Ny Singel: Jessie Ware “Tough Love”

Leave a Reply Cancel reply

Enter your comment here...

Fill in your details below or click an icon to log in:

Email (required) (Address never made public)

Name (required)

Website

You are commenting using your WordPress.com account. ( Log Out /  Change )

You are commenting using your Google account. ( Log Out /  Change )

You are commenting using your Twitter account. ( Log Out /  Change )

You are commenting using your Facebook account. ( Log Out /  Change )

Cancel

Connecting to %s

Notify me of new comments via email.

Notify me of new posts via email.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

• Songsforwhoever on Instagram

  @thenational pryder omslaget på vårt senaste nummer och ikväll intog de @dalhalla_officiell! Matt Berninger hade blivit av med rösten i Hamburg i förrgår men kämpade sig tappert igenom hela setet med bravur, om än hest. I avslutande Vanderlyle Crybaby Geeks överlät den gänglige frontmannen sången helt till publiken efter att ha kramat det sista ur stämbanden i Mr November... #thenational #dalhalla

  När lokala legenderna Great Hansson Rhythm & Blues Band plötsligt kör The Georgia Satellites smälter till och med den här bluesskeptikern.

  På den tiden, 1956, fick man inte bygga högre än 150 fot, motsvarande tretton våningar, i Los Angeles. Capitol Records byggde ett nytt huvudkontor. Ambitionen var att det skulle vara något som överträffade allt. En trave plattor. Ett UFO. Ett whatever. Något annat. Tre år tidigare hade man sajnat Frank Sinatra och Ole Blue Eyes var logiskt nog även den som invigde byggnadens nya studio i februari samma år med en 56 huvuden stark orkester - inte primärt som sångare, utan som dirigent(!). Nelson Riddle dirigerade givetvis vid en rad inspelningar i samma studio, men det stora affischnamnet Sinatra hade första tjing. På parkeringen utanför brukade Capitol hålla en rad olika partaj. En gång när The Beach Boys skulle släppa nytt album fyllde de den med sand. När skivbolagets australisk-nyzeeländska skyddslingar Crowded House skulle släppa popklassikern Woodface byggdes en scen upp framför väggmålningen med ett otal jazzlegender. Med sig hade Neil, Nick och Paul även nytillskottet, Neils storebror Tim Finn, samt trogne producenten Mitchell Froom. Deras spelning ägde rum den 10 juli, 1991. Idag, 28 år senare är jag inte där. Nä. Men jag var där för ett par veckor sedan. Utan att jag tänkte på det. Visst. Byggnaden fanns på min önskelista. Men jag hade släppt den, till förmån för önskemål från majoriteten. Sedan när vi gick med näsorna ner i trottoaren och kikade på stjärnorna på Walk Of Fame lyfte jag blicken - och plötsligt stod vi exakt där. DÄR. Där stämsången från en av tidernas bästa popskivor ljöd i solnedgången över Hollywood. Inför en extatisk publik bestående av salongsberusade skivbolagsanställda. Om jag bara fått vara där. Då. DÄR. DÅ.

  The White Buffalo ikväll var första internationella artisten att ta sig upp på Fåfängan till Stockholms nya livescen och Jake Smith lockade en ansenlig skara människor uppför backarna. Dessutom slapp vi regn, bara en sån sak. 📷: @songsforwhoever

  @theessexgreen skämde bort oss med popmusik på @hus7sthlm ikväll. Och nu har jag bestämt mig. I nästa liv ska jag återfödas som Jeff Barons lugg. En kalufs att dö för.

  Viktigaste händelsen idag? Att The Left Banke äntligen finns tillgängliga för streaming, åtminstone denna legendariska samling med en av tidernas bästa låtar, Walk Away Renee, samt det klassiska cembalointrot till I've Got Something On My Mind som Jens Lekman samplade i Black Cab.

  Ser ut som en långsiktig affärsidé. Alla godkänns! ✅Bad credit ✅No credit ✅Write-offs ✅Slow payments ✅Repossessions ✅Bankruptcy ✅Collections ✅Judgements ✅Divorce

  Alicia Vikander, The National, Matt Berninger, regissören Mike Mills. Och så jag. En rätt udda kombo, om man så säger. Men där det logiska går ut kommer det magiska in. Ska jag ta mig an ett projekt som en omslagsartikel för @gaffa_se gör jag det inte halvhjärtat. Jag vill ha fulländning. The quan. Jag var på förhand rädd att materialet bara skulle räcka till en "vanlig" artikel om The National och nya albumet/filmen I Am Easy To Find. En fråga/svar/fråga/svar och sedan fyllt ut med en massa blaj om deras nya skiva som lika gärna gått att läsa varsomhelst en googling bort. Om jag slipper jobbar jag helst inte så, fastän det ibland är oundvikligt. Nu fanns det lite mer än det vanliga att jobba med. Minst sagt. Jag hade alltid velat göra något i prolog/epilog-format. När Notre Dame plötsligt stod i lågor blott fyra timmar efter att jag zickzackat mig genom turister framför entrén över Place Jean-Paul II - och jag närmast hånfullt fnyst åt de köande - satt jag plötsligt med en kontext. Sedan levde jag mellan hopp och förtvivlan från ögonblicket jag fick en bokad tid med vår största svenska Hollywoodstjärna till att hon avbokade med fem minuters varsel - vad kan vara viktigare än ett kvartssamtal med Tommy Juto? Vad?? - innan jag ett par dagar före deadline, när jag egentligen gett upp, plötsligt fick en andra chans. Och ta mig sjutton om inte Alicias röst var där i andra änden när hon ringde upp mig på utsatt tid den här gången, till slut. En exakt så härlig, sprudlande person som hon verkat. Det är lätt att säga med resultatet i näven, men att jag fick ut maximalt av det jag föresatt mig är en underdrift. Och oerhört trevligt. Surrealistiskt, men trevligt. Jag fick efter 12 veckors kamp till slut fulländning. The quan. Helt klart det mest vansinniga, slitsamma och häftigaste reportage jag gjort hittills. Men jävlar vilken resa. Hopefully, the readers of Horse & Hound will be absolutely delighted.

  "By the time we make it to Barstow We'll be one step closer to hell..." Orden är Jay Farrars. I altcountryballaden "Barstow" där Gillian Welch lägger en omistlig, vemodig andrastämma. Öknen kan vara en ogästvänlig plats. Utanför Palm Springs är vägen förbi fältet med de oändliga vindkraftverken avstängd på grund av sandmolnen som de kraftiga vindbyarna för med sig. Vi blir tvungna att åka tillbaka och vända vid det bisarra vattenhålet Cabazon med två dinosaurier i naturlig storlek. Uppe i The Joshua Tree blir vi av en skäggig ranger kraftigt avrådda från att åka upp till Key's View eftersom en enorm bisvärm härjar där. Där rök den panoramautsikten. I Pioneertown hamnar vi istället äntligen på Pappy & Harriet's, detta omtalade smokehouse där alla från Paul McCartney och Rickie Lee Jones till Wanda Jackson och Conor Oberst har spelat. Hur den över 70 år gamla konstgjorda västernstaden mitt ute i ödemarken år efter år kan dra till sig gäster och artister från när och fjärran är en gåta, men ändå inte. På de långa raksträckorna norrut belönas vi efter en lång dag med en glödande, snabbt sjunkande sol. Lagom till ankomst i Barstow är det mörkt. Ett steg närmare helvetet? Well. Transportknutpunkter är som transportknutpunkter är mest. Det som kommer hit ska snarast möjligt härifrån vidare till sin slutdestination. Som vi. Vi har i alla fall ett rymligt rum, heltäckningsmatta från sjuttiotalet - gissningsvis har löftet på skylten om "newly renovated rooms" några år på nacken - och en pool vi inte hinner utnyttja. Och medan Jay Farrar äntligen besökte Sverige förra helgen för en spelning jag längtat efter åkte jag åt motsatt håll. Men jag tog mig till Barstow. En sorts poetisk rättvisa, ändå.

• Songs for Whoever on Twitter

  My Tweets

• Songs for Whoever on Facebook

  Songs for Whoever on Facebook

• Sök i Songs For Whoever

• Recent Posts

  • Blacknuss, Orminge Karneval, 25 april 2019 27 May, 2019
  • The National, L’Olympia i Paris, 16 april 2019 18 Apr, 2019
  • Frankie Lee “Downtown Lights” 7 Apr, 2019
  • In Memoriam: Kurt Cobain 1967-1994 5 Apr, 2019
  • E.B. The Younger @ Nalen Klubb, Stockholm 5 Apr, 2019

• Categories

  • Årsbästalistor/Year End Lists (7)
  • Backtrack of the Day (567)
  • Covers (7)
  • Film (1)
  • Glory Days: Anekdoter från rockarkiven (2)
  • Intervjuer/Interviews (51)
  • Krönikor (15)
  • Live (61)
  • Moments in music (6)
  • Musiktips (245)
  • Nya Ansikten/New Faces (45)
  • Nyheter (209)
  • R.I.P. (7)
  • Recensioner/Reviews (143)
  • Retro (5)
  • Streaming Of You (6)
  • The Bucket List (69)
  • Topp 5 (3)

• 60-tal 80-tal Adrian Younge Alt-Country Alt-R&B Alternative Americana AOR Blue Eyed Soul Bluesrock Britpop Christopher Sander Country Crowded House Depeche Mode Disco Electronica Electrosoul First Aid Kit Folkpop Folkrock Funk Garagerock Generalerna Goth Grunge House Håkan Hellström Indie Indiefolk Jangle-Pop Jessie Ware Josh Rouse Kendra Morris Lloyd Cole Motown Neil Finn Neko Case Neo-psykedelia Neo-soul New Wave Nirvana Paul McCartney Paul Simon Playlist Pop Popaganda Post-punk Powerpop Psykedelia Punk Punkpop R&B Reggae Retro-soul Rhythm & Blues Rock Ryan Adams Shoegaze Singer-Songwriter Soft Rock Son Volt Soul Soundtrack Southern Rock Sunshine Pop Svensk pop Syntpop The Beatles The House Of Love The New Pornographers Way Out West Whiskeytown XTC Youtube

• Följ bloggen via E-post

  Ange din e-postadress för att följa Songs for Whoever-bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

  Följ

• 
  Toppblogg.se