#485. Bat For Lashes “Winter fields”, 2012

Lyssna på Spotify: Bat For Lashes “Winter fields”
Helt klart tajmad sång när jag idag tittar ut genom fönstret och ser silhuetter röra sig långt där borta i den sidledes virvlande snöyran. Bra musik värmer alltid, oavsett om det är kallt och kyligt eller ej.

Kall och kylig kan man dock inte kalla den musik som Natasha Khan gör. Synth behöver inte innebära syntetiskt. Inte ens i syntpopens begynnelse var allt robotar och uttryckslösa ansikten. Vince Clarke och Alison Moyet gjorde 60-talspop med syntar i kortlivade Yazoo, och det var sannerligen inget kylslaget över vare sig Moyets röst eller deras melodier.

Istället tycker jag att Khan på ett varmt sätt målar upp en perfekt bild av vintriga landskap i södra England, metafor för något annat eller ej. Jag associerar arrangemanget till hennes kollegor i manliga brittiska duon Hurts. Barocksynth, kan vi säga så?

Dessutom älskar jag flera av låtens kupletter. Som den här:

In sub zero I can’t stand still
Colours of absence flooding the hill