The Bucket List Vecka 29
Nämn fyra saker som präglar veckans lista: Kanada, singer/songwriters, nu-disco och rockgudars återkomst. Som vanligt finns lite annat också: soul, Paisley Underground, folktronica, powerpop, alt-country. Ni vet.
Trevlig helg!
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 29
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 29
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
Shawn Mrazek Lives! “Another World”(från Thought He Was Dead, 2013)
Förra veckan började och slutade vi i Vancouver. Och varför inte börja där igen? Trummisen Shawn Mrazek har spelat med indiepopband som The Doers och The Evaporators samt med Dan Bejar från Destroyer och The New Pornographers. Nu har han släppt en soloskiva, inte olik det han tidigare spelat. Hans trumspel och sound påminner faktiskt om Rik Menck(Velvet Crush/Matthew Sweet). Rackarns tjusigt omslag på skivan, dessutom.
Pet Shop Boys feat. Example “Thursday”(från Electric, 2013)
Producenten Stuart Price jämförde inspelningarna av Electric med sina intryck av Disco från 1986, och “Thursday” är ett praktexempel på vad han menar. Det gamla PSB likställt med det nya.
Kings Of Leon “Supersoaker”(från kommande albumet Mechanical Bull, 2013)
Tronar de på minnen från fornstora dar, eller kommer de att regera även med nya albumet?
Katarina Gunnerholm “Let Him Be Mine”(från England EP, 2013)
Sångerskan från Stockholm är bosatt i London där hon studerar låtskriveri på The Institute. Debut-EP:n släpptes härom veckan med fyra enormt starka akustiska indiefolkspår. På “Let Him Be Mine” körar vännen och mentorn Thea Gilmore, vars man Nigel Stonier har producerat.
The Burning Hell “Industrialists”(från Industrialists, 2013)
Förra sommaren satte altfolkrockarna från Newfoundland med Mathias Kom i spetsen nytt världsrekord i livespelningar i flest antal länder under 24 timmar. De tio länder de hann med var Tyskland, Holland, Belgien, Luxemburg, Frankrike, Schweiz, Liechtenstein, Österrike, Italien och Slovenien. Trots att de spelar “överallt från festivaler till barer till vardagsrum” har de inte planerat in Sverige ännu i år, men så flitiga som de är på sina turnéer är det förmodligen bara en tidsfråga. Rekommenderas till fans av Cracker, Giant Sand och Howe Gelb.
Justin Timberlake “Take Back The Night”(från kommande albumet The 20/20 Experience – 2 of 2, 2013)
Nya singeln från Timberlake är helt briljant soulpop som förtjänar att sönderlyssnas. Som Michael Jackson uttryckte det: sluta inte förrän du fått nog.
The Chills “Molten Gold”(singel, 2013)
Janglepoplegenden Martin Phillips från Dunedin, Nya Zeeland, fyllde 50 för ett par veckor sedan, och det firade han med att ge ut första The Chills-låten på 9 år.
The Mantles “Reason’s Run”(från Long Enough To Leave, 2013)
Paisley Underground-rock, lämpligt nog från San Francisco.
Siriusmo “Doctor Beak”(från Enthusiast, 2013)
Se dig i spegeln och säg att du inte blir nersmittad av alla blipp och blopp i “Doctor Beak”. Du kan inte.
Culture Reject “Talkin’ Easy”(från Forces EP, 2013)
Guelph, Ontario, den kanadensiska staden som en gång gav världen ständigt Scream-jagade Neve Campbell, är också säte för Michael O’Connell, mannen bakom Culture Reject. Han blandar Kent-plockade gitarrer med funkiga basgångar och får till en spännande och udda indie.
Express And Company “Montreal”(från Ontario, 2013)
Mer Ontario(goes without saying…). Äntligen!! Äntligen har Ryan Adams insomnade Whiskeytown fått värdiga efterträdare, om än lite folkigare. Och de finns i Kanada, i form av bandledaren Dylan Ireland med anhang. Jag tror att jag kommer att älska den här skivan lika mycket som Strangers Almanac. Express And Company är den felande länken mellan Whiskeytown och Mumford & Sons.
Gregory Alan Isakov “Saint Valentine”(från The Weatherman, 2013)
Ett av årets bästa singer/songwriter-album. Inte en dålig låt. Jämförs ofta med Bob Dylan, men i mina öron är det mer Paul Simon.
Grave With No Name “73”(från Whirlpool, 2013)
Lugn, det handlar inte om något risigt metalcoreband utan hjärta. Det handlar om ett Londonband med sinne för depprock och fina melodier, dekorerade med murrig, reverbdränkt sång.
Flying Ibex “In Our Time”(från Habits, 2013)
Jag hade Londonbandet i mina spellistor någon vecka men tog bort dem, eftersom jag inte först kände något speciellt. Sedan dök en låt upp av en slump och jag var direkt tvungen att forska fram vad jag lyssnade på. Tur det. Ska vi kalla dem för ett hippie-Vampire Weekend?
Truthful Justice “Liberation”(från Let There Be, 2013)
Den här typen av gospel har du aldrig hört. Det kan inte ens kallas gospel. Endast budskapet har något med saken att göra. Så brutalt funkigt, svängigt och njutbart att man är på vippen att bli frälst på riktigt. Sly & The Family Stone-gospel, kanske? Fast med inslag av Afro Beat och jazz.
Josh Pyke “Warm In Winter”(från The Beginning And The End Of Everything, 2013)
Inte för att jag längtar till vintern. Men det är inte mycket vinter över Sydneys briljante singer/songwriter Josh Pyke, som med sin dubblerade sång får till ett mjukt, sammetslent sound. Saker att hålla utkik efter: banjon i kompet, mollackordet i versernas andra takt.
Mayer Hawthorne “Small Clone”(från Where Does This Door Go, 2013)
Detroit i konkurs, dess borgmästare sedan en tid bosatt i Los Angeles. Jag säger inte att hans inbetalning av skatt skulle ha räddat stan, bara att det är…symptomatiskt. Men strunt i det vi inte kan påverka, njut nu av soft-rock-möter-soul-disco-kavalkaden på hans senaste album.
James Day feat. Donnie “R.S.V.P.”(singel, 2013)
Den här discodängan har snurrat hos mig i flera veckor, och klamrar sig fast. Nu- möter Italo Disco.
Retro Culture “Come On Dance”(från Retro Culture, 2013)
När australiensaren Matt Connelly såg filmen Drive blev han så betagen av soundtracket att han bara måste skriva en låt. 80-tals-influerade Retro Culture var fött, och Nu-Discon blev en artist rikare. I maj släppte han sin EP-debut som gått rätt obemärkt förbi. Fram tills nu, vill säga.
Pearl Jam “Mind Your Manners”(från kommande albumet Lightning Bolt, 2013)
Inga tecken på att dra ner tempot bara för att de närmar sig 50-strecket. En gång världens största band, kanske världens största band snart igen?
Nat Jenkins “Skeletons & Stones”(singel, 2013)
I en tidigare The Bucket List fanns 26-årige engelsmannen Nat Jenkins och hans ösiga rocker “East West”. Tidigare har han samarbetat med Mick Jones från The Clash, och under våren har han turnerat som frontman för inga mindre än The Animals. Nu har han dessutom kommit med en ny, smått rockabillyinfluerad singel.
King Krule “Easy Easy”(från kommande albumet 6 Feet Beneath The Moon, 2013)
Apropå rockabilly. Eller vad man nu ska kalla det som 18-årige Archy Marshall från sydöstra London spelar. Tänk dig att Billy Bragg påbörjat sin karriär runt 1960 istället för på 80-talet och kombinera det med London Calling. Voíla, där har du hans alter ego King Krule.
Sean Nicholas Savage “We Used To Live In A Dream”(från Other Life, 2013)
Sångaren och låtskrivaren från Montreal har ett synnerligen eget sound. Sade sjunger tidiga Ratata-låtar på portastudion. Eller nåt.
Hebronix “Wild Whim”(från Unreal, 2013)
När Daniel Blumberg i april meddelade att han skulle lämna Yuck, bandet han sjöng i, var Hebronix det han hade i tankarna. Låtarna på albumet är långa, och småflummiga utflykter i att utforska gitarrens ljudmöjligheter. Några melodier ryms också, som i “Wild Whim”.
State Cows “Hard Goodbye”(från The Second One, 2013)
Egentligen borde ett AOR-band som State Cows vara en omöjlighet idag, åtminstone i den här listan. Men “Hard Goodbye” hade inte gjort bort sig på Can’t Buy A Thrill, Toto IV, Chicago 16 eller Minute By Minute.
Kirin J Callinan “Landslide”(från Emracism, 2013)
Helt klart en av de mest udda singer/songwriter-skivorna i år. Nyzeeländaren hade haft åtskilliga anklagelser om att spela över om han varit skådespelare. Det teatraliska på skiva är istället vad som gör det riktigt intressant. Och “Landslide” så vacker.
Throwing Up “Big Love”(från Over You, 2013)
Tim Burgess från The Charlatans blev tydligen så exalterad när han hörde punkpoptjejerna i Throwing Up att han ville ge ut deras skiva på sitt eget skivbolag. Och när ett band som heter “kasta upp” döper sitt album till “över dig” kan man inte bli annat än glad.
Owen “A Fever”(från L’Ami Du Peuple, 2013)
Chicagos Mike Kinsella har spelat i så många indieband att jag tappat räkningen. Eller, jag har aldrig räknat. Men Owen är i alla fall det senaste.
Cloud Boat “Lions On The Beach”(från Book Of Hours, 2013)
Första låten på Londonduons debut överskuggar nästan resten av ett habilt folktronicaalbum.
Ocean Liner “Glorify Your Misery”(från Ocean Liner, 2013)
Folkduon från Birmingham, Alabama, består av äkta paret Alison och Ben Smolin. Textraden “It’s so much easier to love the girls on your computer screen, you never worry about their feelings, they always give you what you need” har mer än ett uns av ensamhet över sig.
Cold War Kids “Loner Phase”(från Dear Miss Lonelyhearts, 2013)
Stadiumindie från kaliforniska Arcade Fire-wannabees.
The Secret B-Sides “Thin Blue”(från Easy Magic, 2013)
Pratsjungen, soulig kampsång som skrevs efter att North Carolina-bandets sångare Juan Holladay arresterades av polis 2011. De kallas inte för “The Reigning Kings Of Soul” för inte.
Matt Nathanson “Annie’s Always Waiting(For The Next One To Leave”(från Last Of The Great Pretenders, 2013)
En typisk artist vars låtar förekommer i femtielva amerikanska TV-serier men ändå är okänd, men 40-åringen från San Francisco borde få ett större erkännande. Anledningen till att hans låtar hörs så ofta på TV beror inte bara på radiovänligheten, utan också på att sångtexterna ofta kan appliceras på situationer i livet. Både det fiktiva och verkliga. I den här powerpoppärlan står hon under Golden Gate med sina tvivel: “She had a master’s degree in Disappointment”.
Ghosting Season feat. T. E. Morris “Apophenia”(singel, 2013)
Producentparet från Manchester har en förmåga att göra vacker electronica med romantiska stämningar, och indiemusikern T.E. Morris bidrar med stämningsfull sång.
Joshua Worden “The Hunter”(från Always This, 2013)
Atlantamusikern Joshua Worden spelade in hela Always This i hemmet, och resultatet blev en blandning av hans influenser från neo-soul och indierock, iklätt en kostym av synthar. Motsägelsefullt nog drar det en del mot softrock.
Robin Thicke “Get In My Way”(från Blurred Lines, 2013)
Kan vara det mest hitfyllda bidraget någonsin i den här listan. Sanslös discosoul.
Soft Metals “On A Cloud”(från Lenses, 2013)
Även om Ian Hicks och Patricia Halls isande synthpop är som kolsyresnö i öronen blir man alldeles varm inombords.
French Horn Rebellion feat. Jody Watley & Young Empires “Dancing Out”(singel, 2013)
Vi måste avsluta på 80-talsdansgolvet. Vill du inte ut och partaja efter att ha hört “Dancing Out” kan du lika gärna stanna inne och tjura. Känns som på högstadiet när det var fredag och dags för disco. Och bara att höra Jody Watleys röst igen mår man bra av.
songsforwhoever.com 