#460. Millie Jackson “It’s all over but the shouting”, 1974

Lyssna på Spotify: Millie Jackson “It’s all over but the shouting”
I början av karriären präglades Millie Jacksons låtar av en underlägsenhet som kvinna gentemot män. Hon tröttnade på att allt framställdes som gulle-gullig kärlek i hits som ”My man is a sweet man” när hon visste att verkligheten var en annan, något som hon också upplät mer utrymme för i sina liveframträdanden.

Publikens bifall för hennes raljerande ”rap” på scenen gav henne självförtroendet att släppa tyglarna även på skiva, och det första smakprovet på den nya diskbänksrealismen blev albumet Caught Up 1974, där första LP-sidan sågs ur fresterskans vinkel och hur hon snärjt en gift man.

På sida 2 tog Jackson rollen som den bedragna hustrun, och satan vad hon var arg! Hennes vredesutbrott till lusläsning av hennes man hade gett en Oscar hade hon varit skådespelerska i ett triangeldrama. Eller kanske snarare en Emmy, handlingen känns mer tagen ur en TV-serie. Låten har ett arrangemang fullt av minnesvärda beståndsdelar; medryckande trumspel, blås som understryker allvaret i situationen, utsökta gitarrslingor.

Ska du någon gång deklarera att du minsann inte tänkt hålla ihop äktenskapet för barnens skull så kan du börja med att spela Millie Jacksons ”It’s all over but the shouting” på maxvolym tills någon har börjat packat väskorna. Och varför skulle du vara den som packar?