#378. The Waifs “London still”, 2003
Lyssna på Spotify: The Waifs “London still”
I Australien och Nya Zeeland när många ungdomar en dröm om att flytta till London och arbeta, leva livet, kanske träffa sitt livs kärlek, och ta dagen som den kommer. Inte sällan slutar det med flytt i motsatt riktning efter några år.
Systraparet Donna Simpson och Vikki Thorn växte upp i västra Australien och bildade folkrock-trion The Waifs tillsammans med Josh Cunningham 1992, efter att ha börjat karriären med pubframträdanden. 2001 gjorde dom ett bejublat framträdande på legendariska Newport Folk Festival i USA och har sedan dess blivit allt populärare i både Nord-Amerika och Europa.
Simpson observerade allas London-drömmar och berättade om dom i ”London still”, som blev något av ett ledmotiv för alla exil-australiensare i stan. Värst av allt var kanske att hon gav dom hemlängtan. Det ironiska hon satte fingret på var hur alla så gärna sökte sig bort från hemlandet, men när dom väl hade lyckats började dom önska att dom var hemma igen och att allt var som förut. Fast själv längtade jag mest tillbaka till London efter att ha sett vyerna i videon med allt det som jag lärt mig att älska under den period jag bodde strax utanför M25:an. Eller verser som den här:
I took the tube over to Camden to wander around
I bought some funky records with that old Motown sound
And I miss you like my left arm that’s been lost in a war
Today I dream of home and not of London anymore
But I’m in London still
I’m in London still
Yeah, I’m in London still
En ironisk skruv på sagan om The Waifs är att båda tjejerna numera lever i USA, där Donna Simpson fällde den här kommentaren i en intervju 2007:
“Jag har svårt att göra mig förstådd i Amerika, jag måste alltid upprepa det jag säger. Min man säger alltid ’prata bara som Elvis, så kommer dom att förstå’!”
I skenet av första textraden i ”London still” verkar dialekten vara ett återkommande bekymmer:
Wonder if you can pick up my accent on the phone
When I call across the country, when I call across the world
Återstår att se om det orsakar en returflytt till Austrailen. Kanske tur att jag själv hörde låten först efter att jag flyttat hem till Sverige igen, och därmed besparade mig några tårar av hemlängtan.