Pearl Jam “Nothingman”, 1994

Lyssna på Spotify: Pearl Jam “Nothingman”
Trots den stora plats den har i mitt liv har grungen inte ägt mycket till utrymme här. I viss mån kanske för att den var så kortlivad. Eller egentligen inte, men det vi kallar post-grunge har inte varit mycket att följa. Vi fick det vi behövde när det begav sig, och härmapor göre sig icke besvär, typ.

När Pearl Jam släppte Vitalogy 1994 var grungen i zenit. Härefter skulle det bara gå neråt. Vitalogy släpptes som vinyl-LP först, och när CD:n släpptes två veckor senare blev den etta på Billboardlistan direkt, detta anmärkningsvärt nog helt utan intervjuer, vilket säger en del om deras status. Egentligen kanske albumet borde ha fått föregångarens titel, Vs, med tanke på bandets privata krig mot både varandra i bandet och Ticketmaster(som lagt på serviceavgifter på deras konsertbiljetter, vilket resulterade i att bandet ställde in konserter när dom upptäckte detta).

Vitalogy är inte så mycket ett grungealbum egentligen. Det är rätt stökigt och framjammat under Vs-turnén, men höjdpunkterna är väldigt höga. Trummisen Dave Abbruzzese lade ett välspelat och känslosamt trumspår på folkrockballaden ”Nothingman”, men otack är världens lön. Efter att Abbruzzese(som var emot bojkotten mot Ticketmaster) fått foten
började saker och ting att lätta upp i bandet. Jack Irons som ersatte var lite mer trivselfaktor och det var roligt igen. Tyckte bandet. Men inte skivköparna, som blev färre och färre, oavsett hur bra musik dom gav ut.