Skip to content

Albumrecension: Disclosure ”Settle”, Betyg 3/5

4 juni, 2013


Spotify: Disclosure Settle

Första gången jag hörde talas om Surrey-ynglingarna i Disclosure var i samband med deras remix av Jessie Wares ”Running”, som var ett av bonusspåren på deluxeversionen av hennes superba Devotion förra året. ”Running” var också en av mina favoriter från hela 2012. Klokt nog har bröderna Howard och Guy Lawrence givits möjlighet att ge ut ett helt album i eget namn nu, och så här vital var det nog länge sedan jag uppfattade brittisk dansmusik.

Kanske ligger en del av förklaringen i att de växte upp i ett hem där båda föräldrarna var musiker, och att dom själva studera musik och lärt sig spela ”riktiga” instrument som bas, piano och trummor. Duon har som hederskodex att försöka spela så mycket live på scen som är möjligt, som keyboardslingor och digital percussion, allt för att göra sina spelningar så mänskliga som möjligt för publiken.

De hemmagjorda dubstepinspelningarna för tre år sedan som satte fart på karriären via MySpace är numera något dom nästan är lite generade över, men alla har vi väl gjort saker i tonåren vi inte riktigt är stolta över. Hur många av oss andra startade en karriär när vi var 16 år, som yngre broder Howard gjorde? Senaste året eller två har deras låtar varit allt lättare att ta till sig, något som inte låtit bifallet från publiken vänta på sig.

Settle är första albumet som omvärlden emotsett under en längre tid, och därmed påtvingat en neddragning i remixarbetet som gjort dem ett namn. Inte mer än rätt om du frågar mig. Den ena Deep House-vågen efter den andra sköljer över albumet, och de flesta bär på själfull sång från antingen gästvokalister som Eliza Doolittle, Jessie Ware, AlunaGeorge eller av Howard Lawrence.

Inför Settle har vi skämts bort med några finfina singlar, som ”You & Me” och ”White Noise”. Problemet är att det över fjorton spår blir alltför enahanda, låtarna dunkar på i ungefär samma tempo sånär som på avbrottet med ”Second Chance” och dynamiken går smått förlorad. Det är lite synd, för efter att ha suktat länge efter mer känns det trist att plötsligt inta motsatt ståndpunkt. Helheten blir plötsligt mindre än summan av dess beståndsdelar. Ljuspunkterna är ändå ganska många. Utöver nämnda singlar briljeras med fläskig bas, lekfulla ljud och fyndiga melodier. Jessie Ware är den ljuva uppenbarelse vi vant oss vid i ”Confess To Me”, ”Latch” en högteknologisk R&B-hit, ”F For You” exempel på att Howard Lawrence behärskar sång. Storebror Guy visar god känsla för avvägda samplingar i tunga ”Stimulation”.

Dagar som dessa när världen alltmer är på väg att tas över av bittra, sysslolösa unga män med hemdatorer som gör allt för att sabotera för vanligt folk, är det glädjande att kunna konstatera ett gott exempel där det värsta som lär inträffa är att grannar till Disclosure-fans får sin nattsömn spolierad av dunkande trummaskiner och basgångar. En mer än godkänd debut med flertalet stora ljusglimtar.

Bästa spår: ”Confess To Me”, ”You & Me”, ”Stimulation”

Köp den här: CDON(CD, CD Deluxe, 2-Vinyl), GINZA(CD, CD Deluxe, 2-Vinyl)

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. The Bucket List Vecka 23 | Songs for Whoever

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: