Leonard Cohen “Famous blue raincoat”, 1971
Lyssna på Spotify: Leonard Cohen “Famous blue raincoat”
Omslaget till Songs of Love and Hate är ikoniskt, precis som den här låten. Men Cohen själv minns inte längre vad den handlar om, han kommer inte ihåg något triangeldrama som han kände sig tvungen att skriva om. 1972 berättade han dock om hur han skrivit låten ”till en kvinna som jag var tvungen att dela med en annan man. Men ni vet, det är sant det dom säger, att det finns inga lediga män förrän det finns lediga kvinnor”. Fortfarande inte så mycket klarare, va’?
Om han någonsin skickade brevet är oklart, men han var i alla fall respektfull nog att avsluta med “Sincerely, L. Cohen.”
Första gången jag hörde ”Famous blue raincoat” var en sommarkväll i en TV-fri kolonistuga i västra Skåne. Regnet vräkte ner, stearinljusen var tända, en calvados upphälld – och en nyinhandlad Songs of Love and Hate i CD-spelaren. Mycket mer än så kan man inte begära. Vem sa att semestern måste vara solig för att vara lyckad?