" där vissa av oss hade svårt att hålla sig för skratt under den aningen utdragna jakten på den perfekta bilden. 📷: Liza B.

  I fredags när jag spelade sjutummare på Cosmopolite hade jag en till 100% given avslutare: "Young Livers" med Rocket From The Crypt. Deras spelning på Gino 1996 är än idag given på min topp 5-lista över de bästa konserter jag sett. Idag kommer beskedet om att de spelar på Debaser 8 maj. Har ni någonsin sett en vuxen man gråta? Och nej, jag kan inte räkna upp de övriga fyra på listan.

• Songs for Whoever on Twitter

  My Tweets

• Songs for Whoever on Facebook

  Songs for Whoever on Facebook

• Sök i Songs For Whoever

• Recent Posts

  • Class of 2019 – The 100 Greatest Songs of the Year! 15 Dec, 2019
  • Frankie Lee “Downtown Lights” 7 Apr, 2019
  • In Memoriam: Kurt Cobain 1967-1994 5 Apr, 2019
  • Mariee Sioux “She Knows White” 3 Apr, 2019
  • Show Me The Body “Madonna Rocket” 3 Apr, 2019

• Categories

  • Årsbästalistor/Year End Lists (8)
  • Backtrack of the Day (565)
  • Intervjuer/Interviews (37)
  • Krönikor (11)
  • Live (25)
  • Musiktips (175)
  • Nyheter (151)
  • R.I.P. (5)
  • Recensioner/Reviews (94)
  • The Bucket List (70)
  • Topp 5 (1)

• 60-tal 80-tal Adrian Younge Alt-Country Alt-R&B Alternative Americana Blue Eyed Soul Bluesrock Britpop Christopher Sander Country Crowded House Depeche Mode Disco Electronica First Aid Kit Folkpop Folkrock Funk Garagerock Generalerna Goth Grunge Håkan Hellström Indie Indiefolk Jackson Browne Jangle-Pop Jessie Ware Josh Rouse Kendra Morris Lo-Fi Motown Neil Finn Neil Young Neko Case Neo-psykedelia Neo-soul New Wave Nirvana Paul McCartney Paul Simon Pernice Brothers Playlist Pop Popaganda Post-punk Powerpop Psykedelia Punk Punkpop R&B Retro-soul Rhythm & Blues Rock Ryan Adams She & Him Shoegaze Singer-Songwriter Soft Rock Son Volt Soul Soundtrack Southern Rock Sunshine Pop Svensk pop Syntpop The Beatles The House Of Love The New Pornographers The Smiths Vampire Weekend Whiskeytown Youtube

• Följ bloggen via E-post

  Ange din e-postadress för att följa Songs for Whoever-bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

  Följ

• 
  Toppblogg.se