Backtrack of the day #545: Marianne Faithfull ”The Ballad Of Lucy Jordan”(från Broken English, 1979)

31 Dec, 2013

Trasig historia + Trasig sångröst = Fulländad låt. En av rockens gång på gång motsägelsefulla ekvationer.

Shel Silverstein var en begåvad kompositör som förutom “A Boy Named Sue” för Johnny Cash särskilt knöt sig samman med Dr Hook, för vilka han bl.a. skrev “Sylvia’s Mother” och “The Ballad Of Lucy Jordan”. Men det var bara berättelser, framförda som av en sagoberättare i en barnhörna på biblioteket.

Marianne Faithfull, som för många enbart var känd som Mick Jaggers och Keith Richards musa, var under 70-talet en narkoman som en gång sades ha haft en sångkarriär. Efter många försök till omstart kom hon slutligen till skott, med en av missbruk nedsliten röst som inte var skuggan av den som förgyllde “As Tears Goes By” mer än ett årtionde tidigare.

Faithfull hade tagit “The Ballad Of Lucy Jordan” till sitt hjärta, och det är inte svårt att förstå varför. Sina 33 år till trots tillförde hon en sak till sångtexten om den självmordsbenägna 37-åriga hemmafrun som inte Dr Hook förmådde: autenticitet. För kom inte och säg att du inte kan förnimma Faithfull uppe på det där taket, tårarna rinnandes på kinderna, övertygad om att en kort flygtur är lösningen på alla bekymmer.

En trasig historia och en trasig sångröst säger så.