Track of the day #524. Del Amitri “Always The Last To Know”, 1992
Spotify: Del Amitri “Always The Last To Know”
Justin Currie har länge gått i bräschen för de smarta popsångernas förening. Oftast handlar det om kärleken och dess baksidor. ”Always The Last To Know” är, precis som gårdagens ”Regn Hos Mej”, uppbyggd på ett liknande sätt efter ”Stand By Me”-mallen, men med vissa variationer. Det är väldigt effektivt att bygga låten så. Alltid lätt att forma huvudmelodin, alltid ett stabilt sätt att skriva versrim.
Lejonparten av historien går ut på att Currie sitter och tycker synd om sig själv, till synes dumpad under mindre smärtfria former. Det har han också blivit, men inte som vi tror. Ingen Currie-text är så enkel och rättfram att allt står klart från början, aldrig att det är så förutsägbart. Knorren i slutet av ”Always The Last To Know” är lika genial som den är kort. I en enda rad blir vi varse att det inte alls är så synd om honom som han vill få oss att tro: ”Or if he’s cheated on you, like I cheated on you…”
songsforwhoever.com 
Vilket band! De var den största anledningen till att jag besökte Hultsfredsfestivalen 1992. Svävade som på moln i en vecka efteråt. 😉
Håller med! Även om jag hade 7″-arna av “Nothing ever happens” och “Kiss this thing goodbye” dröjde det ända till 1997 innan jag såg dom på kortlivade Electric Garden vid Cityterminalen i Stockholm, då i samband med Some Other Sucker’s Parade. Ett av mina bästa konsertminnen. Expressens Lars Lindström var där, dock inte för att recensera spelningen, men dagen efter hade han en krönika där han tog upp problemet med Del Amitri och alla dessa fantastiska artister som aldrig kommer att erövra världen. Jag har den faktiskt kvar, så jag kanske skulle publicera den på bloggen. Lika aktuell nu som då, tyvärr…