Låtrecension: Kent “La Belle Epoque”

LYSSNA VIA WiMP
LYSSNA VIA RARA

Sverige är frostskadat. Åtminstone enligt Jocke Bergs termometer. Han har tagit tempen på vårt land, och resultatet är ingen vacker syn. “La Belle Epoque” är inte första gången Kent är politiska. Midsommarvisan “Sverige” från Vapen & Ammunition hade kraftiga dylika undertoner, men fingret sattes aldrig riktigt på problemen som här.

Det kan tyckas djärvt av Sveriges största rockband att tala så öppet om allt som skuggar vårt folkhem, men det ska bli intressant att följa vad deras yttring medför. Lägger de en missnöjesröst – “Jag röstar inte längre i valet…” – eller har de tagit ställning på riktigt? Samtidigt kan man ställa sig frågan om vi ska avkräva dem att ta ställning, heller. Att med en sångtext grabba tag i Riksdagshusets skjortkragar och ryta “lyssna för helvete!” är på sätt och vis ett slags ställningstagande det också.

Svenska folket – som inte undslipper ansvar(“…jag är den misstänksamma grannen…”, “…min dator är full av bilder som aldrig borde tagits…”) – har oavsett var sympatierna ligger redan konstaterat rubbet på fikaraster, Flashback, i kommentarsfält och i bastun på simhallen. Skillnaden är att Kent har en röst. En väldigt stark röst, som kommer att höras i nästan samtliga radiokanaler varje dag, varje timme, under det närmaste halvåret. För att det blir en hit är inget jag betvivlar. Hundra- och tusentals knutna nävar kommer hädanefter att unisont slå tillsammans-är-vi-oslagbara-slag rakt upp i luften när alla skallar kampsångsrefrängen “Alla för alla och en för en” vid varje liveframförande.

Jämfört med “Kärleken Väntar”, “Kräm(Så Nära Får Ingen Gå)”, “Ingenting” och “Pärlor” låter det närmast som en högläsning ur våra dagstidningar en vanlig vardag i mars över en stråkförsedd “Blinkar Blå”. “La Belle Epoque” må vara monumentalt viktig som samtidsskildring, men som poplåt betraktad har den en bit kvar till Kents normalstandard.

Ibland är det dock inte hur det låter som är viktigast, utan hur man lyssnar.