The Bucket List Vecka 8
ÄNNU biffigare lista den här veckan. Hela 23 låtar…fel, jag var tvungen att lägga till Tom Morgan också, så det blev 24! Och då har jag ändå fått sålla bort några. En salig blandning som alltid, Spotify-listorna finns längst ner. Trevlig helg!
Matt Costa “Ophelia”(från Matt Costa, 2013)
Kompis med Jack Johnson och Donavon Frankenreiter. Sångare/låtskrivare som inte har Cat Stevenskt darr men lika mjukt sound.
Tom Morgan “Best Thing For Baby”(från Orange Syringe, 2013)
Australiensare mest känd för att vara Evan Dandos låtskrivarmusa som till stora delar skrev The Lemonheads It’s A Shame About Ray. Nu i eget namn. Man förstår att Dando drogs till Morgan.
Avant “Like You”(från Face The Music, 2013)
Värdig fanbärare för den mjuka ghettosoulen.
Ossler “Skönhet I Förfall”(från Stas, 2013)
Mina skånska vänner talar sig varma för Pelle Osslers nya album, och jag börjar faktiskt luta åt att ge dom rätt. Ingen kommer att hålla med om det här dock: jag tycker faktiskt mig höra stämningar som gränsar till Adolphson & Falk i den nostalgiska “Skönhet I Förfall”. Stämningar alltså, inte sound.
Chris Stamey “Skin”(från Lovesick Blues, 2013)
Behöver ingen närmare presentation efter åren i The dB’s och som singer/songwriter.
The Ruby Suns “Heart Attack”(från Christopher, 2013)
Nya Zeeländsk drömpop där riffet påminner om “Solsbury Hill”.
Ólöf Arnalds “German Fields”(från Sudden Elevation, 2013)
Dom bara poppar upp nu, de intressanta isländska folkpopparna.
Lusine “Without A Plan”(från The Waiting Room, 2013)
Det skräddarsydda soundtracket till avgångshallen när planet är försenat.
Ducktails “Ivy Covered House”(från The Flower Lane, 2013)
Hyllad neopsykedelia från Real Estates Matthew Mondanile, där riffet påminner om något från The Smiths debut.
Emilia Mitiku “Lost Inside”(från I Belong To You, 2012)
Jag är i chock och vill gärna berätta det. Hade ingen aning om att det var “Big Big World”-Emilia som stod bakom den här rootsiga soulpopen. Men jag gillar positiva överraskningar. För jag alltid avskytt “Big Big World”.
Foals “Out Of The Woods”(från Holy Fire, 2013)
Hajpad dansant post-punk som växer mer och mer.
K-X-P “Easy(Infinity Waits)”(från II, 2013)
Äntligen! Äntligen ett band från Finland man kan gilla. På riktigt gilla. Men så är dom inte heller som andra band. Elektronisk, till stora delar instrumental, discorock med en rejäl mix av olika influenser: kraut, goth, ambient, funk. Det svänger bra om deras beats, kanske tack vare deras dubbla trummisar.
Maston “(You Were)In Love”(från Shadows, 2013)
Årets första Brian Wilson-stipendiat.
Psychic Friend “The Kids Are OK”(från My Rocks Are Dreams, 2013)
Årets andra Brian Wilson-stipendiat.
Callers “Crush Times”(från Reviver, 2013)
Jeff Buckley-komp med “Don’t Come Around Here No More”-beat. Och just det ja: Sara Lucas röst.
The Little Ones “AWOL”(från The Dawn Sang Along, 2013)
Ska deras soliga indiepop göra The Little Ones riktigt stora nu?
The-Dream “Wedding Crasher”(från Terius Nash: 1977, 2012)
Stjärnproducenten bakom bl.a. Rihannas “Umbrella” släppte det här soloalbumet för gratis nedladdning redan sommaren 2011. När han fick nytt jobb som vice A&R på Def Jam i oktober 2012 lät dom honom också ge ut det på riktigt strax före jul. Borde med facit i hand ha gjorts betydligt tidigare.
DRGN King “Altamont Sunrise”(från Paragraph Nights, 2013)
Psykedelisk och elektronisk pop från Philadelphia som(medvetet eller omedvetet) bygger på samma beat som Grandmaster Flashs hip-hop-klassiker “The Message”.
The Strokes “All The Time”(från kommande albumet Comedown Machine, 2013)
Första “riktiga” singeln från nya Strokes-albumet, och nu låter det som dom själva igen, inte som A-Ha.
The Postal Service “A Tattered Line Of String”(från Give Up – Deluxe Edition, 2013)
Outtake som inte kom med på det inflytelserika albumet från Ben Gibbard och Jimmy Tamborello. Finns nu med på deluxe-utgåvan lagom till 10-årsjubileumet.
Night Beds “Cherry Blossoms”(från Country Sleep, 2013)
Bräcklig alt-country-ballad.
Serafina Steer “Ballad Of Brick Lane”(från The Moths Are Real, 2013)
Harpa är ett alldeles för underskattat instrument.
Jamie Lidell “Big Love”(från Jamie Lidell, 2013)
Knivskarp 80-talsretrosoul.
Big Harp “It’s Easy To Be Strange”(från Chain Letters, 2013)
En är skäggig, en lär inte bli det i äkta par-duon Big Harp. Men skäggigt är det. Och låter inte Chris Senseney kusligt lik Lyle Lovett?
songsforwhoever.com 