Skip to content

Recension: Depeche Mode “Delta Machine”, Betyg 4/5

23 March, 2013

Lyssna på Spotify: Depeche Mode “Delta Machine”
Idag har jag för första gången recenserat åt någon annan, nämligen Kulturbloggen. Ni som brukar läsa min blogg kommer att kunna ta del av dessa recensioner även i fortsättningen, möjligen i något omskriven form. Här är min syn på Depeche Modes trettonde studioalbum, Delta Machine:

När män i 50-årsåldern ger ut sitt 13:e studioalbum ligger begreppet gubbrock kusligt nära till hands. Det är dock inte mycket gubbrock över Depeche Mode. Viljan att hela tiden förnya sig är drivkraften som många andra vid det laget saknar. I rättvisans namn har det väl också lite med instrumentering att göra.

Pionjärerna från Basildon har alltid haft en hälsosam rotation i staben omkring sig, så Delta Machine avviker något i och med att Ben Hillier producerar för tredje gången i rad. Skillnaden mellan nya albumet och föregångaren, Sounds of the Universe, är dock tydlig. Där den förra överdoserades med samplade distgitarrer och annat håller istället den nya tillbaka ljudkollagen till förmån för framför allt en sak: Dave Gahans särpräglade röst. Med åren har han fått ett imponerande brett register, och detta har bandet klokt nog tagit väl vara på. I “Angel” är han nere i Nick Cave-djup, i “Should Be Higher” smyger han in en falsett. Samspelet med Martin Gore är uppfriskande i flertalet låtar som “Secret to the End” och “Soft Touch/Raw Nerve”.

En annan skillnad är det starka låtskrivandet, där Gore håller sin vanliga nivå och Gahan hittat ny kraft i sin studiopartner, schweizaren Kurt Uensala (lyssna på “Broken”!). “Welcome to My World” börjar trevande, nästan som något från Thom Yorkes The Eraser, men vänder ganska snart till en ballad med stabilt mönster. “My Little Universe” är minimalistisk digitalsoul, “Personal Jesus”-sysslingen “Soothe My Soul” är glädjande nog nästa singel, och i avslutande “Goodbye” får Gore utlopp för sitt bluesarv. Då har vi inte ens nämnt “Heaven”.

Synthlegendernas nya album sneglar i viss mån bakåt mot Violator, utan att för den skull bli en kopia av sig själva. Paradoxalt nog låter bandet mer nyskapande än på många år. Alla utvecklare av förnybar energi borde tvångslyssna på Delta Machine under arbetstid. Bättre inspiration står nämligen inte att finna.

Bästa spår: “Soothe My Soul”

Köp den här: CDON(2CD), CDON(1CD), CDON(LP)

From → Nyheter

Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: