Recension: The Flaming Lips “The Terror”, Betyg 3/5

Lyssna på Spotify: The Flaming Lips “The Terror”
Om man tycker det kan vara en utmaning att lyssna på detta extraordinära band, är det inget mot för vad det är att försöka beskriva deras nya album med ord. Men jag har gjort ett försök för Kulturbloggen…

Inget band i hela världen är som The Flaming Lips. Okej, det var ingen nyhet. Men oundvikligen är det alltid den första tanke som slår en vid genomlyssning av ett nytt Lips-album. Och nämn ett enda band som går från kult till kommersiellt till att vara både kult och kommersiellt på samma gång.

För att vara ett album skapat under dötid vid inspelningarna av fjolårets Heady Fwends(där dom samarbetade med Nick Cave, Bon Iver, Erykah Badu m.fl) kan The Terror vara tidernas mest genomtänkta kaos. Eller också är det det inte. I vilket fall som helst: ni som aldrig slutar hoppas på en ny “Do You Realize?”, ni kan sluta läsa nu.

Inledande kvarten med trion “Look…The Sun Is Rising”, “Be Free, A Way” och “Try To Explain” är urstark, solid krautpsykedelia med dimmig Brian Wilson-sång. Sedan står den där. Den monolitiska “You Lust”. En korsning mellan År 2001 – Ett rymdäventyr och Kraftwerks “Radioactivity”. Säkerligen tänkt som albumets mittpunkt och som mönsterbrytare efter inledningen, men tack vare dess längd och känsla av ett ljudkollage falnar intresset någonstans i mitten efter det skavande gnissel som Steven Drozd betecknar som ett “röstsolo”. Påföljande titelspåret “The Terror” känns som rena radiohiten med trip-hop-beat och trallvänlig sång, och jag är säker på att Genesis-inkarnationen av Peter Gabriel sitter och småskrockar gillande någonstans.

Efter det tappar skivan farten en aning. “You Are Alone” känns lite oskarp i konturerna, och “Butterfly, How Long It Takes To Die” lyfter aldrig riktigt. I avslutande “Turning Violent” och “Always There…In Our Hearts” återupprättas dock nivån till den i inledningen, men då är det nästan för sent. Bara för att man är världens mest intressanta band, såväl live som på skiva, innebär det inte per automatik att man gör världens bästa musik. Att Wayne Coyne för alltid kommer att ha en varm plats i mitt hjärta hör liksom inte till saken.

Trots att en del lyssnare kommer att ta albumets titel bokstavligt, kan The Flaming Lips ändå erbjuda skönhet, men inte gratis. Så var beredd att betala ett pris för den, i form av atonala ljudeffekter, besvärande bakgrundsflimmer och annat semiterroristiskt som står i vägen. Men när du väl löst in ditt tålamod i kassan står du där med ett kvitto i handen och en upplevelsegaranti utan slutdatum.

Bästa spår: “The Terror”

Köp den här: CDON