#418. Hipsway “The honeythief”, 1986

Lyssna på Spotify: Hipsway “The honeythief”
För många år sedan stod jag på Arlanda och skickade iväg passagerare med diverse flighter, både inrikes och utrikes. En dag vid en Paris-avgång fick jag plötsligt två boardingkort i handen där namnen var bekanta. Sharleen Spiteri och Johnny McElhone i alla hemmafruars favoritband Texas stod framför mig. Dom var hetare än någonsin just då, som var våren 1997, strax efter att deras
mångmiljonsäljande White On Blonde letat sig upp i topp på listorna. Det enda jag minns av mötet är att han var grymt lång iklädd cowboyhatt och hon var betydligt kortare. Båda bar solglasögon och såg trötta ut.

McElhone började sin karriär som basist i skotska Hipsway, ett band som lät exakt som många popband gjorde i mitten av 80-talet. New Wave i botten, fabriksinställda keyboards, överansträngd produktion, och en låt med en satans giftig melodi. Det var också vad alla andra insåg, eftersom dom bara gjorde ett album till efter debuten.

Jag ska inte säga att jag sitter och avnjuter dagliga doser Hipsway i mina hörlurar, men någonstans i min ryggmärg finns ett DNA som kräver en och annan one-hit-wonder från sagda decennium då och då. Och vad skulle de hit-orienterade radiostationerna göra utan
dom? Mata en CD-växlare med Brothers In Arms, Born In The U.S.A. och Thriller och trycka på repeat? Jag vill dock välja mina one-hit-wonders på egen hand.