Intervju: Anders Glenmark – Han tog svensk pop till en högre standard

Foto: Johanna Wallin/Kristianstadsbladet

För att vara en av Sveriges mest säljande och inflytelserika musiker genom tiderna är Anders Glenmark till skillnad från sina jämlikar tillbakadragen och näst intill skygg, åtminstone medialt. Han syns ute på stan, men i medier, inte minst sociala, lyser han med sin frånvaro. Songs for Whoever fick en blixtintervju med popmaestron, om än utan att det gjorde oss så där vansinnigt mycket klokare på hans förehavanden, men ändå…

Hur var du under uppväxten i Skåne, var du en popnörd?

Syrran har alltid kallat mig för “popsnöret”…

Var det en självklarhet att bilda familjegruppen Glenmarks tillsammans med syster Karin och farbror Bruno?

Lite av en tillfällighet. Bruno råkade höra en tape som jag hade gjort. Han fick idén om en grupp. Min syster anslöt ett par månader senare.

Efter ett par framgångsrika soloalbum på svenska blev du glamrockande Andy Glenmark och satsade på en engelskspråkig karriär, men det blev bara ett par singlar. Vad var det som gick snett?

De flesta svenska artister provar någon gång med att försöka i utlandet. Så även jag. Det var inte alltför seriöst och låtarna i ärlighetens namn inte särskilt bra.

Förutom Murray Head är det du som är alla rösterna i ”One Night In Bangkok” från 1984. Hur många sångpålägg gjorde du?

Jag gör leadstämman plus hela kören. Kanske åtta kanaler.

Känslan är att du där lade grunden till dina egna kommande produktioner. Håller du med?

Nej, jag hade producerat långt innan detta. Men ett visst intryck gjorde det…

I slutet av 80-talet startade ett par decennier av framgångsrika år som producent. Vilket album är du mest nöjd med som du gjorde åt någon annan artist?

Ung Och Stolt-plattan med Eva Dahlgren var väldigt rolig att göra. Men jag har många goda minnen från den tiden.

Du och Orup lärde känna varandra när du arbetade med hans två första soloalbum, och tillsammans med Niklas Strömstedt gjorde ni som GES en viss fotbollslåt… Berätta.

Niklas fick frågan först, men eftersom Orup och jag råkade vara “i närheten” krävde vi att få vara med. Vi skulle egentligen bara göra den låten, men det var ju så kul…

Vilket är ditt bästa minne från den gyllene VM-sommaren 1994?

Den osannolika värmen.

Vilket är ditt galnaste minne?

Att det blev av överhuvudtaget.

I texthäftet till det första GES-albumet gjorde ni något mycket ovanligt, ni satte ut ackorden till varje låt också. Vems idé var detta och varför?

Jag tror det var min idé. Ett minne från förr helt enkelt, när jag brukade göra så.

”Högre Standard” från Boogie I Mitt Huvud brukar jag hålla som en av tidernas bästa svenska poplåtar. Kan du säga något om dess bakgrund?

Den är helt baserad på basriffet. Jag satt och lekte med detta och, tja, det blev en låt till slut.

Många gånger kan man relativt tydligt identifiera en Glenmark-produktion. Vilka är dina kännetecken?

Det kanske ska besvaras av andra egentligen. Men jag är ju väldigt förtjust i körer och fina stråkar tex.

Vilken är dagens största rockklyscha enligt dig?

“Min nästa platta är väldigt gitarrbaserad och mycket tuffare än förra”

Ärligt talat, Så Mycket Bättre. När tackar du ja till nästa säsong?

Tror jag nog inte…(skratt)

I år är det 20 år sedan VM-bronset. Är det något jubileumsfirande planerat där du är involverad?

Själv planerar jag ingenting, men några andra vill hitta på något sägs det.

Sist vi sågs nämnde du något om ett samarbete med ABBA-Frida. Kan du berätta något om det och vad du annars har på gång?

Ett mycket trevligt möte förstås. Hon har alltid haft en mycket egen klang, och jag är stolt över att hon ville jobba med mig.