#424. Lewis Taylor “Bittersweet”, 1996

Lyssna på Spotify: Lewis Taylor “Bittersweet”
Vill man vara säker på att det ska bli rätt ska man göra det själv, en devis som många har anammat från tid till annan: Paul McCartney, Stevie
Wonder, Prince, Jason Falkner, Lenny Kravitz, Todd Rundgren. Man kan förstå resonemanget. Slippa instruera en massa studiomusiker om hur dom ska spela vissa stycken, inte behöva ringa in någon annan när man får en
plötslig snilleblixt.

London-musikern Lewis Taylor började karriären med att spela i The Edgar Broughton Band i slutet av 80-talet och hade ett par psykedeliska album bakom sig under namnet Sheriff Jack när han 1996 gav ut sin första skiva i eget namn, den självbetitlade och rakt igenom egentillverkade Lewis Taylor. Skivan höjdes till skyarna, han blev snabbt en kritikerfavorit och spåddes en lysande framtid, men hyllningarna till trots kunde han inte locka till sig den stora publiken.

Skivans mittpunkt var ”Bittersweet”, som osade Marvin Gaye lång väg. Men det är för enkelt att bara ha ”Inner City Blues(Make me wanna holler)” som referens, hur mycket Taylor än lyckas få sin bas att låta som om den spelades av James Jamerson. Här finns så mycket mer: snygga beats, små och nätta psykedeliska oljud som gör att det skaver lite lagomt, lite Isley Brothers-gitarr, och efter drygt fyra minuter när man förväntar sig att låten ska börja fejda ut smäller han till med att låta som hela Earth, Wind & Fire på en
gång.

2006 släckte han ner i sin studio för gott och lät den motsträviga karriären vila, för att istället bli basist åt Gnarls Barkley. Bitterljuvt, indeed.