The Alarm “Walk forever by my side”, 1985

Lyssna på Spotify: The Alarm “Walk forever by my side”
Många svenskar tycker att “Öppna landskap” skulle vara vår nationalsång. Det tycker inte jag. Över min döda kropp. Jag har hört tillräckligt många fyllskallar skråla om brännvinet som dom bränner själva och kryddar med johannesört för att hata fanskapet. Dessutom är den långtråkig och uttjatad.

Walesiska The Alarm betraktades som ett U2 Light och nådde ganska långt ut i världen med sin folkpunk, till och med så att dom fyllde arenor även dom. Men där U2 hade förmågan att bli intressant och nyskapande med Achtung, baby så körde The Alarm fast med Raw(båda utgivna 1991), även om låtarna egentligen inte var så dåliga. Dom var bara inte något nytt. Därefter lämnade sångaren Mike Peters bandet efter en spelning på Brixton Academy och sagan var slut.

”Walk forever by my side” har blivit en populär låt för brittiska bröllop, antagligen mycket på grund av sin titel. Själv kan jag inte se den som en bröllopslåt. Inte heller som en kärlekssång. Snarare en sång om trygghet, gemenskap och att söka tröst i svåra tider. En sång om att ta hand om varandra och styrkan i att vara tillsammans.

Men bröllopslåt, nej. Om walesarna däremot skulle få för sig att byta ut nationalsången ”Land of my fathers”(eller ”Hen wlad fy nhadau” som den heter på walesiska, men det var till och med komplicerat att skriva) så skulle jag bli besviken om dom inte antog ”Walk forever by my side” som den nya. ”Öppna landskap”, blaha, blaha.