#458. The Sinners “Barbed wire heart”, 1990

Lyssna på Spotify: The Sinners “Barbed wire heart”
Hur många strängar har en lyra? Inte en aning. Men med 12 strängar på en elgitarr(endast mitt sunda förnuft säger att gränsen går vid 12, trots att det låter som minst det dubbla) kommer man långt, om inte hela vägen till den amerikanska västkusten och
hjärtat i mycket av det som skulle samlas i Nuggets­-boxen som präglat en stor del av vad jag lyssnat på i många år.

Pågarna i The Sinners hade köpt handboken i hur jangle-pop skulle spelas. Sångaren Sven Köhler hade ett tonfall som påminde om Mark Seymour i Hunters & Collectors och gitarristen Michael Sellers konkurrerade med Peter Buck i R.E.M. om vem som bäst förvaltade arvet efter Roger McGuinn. Första albumet From The Heart Down från 1987 fick jag ner på ett kassettband som jag nästan lyssnade sönder. Låtar som ”Walk on by”, ”Sin City”(inte den) och CD-bonusspåret/singeln ”When she lies” var bland det bästa jag hört, och när Piece By Piece släpptes 1990 var porten till himmelriket vidöppen.

Bekräftelsen på deras förfäder bekräftades när ”Barbed wire heart” togs med av Rhino i Children of Nuggets-boxen, i gott sällskap med andra 60-talsinfluerade 80- och 90-talsband som La’s, Smithereens, Long Ryders och Rain Parade för att nämna några. Det obligatoriska prefixet The nämner jag inte ens.

Zeppelin-prisade 1992 som Bästa Svenska Rockband och utrustade med call-and-response-refränger som den här såg det ut som att svensk underhållnings framtid fanns i Lund. Det gjorde den också, men inte som vi trodde. Istället producerade Lund framtiden i skepnad av Sveriges yngsta gubbe som via Idol-final, Let’s Dance-vinst, Melodifestivals-deltagande, musikalartisteri och Allsång-ledande har gjort sitt bästa för att fylla luckan som hans idol Björn Skifs lämnat.

Säga vad man vill om kontrasterna, men han sköter sina kort, Måns Zelmerlöw. Vi ska dock inte förvänta oss att få höra honom sjunga om hjärtan inlindade i taggtråd till ljudet av ringande Rickenbackers.