Skip to content

Så mycket, mycket bättre: Önskelåtarna inför nya säsongen 2014

25 april, 2014

Tar ni önskningar, eller?

Kommande säsongen börjar redan väcka en del frågetecken hos allmänheten, särskilt de sist tillkännagivna namnen Love Antell och Johan T. Karlsson, som båda faktiskt har stora och hängivna fanskaror utanför digilistor och reklamradio och inte alls är de grå fläckarna på kartan som många verkar tro. Här är det värt att påminna om Petra Marklund, alias September. Som en katt bland hermelinerna, bland namn som var djupt inristade i hjärnbarken sågs hennes medverkan under debutsäsongen med viss skepsis, fram tills att hon öppnade munnen och sjöng sin första cover. Efter det såg hon inte bakåt och ingen av tittarna heller.

Därför hoppas jag när programmet visas i höst att alla som idag fnyser och slentrianmässigt spottar ur sig ord som ”bottenskrap” kommer att inte bara ändra uppfattning, utan helst ställa sig upp, ta av sig dumstruten och erkänna att de hade fel. Om inte annat för sig själva.

Själv är jag övertygad om att kommande säsong av den stora, stora succén – eller varför inte institutionen, som det har utvecklat sig? – blir den bästa hittills. Dels för att artisterna alla är begåvade och intressanta i var sin nisch, dels för att de alla är sådana undertecknad kan uppskatta, sånär som på Carola som sätter färg på sitt eget lilla vis. Nytt för i år är att ingen veteranernas veteran deltar, vilket kan ses ur två perspektiv: 1) det blir inte lika mossigt, och tempot och energin kan förhöjas, eller; 2) pondusen kanske inte blir densamma i avsaknaden av någon med en lång, odiskutabel karriär. Jag väljer dock det första perspektivet, tveklöst. En ung artists livshistoria är minst lika engagerande som en nästan tredubbelt så gammal och är både individ- och meritrelaterat snarare än enbart det senare.

Låtvalen blir som alltid det stora överraskningsmomentet, ofta helrätt men tyvärr ibland helfel. Så om ni medverkande artister här nedan skulle råka snubbla in på en liten, men hängiven musikblogg vid namn Songs for Whoever, gör mig en tjänst och ta följande personliga önskemål under beaktande. Det kan vara vad som skiljer en dundersuccé från ett försmädligt pekoral.

Snälla söta rara med socker på?

Orup ”Hopplös”(av Love Antell, finns på Florence Valentin-albumet Pokerkväll i Vårby Gård, 2007)

Själfull ballad om skolgårdens dråplige tyrann som kunde ha skrivits av Orup själv, frånsett det allvarsamma ämnet. Således vore det intressant att höra honom sjunga sin egen genre, fast ett kliv bort från det sedvanliga ämnet i fokus: kärlekens val, kval och tillkortakommanden.

Kajsa Grytt “Vi Va Dom”(av Johan T. Karlsson, finns på Familjen-albumet Allt På Rött, 2012)

Kontraster kan vara spännande att utforska. Särskilt möjligheten att få höra en sångerska monumentalt förknippad med storstadsdjungeln sjunga textrader som ”…från skogen i Snapphaneland”. Men temat med underdogs i småstaden passar Grytt bättre än man först kan ana.

Ola Salo ”Amarula Tree”(av Amanda Jenssen, finns på Killing My Darlings, 2008)

Kraftfull, svängig dänga från debutalbumet, i likhet med många av hennes låtar skriven av Jenssen i par med Pär Wiksten(The Wannadies) med vilken hon tillsammans tog hem 2009 års grammis i kategorin Årets Kompositör. Kan lyfta än mer när den kommer från medelålders-Jesus kraftfulla stämband. Skall naturligtvis framföras barfota, så produktionen inför skogräns i matsalen på Amandas dag.

Johan T. Karlsson “Trummor Och Gitarr”(av Orup, finns på Teddy, 1998)

Att ta sig an en Orup-låt är en lagom utmaning för Familjen, men att välja en ur den långa raden av välkända radiodängor skulle vara förenat med pekoralvarning. Därför ska Johan T välja ett av de mindre namnkunniga albumspåren och hotta till det i helt ny tappning. Gärna den här från Teddy, som kan bli en riktig dansgolvsklassiker med något uppskruvat tempo. Refrängstrofen ”Jag kan inte höra trummor och gitarr…” känns dessutom som klippt och skuren för Hässleholms electrofantom. Fast visst vore det coolt om han gjorde ”Feber” från Elva Sånger, med tanke på att en av Familjens tidigaste hits hette samma sak?

Love Antell “Sjukdom(Disease)”(av Ola Salo, finns på The Ark-albumet In Lust We Trust, 2002)

Det är ingen hemlighet att Antell gjort det till sitt signum att “låna” från utländska artister och översätta textsnuttar, inte helt olikt en viss Håkan från Västkusten. The Arks vemodiga, hjärtinnerligt misstrogna ”Disease” med viss touch av Morrissey, kunde lika gärna vara ursprunget till något vi redan hört.

Amanda Jenssen “Runaway”(av Carola, finns på Runaway, 1986)

Utlandssatsningen som aldrig tog sig någon annan stans än till landsgränsen var den populäraste skivan bland tjejerna i klassen när jag åkte på skolresa till Stockholm. Och ”The Runaway”, skriven av Bee Gees förtjänar ett bättre öde än en svårt daterad produktion sjungen på bruten engelska. Rivjärnshalsen från Lund är portalen till upprättelse, givetvis i kombination med ett mindre stolpigt arrangemang.

Carola “Slicka Mig Ren”(av Kajsa Grytt, finns på Tant Strul-albumet Jag Önskar Dig, 1984)

Blotta tanken på att den skenheliga divan skulle ge sig på den här smutsiga, självrannsakande blicken in i den spräckta spegelbilden är kittlande. Tyvärr också lika osannolik. Snarare en låt som ligger Amanda Jenssen närmare till hands, men man kan väl få drömma?

LYSSNA PÅ ALLA LÅTAR:

From → Krönikor

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: