Skip to content

#400. Billy MacKenzie ”Sing that song again”, 1997

30 augusti, 2012

Lyssna på Spotify: Billy MacKenzie ”Sing that song again”
Sedan hans självmord 1997 har en del outgivna inspelningar kommit ut med ojämna mellanrum. Ingen annan låt förde dock samma ledsna klump av sorg med sig som ”Sing that song again”.

1979 bildade Billy MacKenzie Edinburghs-duon The Associates tillsammans med Alan Rankine, och de fick genast framgångar med debutsingeln, Bowie-covern “Boys keep swinging”, mycket tack vare MacKenzies kraftfulla röst som påminde om en nyromantisk Scott Walker. Efter att ha drivit bandet på egen hand(Rankine hoppade av 1982 efter Sulk) under 80-talet och sedan gett ut ett soloalbum i början av 90-talet var han helt utan tillgångar 1995. Nude Records gav honom dock ett skivkontrakt strax därpå, men inget hann ges ut innan en burk tabletter och en depression i januari 1997 satte stopp för den så välbehövliga comebacken. Beyond The Sun gavs ut senare samma år med en rad ihopsamlade låtar från arbetet i studion fram till hans död.

Robert Smith i The Cure var vän med MacKenzie och dom hade strax före hans död planerat att ses över en öl för att diskutera ett samarbete, men det blev aldrig av. Deras ”Cut here” handlar om honom och är Smiths hyllning till sin bortgångne vän, men en så svag låt som den kunde i ärlighetens namn lika gärna ha fått vara kvar i replokalen.

Den bästa, mäktigaste och mest hjärtslitande hyllningen stod Billy MacKenzie själv för med ”Sing that song again”, en låt som kunde ha varit med på comebackalbumet som uteblev. Skrev han den till sig själv? Vem vet. Det vi vet är att ett piano och en av historiens mest gripande och intimaste sångröster nästan är mer än man klarar av. Ändå dras man till låten, likt hur människor inte kan låta bli att titta när dom passerar en inträffad bilkrock. Jag vill inte kalla det frosseri i andras olycka, utan snarare påminnelse till en själv att man måste ta vara på livet.

Hittills, peppar peppar, har jag inte förlorat någon närstående under tragiska omständigheter, men det sägs att tystnaden är värst. Den bästa lindringen kan mycket väl vara att bryta den genom att spela ”Sing that song again”. Och igen. Och igen.

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: