#507. Squeeze “Take me I’m yours”, 1978

Spotify: Squeeze “Take me I’m yours”
Varför är det så med vissa artister och grupper, att man så gärna vill tycka om deras musik, men hur mycket man än försöker tappar man lik förbannat intresset ganska snart. Precis så är det med mig och Squeeze. Jag vet ju att man bara ska gilla dom.

Glen Tilbrook och Chris Difford(vars texter ofta lovprisas) betraktas många gånger som New Wave-erans Lennon/McCartney, och jag förnekar inte att dom är förträffliga låtskrivare, men det där viktiga bettet som får en som lyssnare att kliva över tröskeln saknas.

”Take me I’m yours” kan man inte säga är märkbart representativ för bandet. Keyboards har förvisso alltid varit en central del i deras sound – en stor anledning till det var den musikaliske Jools Hollands personlighet – men så i fokus som dom är här var dom aldrig någonsin därefter. Låten är i all sin enkelhet riktigt minnesvärd, med den billiga sortens trummaskin och synthbasgång. Det luktar starkt av demokänsla, men så var det också bandet själva som spelade in låten utan producent.

Något unikt som dock funnits med i hela bandets karriär är Tilbrooks och Diffords parallella sång i olika oktaver, vilket tog sin början redan här.

Bonusfakta: den anabolstinna mansöverkroppen på skivomslaget tillhör ingen mindre än Kaliforniens österrikiske guvernör.