Intervju: Pär Wiksten – fortfarande sångare i The Wannadies

Till en början darling hos musikjournalisterna här hemma, några år in i karriären plötsligt storsäljande popstjärna efter ett soundtrackbidrag till en udda nyinspelning av roman- och filmklassiker, på senare tid låtskrivare och producent åt bl.a. Amanda Jenssen, Dregen och i skrivande stund Love Antell. Nu är det ett tag sedan Pär Wiksten själv stod i fokus med sitt The Wannadies, och det var dags att kolla statusen. Så Songs for Whoever bad den gode Pär svara på ett gäng frågor om allt från de tidiga åren till idag.

Och missa inte lektionen i hur man svarar på vissa halvkorkade frågor, i det här fallet beträffande hans och bandkollegan Christina Bergmarks relation. Ett slutgiltigt bevis för att vilken dyngfråga som helst kan bli ehm…intressant, allt hänger på hur man svarar…

Och en sak till, han har gjort en spellista också som du hittar längst ner i det här inlägget, med Grant McLennan, Nick Drake, The Clash, Santigold, Adrian Lux, The Sugarcubes m.fl.

PS. Ifall någon av er nu skulle ha glömt storheten i Pär Wikstens låtskriveri får ni även en lista med Songs for Whoevers The Wannadies-favoriter(minus låtar från Bagsy Me som ej finns tillgänglig för streaming just nu). DS.

När kom du på att du skulle börja skriva låtar och bli musiker?

Låtar har jag gjort så länge jag kan minnas, men det var nog inte förrän polisen kom när vi repade som jag kände att “fan, va tufft!”. Jag kommer ihåg att när jag såg omslaget till London Calling så kände jag att det här måste jag göra. Men när det gled över till att va på riktigt går inte att säga.

Vilka var dina största influenser?

Reggae å Clash å Ebba i början. Sen Cure å Go-Betweens å Pixies. Beatles, men dom behöver man knappt nämna. Dom finns i allting.

Mina kontakter säger att din tid som butiksbiträde på Record Line var orsaken till att 16 Lovers Lane hamnade i varannat Skellefteåhem…

Haha, ja, jo, jag försökte nog kränga Go-Betweens skivor till alla som kom in i butiken. Oavsett om dom letade efter Samantha Fox eller Bon Jovi.

Varför tror du att så många populära band under tidiga 90-talet kom från just Skellefteå? A West Side Fabrication var väl bara en av flera katalysatorer för detta. Något annat(du får inte svara klyschan “det var bara industrierna, ishockeyn eller pop att välja på”…)?

Vet inte. Ibland blir det så att en massa folk börjar med samma sak nånstans åsså blir det en våg… Jag började spela gitarr för att mina knän inte gillade att jag spelade fotboll å hockey – å nåt måste man ju göra för att få tjejer. Faktum är dock att när AIK åkte ur elitserien slog vi igenom – å när vi pausade bandet gick dom upp igen. Det kanske var läge för nåt annat i stan ett tag?

Var “My Hometown” verkligen så genuin en hyllning till Skellefteå som alla uppfattat den?

Alltså… Den handlar väl främst om långväga kärlek, att man vill vara med sin älskade. Att hen ska vara där man är, där man bor. “My home is where my heart is”, liksom. Vi bodde ju alla i Skellefteå då, å folk i stan blev väl glada när låten blev en hit. Sen när man började spela den när hockeylaget gjorde mål så blev den nån slags nationalsång för Skellefteå.

Efter den första folkpoppiga debuten drog ni allt mer åt powerpop. Var det medvetet att fasa ut violinen? 

Nja, det var väl snarare tvärtom. Vi spelade nån slags punkig powerpop när vi kände att vi ville testa fiol på en låt. “The beast…”. Sen utan att det var planerat så, så hängde fiolen med på några låtar till.

“Jag blev uppringd av P3’s Efter Tre med Ulf Elfving som undrade om vi var pedofiler…”

Hur kontroversiell upplevde ni att “Cherry Man” uppfattades? Jag läste någonstans att vissa kanaler vägrade spela den, stämmer det?

Nä, det var väl bara MTV som vägrade spela den. Jag blev uppringd av P3’s Efter Tre med Ulf Elfving som undrade om vi var pedofiler… Annars var den en live-favorit.

Blev “Might Be Stars” med sin fotbollsrefräng(som du själv uttryckt det) i slutändan mer självbiografisk än ni tänkt er?

Texten avhandlar väl en popstjärnemekanism som dom flesta känner igen? I alla fall alla som haft en hit.

Vems idé var bossan i “You and me song”?

Det var nog jag. Fast jag visste inte riktigt vad en bossa var, men jag kallade den för den brasilianska låten, så på nåt undermedvetet plan…

Hur gick det till när Nellee Hooper handplockade den till Romeo & Juliet?

Han hörde den på radion å spårade upp oss.

 “Christina som var det stora DiCaprio-fanet blev så star struck när hon vände sig mot honom att hon inte fick ur sig ett ord.”

Fick ni träffa Leonardo DiCaprio?

Yup. Eller träffade… Vi stod bredvid honom på releasekalaset, men Christina som var det stora DiCaprio-fanet blev så star struck när hon vände sig mot honom att hon inte fick ur sig ett ord.

Trillar det fortfarande in betydande royalties från den låten?

Den spelas ju fortfarande, så det ramlar in lite grann…

London var i flera år ert hem under 90-talet. Vad gjorde att ni flyttade hem igen? Var ni “klara” där?

Barn. Stockholm och Sverige är ett väldigt mycket bättre ställe att ha barn på.

Hur ofta fick ni förklara betydelsen av titeln Bagsy Me?

Inte alls. Det betyder ju pax jag. Däremot frågades det om varför.

En konsert med er som jag såg 1997 i Stockholm inledde du med orden “Hej, Stockholmsjävlar!”. Vad har hatkärleken till huvudstaden betytt genom åren?

Inte så mycket. Förstärkte väl vår västerbottniska underdogattityd i början, kanske.

Ofta läser man om skivbolagsstrul när man läser om The Wannadies. Vad var det som blev så fel?

Vi var unga å naiva när vi skrev på första kontrakten å sen när vi blev pissade på så sa vi ifrån. Nästan alla vi träffat har haft samma erfarenheter, men vi sa ifrån.

 “Vår vän Stephen Duffy föreslog att vi skulle spendera så mycket pengar som möjligt…”

Snurrade allt utom kontroll när Yeah skulle ges ut på storbolag?

Nä, det hade redan snurrat ur kontroll. Vårt skivbolag var inte längre detsamma. Alla hade sparkats och vi ville därifrån. Vår vän Stephen Duffy föreslog att vi skulle spendera så mycket pengar som möjligt å på så vis tvinga fram en vinna eller försvinna-situation. Skivan floppade och skivbolaget släppte oss.

Hur kom det sig att Ric Ocasek valdes som producent? Hur var han att jobba med?

Vi ville testa att jobba med en låtskrivar/artist-producent i motsats till en tekniker-producent, åsså var han dyr(se ovan). Han var rolig och cool, men väldigt basic.

Vilket av era album är du mest stolt över och varför?

Alla, av alla möjliga olika själ.

Du deltog år 2000 i ett avsnitt av det halvkaotiska Never Mind The Buzzcocks i brittisk TV, och om jag får vara ärlig kändes det som att du inte riktigt passade in i den hysteriska omgivningen. Kändes det så för dig också?

Nja.. Nä, eller visst – det är inte det lättaste att va med i brittiska humorprogram på sitt andraspråk. Men jag är ett stort fan av showen, så jag tyckte det var kul!

Visste du att det finns en Flashbacktråd som spekulerar i huruvida din kalufs är äkta eller en peruk?

Japps. Hysteriskt kul!

Vad är det elakaste någon någonsin skrivit om dig, och hur reagerade du?

Inget speciellt elakt, vad jag kommer ihåg. Hafsiga recensioner eller artiklar är ju mindre kul. Trist när man håller på med en skiva hur länge som helst åsså lyssnar recensenten på halva första låten å slänger ihop nåt på några minuter. Vi har dock varit bortskämda med välvilligt inställda journalister.

Oftare än inte läser man om kraschade förhållanden mellan bandmedlemmar. Varför tror du att din och Christinas relation har klarat sig?

Kan det vara min bamse till kuk? Haha, nä men… Vi passar väl bra ihop? Gillar varandras humor. Omöjligt att svara på.

Familjebildande var en bidragande orsak till att bandet lades på is. Kommer världen någonsin att få se ett nytt Wannadies-album?

Inte omöjligt.

När Skellefteå AIK vann SM-guld i våras framförde din dotter Elsa “Hela Sveriges AIK” inför 10.000 fans. Vem var mest nervös, du eller Elsa? Och hur högt rankar du den dagen i ditt liv?

Jag var tusen gånger mer nervös. Nervös å blödig. Rankar den väldigt, väldigt högt däruppe bland fluffiga orangeröda moln, månfloder, regnbågar och stjärnor.

Många frontmän går vidare med en solokarriär när deras band inte längre är aktivt. Varför har det aldrig blivit någon soloskiva från dig?

Jag är less på min röst.

Dina låtar har en benägenhet att alltid inrymma den berömda “hooken”, t.ex. de duellerande gitarrerna i “Shorty”, oh-oh-oh-andet i “Might Be Stars”, finten i “Dying For More” där man tror att refrängen ska börja men börjar en vers senare utan förvarning osv. Märker man tydligt när man hittar den?

Jag vet inte riktigt vad jag gör när jag gör musik, men jag är så oerhört förtjust i just sådana grejer så jag vaskar väl instinktivt fram dom gång efter gång.

Vilken låt önskar du att du själv hade skrivit, och varför?

Oj, det är många. Alla låtar jag gillar hade jag ju velat skriva själv. Några av dom grymmaste är väl “Imagine”, “Do You Realize?”, “Smells Like Teen Spirit”, “Whip It”… Måste jag välja en väljar jag “Life On Mars”. Melodisk perfektion av episka mått.

Vad ledde till att du började skriva låtar åt och spela med andra artister?

Jag var less på min röst.

Jag satt å slökollade på Idol å tyckte hon stack ut

Hur fann du och Amanda Jenssen varandra och vad var det som klickade?

Jag satt å slökollade på Idol å tyckte hon stack ut. Jag gillade hennes röst och hon gillade att jag gjorde hits. 

Nu senast har du arbetat med Dregens solodebut. Berätta.

Det var länge sen jag hade spelat och spelat in rock. När jag avslutade samarbetet med Amanda dök Dregen upp. Perfekt timing! Vi gjorde punkiga rock-hits, drack öl å garvade. En av mina roligaste inspelningar!

Hur ser närmaste framtiden ut?

Just nu håller jag å Love Antell på att putsa på hans soloskiva. Sen ska jag fixa färdigt i min studio. Sen är jag redo att ta över världen.

Kan du berätta något om Love Antell-skivan?

Kan inte säga så mycket mer om Love annat än att vi skriver och spelar in den i min studio Hospital1. Å att det blir grymt bra. Pojken sjunger fantastiskt!

Lyssna via Spotify: Pär Wikstens spellista

Lyssna via WiMP: Pär Wikstens spellista

Lyssna via Spotify: Songs for Whoever’s The Wannadies-favoriter

Lyssna via WiMP: Songs for Whoever’s The Wannadies-favoriter