The Cars ”It’s all I can do”, 1979

Lyssna på Spotify: The Cars “It’s all I can do”
Man får för sig att The Cars var Ric Ocasek’s band, med hans långsmala uppenbarelse, utdragna ansikte, mörka solglasögon och spretiga mörka hår. Han låg bakom mycket av låtskrivandet också, men det fanns fler i bandet som bidrog starkt. Elliot Easton’s gitarrspel, David Robinson’s distinkta trummor, Greg Hawkes genomskärande spejsiga keyboardslingor och så förstås Ben Orr’s sång och melodikänsla.

The Cars klarade sig bra när dom kom fram i slutet av 70-talet. Precis lagom mycket rock för att inte hatas av punkarna och lagom mycket New Wave för allmänheten. Och så förstås en gedigen grund av gammal hederlig rock’n’roll som bar upp alltihop. Låtarnas titlar och texter lyfte också fram en känsla av rockens barndom; ”Let’s go”, ”Shake it up” och ”Good times roll”. Dom behöll skärpan även på en av karriärens sista singlar, ”Tonight she comes” från 1986. Man behöver inte särskilt mycket fantasi för att ana tvetydigheten i den titeln.

Benjamin Orr, som gick bort i cancer 2000, sjöng på bandets största hit från 1984, ”Drive”, och hans mer känslosamma röst stod i stark motsats till Ric Ocasek’s coola, lite smådryga, stämma. ”It’s all I can do” är en midtempolåt som domineras kraftigt av Hawkes’ syntslingor och massiva bandkörer. Men Easton’s gitarrsolo är den riktiga höjdaren: sparsamt med tonerna, inget egotillfredsställande överdåd, och helt rätt feeling. Precis som hela låten.