Recension: Martin Sternhufvud “Från Ingenting Till Någonting” – Ny singel

Ska man försöka hitta ett epitet för Martin Sternhufvud är man inte helt fel ute om man kallar honom för “den förlorade sonen av den gyllene Halmstadsgenerationen”; stöpt i samma kretsar som Gyllene Tider och Roxette, under 70- och 80-talen medlem av samma band som både Mats “MP” Persson respektive Marie Fredriksson.

Sternhufvud var drivkraften bakom bandet Strul som nästan hade en karriär 1981 med debutsingeln “Ki-i-ai-oo”. Dom gjorde skäl för sitt namn med frekvent rotation i besättningen innan dom splittrades för gott senare samma år. Han tog med sig bandets talangfulla pianist och sångerska, en viss Marie Fredriksson, och de två gav 1982 ut ett album som duon Mamas Barn innan hon blev erbjuden solokontrakt(låten “Jag ska ge allt” på hennes debutalbum Het Vind från 1984 skrevs av Sternhufvud). Resten är, som det heter, historia.

Där hon gick till någonting större gick han till – åtminstone som artist – ingenting. Tre decennier av Svenssonliv har passerat, och nu har han åter hittat tillbaka till musiken – som han själv beskriver det – “från ett helt annat håll”. Man kan förmoda att hans yrke som psykoterapeut har byggt upp en skattkista av emotionella erfarenheter att ösa ur, om han nu skulle vilja berätta saker för oss. Och fördelen kan ju vara att det alltid går att gömma sig bakom den legitimationen om det skulle bli alltför personligt…

“Från Ingenting Till Någonting” är titeln på både Martin Sternhufvuds nya singel och kommande albumet den är hämtad från. Ingen mindre än hans barndomsvän “MP” Persson(som var trummis i Strul innan han startade Gyllene Tider med Gessle) har producerat det i Tits & Ass-studion. Roxette-kopplingarna till trots hittar jag dock större jämlikar i melankoliska sångare/låtskrivare som Peter LeMarc och Tomas Andersson Wij än i ett popsnöre som Per Gessle. Sannolikheten att vi ska få höra något pubertalt i stil med “Flickorna på TV2” är förstås lika med noll oavsett, och apropå det där med psykoterapeut anar man en underliggande oro eller sorg, som utan att man riktigt kan sätta fingret på den väcker en nyfikenhet på huruvida det är självupplevt eller ej.

“Från Ingenting Till Någonting” är en bra, välskriven låt som växer för varje lyssning, och dessutom gillar jag den halverade takten i instrumentalpartiet mellan första och andra versen, sådana små detaljer bidrar till att skapa nerv. I en värld där femtiplussare på tok för ofta betraktas som föredettingar är det befriande när någon kommer farandes med till synes samma drivkraft som generationen under sig. Före detta artist eller icke.

Köp den här: CDON

Spotify: Martin Sternhufvud “Från Ingenting Till Någonting”