The Bucket List Vecka 13

28 Mar, 2013

Fredag idag, va’? Eftersom det känns så tar vi veckans lista redan nu. Inte lika namnkunnigt startfält som förra, men minst lika starkt. Och många spännande grejer, mycket indie, alt-country och elektroniskt dansant.

Glad Påsk!

Club 8 “Stop Taking My Time”(från kommande albumet Above The City, 2013)
Även om dom varit lite mer inriktade på keyboards och klubbmusik är egentligen inte Club 8 så himla annorlunda jämfört med Acid House Kings(Johan Angergårds andra band) trallvänliga tweepop, men “Stop Taking My Time” kliver ordentligt åt sidan. Elektropop som känns retfullt enkel men ändå gedigen. Och det är genialt att klistra in den lilla tjejen som på svenska högläser ett brev till eller från en vän.

Family Of The Year “Hero”(från Loma Vista, 2012)
Ett av fjolårets bortglömda album. Närmare än så här kommer ett indiefolkband aldrig att komma en radiohit. Jag fasar dock för när producenterna för alla amerikanska dramaserier kommer att plugga sönder den i avsnitt efter avsnitt.

Newtimers “She’s A Gun”(från EGO EP, 2013)
Dom här Stockholmskillarna måste ha lyssnat lika mycket som jag på soundtracket till Beverly Hills Cop. Mer än som är hälsosamt, alltså. Helt underbar 80-tals-R&B.

Little Wings “There Goes My Light Feeling”(från Last, 2013)
När du är nere i skiten och som mest behöver en mor som stryker dig över håret och säger lugnande ord, då ska du lyssna på Little Wings.

Mount Moriah “Younger Days”(från Miracle Temple, 2013)
Briljant alt-country #1.

Ansiktet “För Stor”(från #DENNYARNBMANNEN, 2013)
Antingen döljer man sin snuskiga fantasi i snygga metaforer. Eller också gör man det inte.

Water Liars “You Work Days, I Work Nights”(från Wyoming, 2013)
Briljant alt-country #2.

Stubborn Heart “Need Someone”(från Stubborn Heart, 2013)
Elektrisk croonersoul som bara växer och växer.

Elle King “Playing For Keeps”(från The Elle King EP, 2012)
Hennes pappa Rob Schneider var medlem i Saturday Night Live. Hennes mamma heter Adele. Närå, jag bara skojar(om Adele alltså). Men ni fattar när ni hör.

Fifth On The Floor “Angels In The Snow”(från Ashes & Angels, 2013)
Briljant alt-country #3.

Little Children “No Direction”(från In Hau, 2013)
Har lyssnat på stockholmaren Linus Lutti i ett par månader nu, och börjar smått strunta i Bon Iver-referenserna. Det är för bra för att bry sig om sånt.

Low “Mother”(från The Invisible Way, 2013)
Den här skulle ha varit med redan på förra veckans lista, men jag glömde att ta med den.

Hollis Brown “Faith & Love”(från Ride On The Train, 2013)
Sydstatsrock från NYC. Och Hollis Brown är inte en person, utan fyra stycken. Påminner inte Mike Montalis röst lite om en viss blond rockgud från Birmingham?

Mazes “Delancey Essex”(från Ores & Minerals, 2013)
Lo-fi-pop från Manchester inte långt från Dan Treacy och The Television Personalities.

Ashley Monroe “The Morning After”(från Like A Rose, 2013)
Som en av de allt starkare lysande stjärnorna i dagens country har Ashley Monroe lyckats med att hålla sig till den mer traditionella countryn i sin musik, medan texterna är betydligt mer moderna och handlar om att vara ute och festa och annat. “The Morning After” är ett exempel, och vad “Two Weeks Late”(bland de bästa på Like A Rose)handlar om behöver jag knappast förklara.

Lissi Dancefloor Disaster “Moshpit”(från Waves, 2013)
Experimentiellt och syntigt som The Knife. Fast mer medryckande. “Moshpit” har ett syntriff som associerar till att Hot Butter har fått sin “Popcorn” inkörd i en mixer som fått fnatt.

The Soft Hills “Riding High”(från Chromatisms, 2013)
Seattle kan fortfarande leverera indierock av yppersta klass.

The Milk Carton Kids “Whisper In Her Ear”(från The Ash & Clay, 2013)
Jag vet. Man tror inte att det är sant. Skillnaden är att den här folkrockduon sjunger sina täta harmonier i Kalifornien istället för New York. Men blundar man ser man 59th Street Bridge framför sig, det går inte att undvika.

Deptford Goth “Unions”(från Life After Defo, 2013)
Britten Daniel Woodhouse har blivit oerhört rosad för sitt album med varm och kreativ alt-R&B.

Renny Wilson “Feel Like A Child”(från Sugarglider, 2013)
Vårens sköna psykedeliska solskensdisco kommer från Edmonton.

Caitlin Rose “I Was Cruel”(från The Stand In, 2013)
Briljant alt-country #4. Ursäkta tjatet.

Little Green Cars “Harper Lee”(från Harper Lee EP, 2012)
Ibland undrar jag varför jag inte lyssnar oftare på kille-tjej-stämsång som The Magic Numbers. Eller Little Green Cars, från Dublin, som i juli kommer med sitt debutalbum och nyligen spelade på SXSW i Austin, Texas.

Fiction “Museum”(från The Big Other, 2013)
Sanslöst sprittande 80-talsindie från London. Håll alla kroppsdelar stilla, den som kan.

Chelsea Light Moving “Frank O’Hara Hit”(från Chelsea Light Moving, 2013)
Det senaste från Thurston Moore, aka Sonic Youth 2.0.

Wild Belle “It’s Too Late”(från Isles, 2013)
Syskonpar från Chicago som blandar in alla möjliga ingredienser i sin popsoppa. “It’s Too Late” ekar av The Polices pseudoreggae lika mycket som R&B och indie.

Makthaverskan “Asleep”(från Makthaverskan II, 2013)
Göteborgsbandet tar indiepop till nya höjder med sångerskan Maja Mathé Milners flygande röst.

Elephant “Skyscraper”(singel, 2013)
Ny London-duo med bluesig, orgelbaserad girlgroupballad i bagaget.

Girls Names “A Second Skin”(från The New Life, 2013)
Mera 80-talsinfluerad indie.

Chvrches “Now Is Not The Time”(från Recover EP, 2013)
Om hype var en valuta skulle den skotska synthdisco-trion från Glasgow vara rika som troll nu.

Vampire Weekend “Diane Young”(från kommande albumet Modern Vampires Of The City, 2013)
Jag kan inte låta bli att ta med den här, även om jag vet att bättre låtar finns i deras pipeline till nya albumet. Dom är ju ändå mitt favoritband.

Melissa Laveaux “Postman”(singel, 2013)
Man blir förälskad i både röst och innovativa gitarrspel från den här 28-åriga tjejen från Montreal. Soulbluesig afrobeat.