Carl-Johan Vallgren “Brev till Isabelle”, 2003

Lyssna på Spotify: Carl-Johan Vallgren “Brev till Isabelle”
Jag önskar verkligen att jag utan lögn kunde hävda att jag första gången upptäckte Carl-Johan Vallgren i källaren på nån pub i Gamla Stan innan han gett ut sin första skiva. Sanningen är att första gången jag hörde “Brev till Isabelle” var i ett På spåret-avsnitt och då var det inte ens han själv som sjöng, utan Göran och Ken från Triple & Touch. Så mycket för den romantiserade bilden.

“Brev till Isabelle” är faktiskt det första och det enda jag har hört med C-J Vallgren. Det låter idiotiskt, jag vet, men jag tror det hela bottnar i en rädsla för att inse att allt annat han gjort skulle framstå som blekare och mindre intressant. Den går inte att toppa helt enkelt.

Dragspelet och mandolinen är förstås nycklarna till framgång rent musikaliskt, men “brevet” som är själva storyn är det som gör att man vill veta mer och därmed inte kan sluta lyssna. Vallgren har skrivit en hjärtlig tillönskning om välgång och lycka i livet för sin gamla flamma, som han trots allt inte kan släppa taget om.

Det bästa kommer 3.24 in i låten när han önskar svar på sitt brev:

Adressen är mitt namn och sen
c/o Sommaren
Ta vara på dig väl
Isabelle

Mer romantisk än så här blir man inte som svensk vissångare. Är också lite avis på polisongerna och den vansinnigt breda slipsen på omslaget.