“Rewind The Film”, första låten men inte första singeln, från det kommande Manics-albumet med samma namn släpptes igår. En tydlig fingervisning om det utlovade mer akustiska soundet som ska göra sig gällande. Det där med “första låten men inte första singeln” är förresten något nytt som skivbolag och artister har börjat använda, ungefär som en inropare för att väcka intresset för en singel som i sin tur är en inropare för att väcka intresset för ett album. Antagligen finns någon marknadsansvarigs uträkning över hur det knepet ökar försäljning på olika sätt, men den kalkylen har jag aldrig sett och jag hoppas slippa. För mig blir den låt som släpps först också automatiskt en singel, sedan får professorerna på Handelshögskolan ha vilken uppfattning de vill.
Mitt intresse för Walestrion har avtagit mer och mer för varje år som gått sedan Everything Must Go till att närma sig nollstrecket. Den nästan sju minuter långa, men ej för långa, “Rewind The Film” kan bli kyssen som väcker mig ur dödens sömn. Att spela in en duett med Sheffields mörkaste smörsångarröst var ett genidrag. Richard Hawleys djupa baryton passar som hand i handske med den vackra melodin, klart influerad av klassisk pop och låtskrivande i Bacharach/David-skolan, ackompanjerad av en tårdrypande, stråkförsedd Wrecking Crew-produktion. Kanske är det inte så konstigt, eftersom den bygger på David Axelrods “A Little Girl Lost” som finns på albumet Songs Of Experience från 1969.
Min enda egentliga oro är över hur James Dean Bradfield kommer att tackla övriga låtar, sett till hans Bruce Dickinson-vibrato som nästan stjälper omkull “Rewind The Film” i refrängen, men det lär vi bli varse 16 september när albumet släpps.
Nyligen fick jag en omsorgsfullt sammanställd Spotifylista av en vän med gräddan av solskenspop som producerades i slutet av 60-talet. “Rewind The Film” hade placerat sig fint mellan The Association och The Millennium, hade det inte varit för att idealistiska värderingar satt stopp för det.
Albumet Rewind The Film släpps 16 september, singeln “Show Me The Wonder” släpps 9 september
Semester. 100 mil i bil. Kusligt mycket bra ny musik att lyssna på. Kusligt många låtar som hamnar i veckans The Bucket List. Bara att boka in en rejält tilltagen road trip. Eller åka tvåtusen varv runt kvarteret.
Nyheterna bland de stora namnen kommer från Mavis Staples, Nine Inch Nails, Bloc Party, Franz Ferdinand, Joe, Neko Case, Beck, Tamar Braxton och Willie Nile. Nyheterna bland de mindre namnen kommer från Thee Spivs, Faråker, Caro Emerald, The Black Lillies, Adna, Jay Arner, Deap Vally, The Strypes och Kacey Musgraves. Plus en jädra massa till. 52 låtar inalles. Herrejävlar.
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 27
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
Neko Case “Man”(från The Worse Thing Get, The Harder I Fight, The Harder I Fight, The More I Love You, 2013)
M. Ward gästar på “Man”, en låt från kommande albumet från Vancouvers finest som minner om hennes deltidsband The New Pornographers.
Smith Westerns “Glossed”(från Soft Will, 2013)
Inte mycket lo-fi längre från Chicagotrion, men likväl fina melodier. “Glossed” är en väldigt, väldigt lämplig titel.
Empire Of The Sun “Celebrate” och “I’ll Be Around”(från Ice On The Dune, 2013)
Kunde inte välja bort någon av den dansanta “Celebrate” och den finstämda “I’ll Be Around”, så bägge får hänga med den här veckan. Australiensarnas futuro-The Buggles-pop är något av det bästa som kommer att hända topplistorna i år.
All Tiny Creatures “A Lone Sound”(från Dark Clock, 2013)
Älskar solskenspop, älskar brukandet av Prince-trummaskiner anno 1984.
Bridget Kelly feat. Kendrick Lamar “Street Dreamin'”(från kommande albumet Something Different, 2013)
Kelly har bl.a. sjungit med Jay-Z i Alicia Keys ställe på “Empire State Of Mind”, och hennes ljusa, småhesa sång står i perfekt konstrast till Lamars heliumrap.
Mood Rings “Promise Me Eternity”(från VPI Harmony, 2013)
Hela Sarah Records backkatalog över ett album.
Mavis Staples “Woke Up This Morning(With My Mind On Jesus)”(från One True Vine, 2013)
Tänk om all religiös musik kunde låta så här. Då kanske till och med jag hade trott på någonting.
Parlour Flames “Pop Music Football & Girls”(från Parlour Flames, 2013)
Av alla förgreningar sprungna ur Oasis var det lite otippat att det intressantaste skulle komma från Paul “Bonehead” Arthurs. Tillsammans med Alan Wilkes, aka Vinny Peculiar, sätter han fingret på exakt vad livet går ut på. Eller i alla fall borde gå ut på.
Eleanor McEvoy “True Colors”(från If You Leave…, 2013)
Har alltid tyckt att Cyndi Laupers “True Colors” varit en vacker sång. Efter att ha hört irländska singer-songwritern Eleanor McEvoys version tycker jag det ännu mer.
The Electric Soft Parade “Summertime In My Heart”(från Idiots, 2013)
Brightonbröderna jämförs ofta med Oasis, men själv jämför jag snarare med Pernice Brothers, bröderna Finn i Crowded House eller bröderna Head i Shack. Sommarens anthem hos mig.
Serengeti “Directions”(från Kenny Dennis LP, 2013)
Ingen genomsnitts-hip-hop.
Cheyenne Mize “Give It All”(från Among The Grey, 2013)
Ingen genomsnitts-singer-songwriter.
Franz Ferdinand “Love Illumination/Right Action”(från kommande albumet Right Thought, Right Words, Right Action, 2013)
Dubbla A-sidor när skottarna släpper första singeln inför albumet som släpps 26 augusti. Discorockig postpunk som vanligt på menyn, båda låtarna med snärt.
Joe “1 To 1 Ratio”(från kommande albumet Doubleback: Evolution Of R&B, 2013)
Nya albumet från Joe Lewis Thomas är en riktig uppvisning i neo-soul. Har allt från groove till croon.
Familjen “Ängeln I Rummet”(från Väger Ett Andetag, 2013)
B-sidan till senaste singeln är en fin version av Eva Dahlgrens stora stund. Dags att starta kampanjen för att få med Johan T. Karlsson i Så Mycket Bättre 2014.
Thee Spivs “Let’s Talk About The Weather”(från The Crowds And The Sounds, 2013)
Den som saknat Television Personalities, The Undertones eller Eddie & The Hot Rods bör överväga att kasta sig över Thee Spivs omgående.
Beck “Defriended”(singel, 2013)
Han planerar att släppa två album senare i år, ett akustiskt och ett “vanligt”. Ingen tvekan om var den här lär hamna.
Bloc Party “Ratchet”(från kommande EP:n The Nextwave Sessions, 2013)
Låter som om en halvhög Dizzee Rascal shanghajat en inspelning med Gang Of Four.
Delorean “Spirit”(singel, 2013)
Spanska indietronica-bandet från Barcelona har kommit med ny singel.
Summer Heart “Beat Of Your Heart”(singel, 2013)
Den svenska sommarlåten 2013 kommer från Halmstad, men för en gångs skull inte från Per Gessle, utan David Alexander. Dock inte utan undertoner och sound likt namnen David Bazan i Pedro The Lion.
Them Swoops “Too Fast For Love”(singel, 2013)
Gudomligt medryckande Phoenix-pop från Melbourneduo på uppgång.
Andrew Wyatt “Harlem Boyzz”(från Descender, 2013)
Soloalbumet från rösten bakom svenskättade Miike Snow släpptes i april men finns först nu på Spotify. Kammarpop deluxe.
Omar feat Caron Wheeler “Treat You”(från The Man, 2013)
Gudfadern av brittisk neo-soul tillsammans med fröken Soul II Soul i en duett från hans nya starka album kan inte annat än tilltala. Dessutom lite 90-talskänsla.
Hospital Ships “Come Back To Life”(från Destruction In Yr Soul, 2013)
Built To Spill och Death Cab For Cutie lurar i vassen på den här.
Maps “You Will Find A Way”(från Vicissitude, 2013)
Debuten We Can Create skapade James Chapman i sitt sovrum och blev Mercury Prize-nominerad. Tredje albumet är också en räcka starka elektroniska indiepoplåtar.
The Fontanelles “Criminality”(singel, 2013)
Alldeles för lite afrobeat i den här bloggen, så vi slänger in lite sväng från Londons svängigaste.
Kacey Musgraves “Follow Your Arrow”(från Kacey Musgraves, 2013)
Countrypop brukar vara helt utan bett och enbart med en vacker, tillrättalagd fasad. Därför är jag stolt över att kunna ha med 25-åriga Texasbon Kacey Musgraves den här veckan utan att känna någon som helst skam. “Follow Your Arrow” är en insiktsfull countryfolkpopsång med lyrik från en person uppvuxen in i informationssamhället med kroppsfixering, avundsjuka och allt det där.
Adna “The Prettiest”(från kommande albumet Night, 2013)
Från Göteborg kommer Adna Kadic, en singer-songwriter som har alla förutsättningar att bli allt både hon och vi önskar. Förra året släppte hon en EP med fem briljanta låtar, nu har hon släppt en singel från ett debutalbum som ser dagens ljus i höst. Vissa artister räcker det att man hör några takter från för att konstatera vilken talang som visar sig.
Vance Joy “From Afar”(från God Loves You When You’re Dancing EP, 2013)
Melbournebaserad singer-songwriter som turnerat med Julia Stone.
Pylo “Enemies”(singel, 2013)
Jag kan inte låta bli att tänka tanken på att så här borde Coldplay låta, istället för att låta som dom låter. Och likheterna är slående med Bathbandet Pylo.
The Black Lillies “The Fall”(från Runaway Freeway Blues, 2013)
Va? En höstsång mitt i sommaren? Om det låter så vackert som Cruz Contreras och Trisha Gene Brady framför den här countryfolkballaden kan jag även tänka mig att räkna den som julsång. Och nationalsång. Eller vad sjutton som helst.
Tamar Braxton “The One”(från kommande albumet Love And War, 2013)
Tonis lillsyrra sjunger soul som…sin storasyrra.
Deap Vally “Bad For My Body”(från Sistrionix, 2013)
Om Meg White var Jack White och vice versa.
Robby Hunter Band feat. Ghostwridah “Treat You Right”(från kommande albumet Magic City Hippies, 2013)
Hunter är f.d. gatumusikant i Miami som spelar en djupt intressant mix av funk och hip-hop. Svänger som inget annat, låter som inte mycket annat.
Splashh “All I Wanna Do”(från All I Wanna Do, 2013)
Shoegazers! Vakna!
David Lynch feat. Lykke Li “I’m Waiting Here”(singel, 2013)
Filmisk drömpop av den excentriske regissören tillsammans med svensk indiepops darling.
Willie Nile “This Is Our Time”(från American Ride, 2013)
Kultveteran från New York. Riktig pungspark till bredbent Americanarock #1.
Bob Schneider “Unpromised Land”(från Burden Of Proof, 2013)
Kultveteran från Austin. Riktig pungspark till bredbent Americanarock #2. Beklagar censuren av “fuck” i andra versen som något snille tyckte var lämpligt. Här censurerar vi inte sånt. Fuck. Fuck. Fuck. Sådär ja, nu har vi kompenserat lite grann.
Nine Inch Nails “Came Back Haunted”(från kommande albumet Hesitation Marks, 2013)
Behöver ingen närmare presentation.
Michael Cassidy “Battleships”(singel, 2013)
Tänk dig att James Allan i Glasvegas gått och blivit folkpopsångare.
Hero & Leander “Kiss Me By The Water Cooler”(från Tumble, 2013)
Klassiskt låtskrivande i kombination med tjej-kille-sång och indiepop i samma skola som Carpenters, The Beautiful South och Magic Numbers. Man blir inte annat än glad av hela Tumble, Essexbandets debutalbum. Gulligt men inte fånigt.
Caro Emerald “My Two Cents”(från The Shocking Miss Emerald, 2013)
Holländska som blandar förförisk barsång med svängig retrosoul och jazzpop. Helt egen, helt nödvändig.
Maya Jane Coles feat. Karin Park “Everything”(från Comfort, 2013)
Sätter punkt för alla associationer mellan housemusik och svenska stekare och trendiga klubbar. En hett eftertraktad DJ av det riktiga måttet med intressant och högklassig debut.
The Strypes “Hometown Girls”(singel, 2013)
Irländska garagepubrockarnas nya singel är en berg- och dalbana med losertext: “well I want you so, but I know you’ll never know, ’cause I’m too shy for the hometown girls”
Temples “Colours To Life”(singel, 2013)
Den som älskar The Byrds runt The Notorious Byrd Brothers, The Beatles Revolver och tycker att The Flaming Lips blivit för krångliga kommer att ta engelska Temples till sitt hjärta utan att blinka.
Fat Freddy’s Drop “Clean The House”(från Blackbird, 2013)
Kanske är det för att dom kommer från Nya Zeeland, men ena spåret är det reggae, nästa är det retrosoul. Men det svänger, oavsett vilket.
Faråker “Ellinor”(singel, 2013)
Blekinges Ted Gärdestad har släppt ny sommarsingel. En fin visballad som kan vara med på otalet svenska sommarsamlingar i decennier framåt.
Dustin Tebbutt “The Breach”(singel, 2013)
Denna australiensiske indiefolksångare tillbringade två år i Stockholm och hittade sitt uttryck. Bon Iver-komplexet är totalt, men en ruggigt bra låt är en ruggigt bra låt oavsett.
Pea Sea “Inconceivable”(från The Debatable Land, 2013)
Skotske Chris Rollen har med Field Music som kompband gjort ett indierockalbum värt att kolla in. “Inconceivable” är en oemotståndlig dos lo-fi-50’s rock’n’roll.
Jay Arner “Don’t Remind Me”(från Jay Arner, 2013)
Om vi började i Vancouver ska vi sluta i Vancouver. Sista intrycket ska förbli Jay Arners lysande kombination av New Wave-syntar med gnistrande gitarrmelodier.
Lyssna på Thundercat Apocalypse med rara
För inte särskilt många år sedan var soulmusiken(som jag upplevde det) på väg in i mörka återvändsgränder utan nödutgångar. Retrosoulen som blivit en ny subgenre har fortsatt bölja in i sporadiska, välkomna vågor utan att för den skull tillföra något direkt nytt blod. Den slicka, kliniskt producerade R&B:n har alltid funnits för att den måste finnas, men den hade trampat vatten en tid. Vissa artister, som Usher, påbörjade inledningsvis en förnyelse, men har därefter fått för sig att housetrummor, bubbelgumsrefränger och autotuneorgier var nästa steg. Det var det inte.
Gränserna mellan vedertagna genrer suddas alltmer ut, precis som världens kulturer i allmänhet. Om vi ska vara kategoriska: vit musik har börjat tälja av svart musik och vice versa. Nya visionärer som Frank Ocean och James Blake skapar sin musik efter eget huvud, utan förutbestämda ramar.
Basisten och sångaren Thundercat, eller Stephen Bruner som hans mamma kallar honom, beskrivs som en virtuos, ett epitet som jag normalt sett starkt ogillar likt Stålmannen ogillar kryptonit. Men han behärskar även självbehärskning, för på Apocalypse behöver man inte vara rädd för kaskader av självändamålsenliga solon eller dylikt. En snubbe som redan i tonåren hoppade in i hardcorebandet Suicidal Tendencies borde ju å andra sidan ha rätt lite gemensamt med progrockens mest egocentriska ekvilibrister.
Apocalypse, Bruners andra album, spelades in i eftermälet till nära vännen och pianisten Austin Peraltas död tillsammans med Flying Lotus som exekutiv producent. De plockar allehanda inslag och rör ner i grytan, och ut kommer en rik, hälsosam alternativ R&B som tilltalar inte bara de sörjande, utan även de danssugna, hjärtekrossade, hjärtekrossare och de genuint musikintresserade. I alla lagren tycker jag mig finna nya detaljer att utforska för varje genomlyssning: en drömsk ljudeffekt, en avigt programmerad rytm, en jazzig ackordföljd, en falsettkör, en Kenny Burrell-ig gitarrfigur, ett hip-hop-beat. Jag kan fortsätta, men det räcker så. Lyssna själv istället, du hittar säkert sånt jag inte ännu upptäckt.
Lättast tar man till sig de direkta numren, som “Heartbreaks + Setbacks” och “Lotus And The Jondy”(som spelats in i Adrian Younges vintagestudio), medan allvaret träder fram i de finstämda “Tron Song”, “Without You” och hyllningen till Peralta, “We’ll Die”. I “Special Stage” anar man influenser från Maxwell, en annan soulsångare som gått sin egen väg. Mest upplyftande är det kosmiska funkdiscospåret “Oh Sheit It’s X”, som nästan kunde gjorts av en George Clinton-beundrande Eric Gadd(!).
Är du på riktigt intresserad av all musik gjord av idealister för såväl idealister som pöbeln är Apocalypse rätt album.
Bästa spår: “We’ll Die”, “Heartbreaks + Setbacks”, “Special Stage”
Vilken urladdning! Hela 46 låtar i veckans lista eftersom alla artister och skivbolag envisas med att spurta innan sommaren! The Bucket List tar någon veckas uppehåll efter detta pga några dagars semesterresa. En hel del skön soul och sommarpop ingår, så kör bara igång randomfunktionen och inget kan gå fel.
Ha det fint och Glad Midsommar!
Lloyd Cole “Blue Like Mars”(från Standards, 2013)
Nya albumet är här, finansierat med hjälp av fansen, inspelat med hjälp av Matthew Sweet som också var med på Don’t Get Weird On Me, Babe. Klassiskt Lloyd Cole.
Marques Toliver “Control”(från Land Of CanAan, 2013)
Den Florida-födde New York-bon Toliver stod för stråkarrangemangen på Grizzly Bears Veckatimest, men inte mycket på Land Of CanAan vittnar om det. En talangfull soulmusikers briljanta debutalbum.
Mark Mulcahy “He’s A Magnet”(från Dear Mark J. Mulcahy, I Love You, 2013)
Nytt album från den skruvade singer-songwritern. Flöjt ingår.
The Civil Wars “The One That Got Away”(från kommande albumet The Civil Wars, 2013)
Vi snackar folkpop. Vi snackar världsklass.
Mayer Hawthorne “Her Favorite Song”(från kommande albumet Where Does This Door Go, 2013)
Har ni hört att Borgmästaren av Detroit har släppt en ny låt som gästas av världens nya darling Jessie Ware? Låter som om Hall & Oates laborerat med hip-hop-trummaskiner, och nya albumet som släpps i juli ska enligt honom själv inte låta alls som det brukar.
Josh Harmony “Will You Be My Girl”(från Calico Romeo, 2013)
Låter som om han kunde heta Holly i efternamn, men Harmony duger fint det med.
CeeLo Green “Scream”(från Despicable Me 2 Soundtrack, 2013)
Riktig Motown-pastisch och en av låtarna på soundtracket till animerade filmen Dumma Mig 2…
Pharrell Williams “Just A Cloud Away”(från Despicable Me 2 Soundtrack, 2013)
…som gjorts av Pharrell Williams, som sjunger betydligt bättre här än på Daft Punks “Get Lucky”…
Atlas Genius “On A Day”(från When It Was Now, 2013)
Hajpen kring Adelaide-bandet har vuxit sig allt större sedan de släppte “Trojans” för gratis nedladdning, vilket är lätt att förstå bara av att höra det syntiga introt till “On A Day”.
Kelly Rowland feat. Beyoncé & Michelle Williams “You Changed”(från Talk A Good Game, 2013)
Destiny’s Child-reunion på Rowlands senaste soloalbum.
John Mayer “Paper Doll”(singel, 2013)
Ny singel från sammetsrösten, en replik till Taylor Swift och hennes “Dear John”.
John Legend “Made To Love”(från kommande albumet Love For The Future, 2013)
Andra smakprovet från Legendens kommande album.
Amel Larrieux “Afraid”(från kommande albumet Ice Cream Everyday, 2013)
Larrieux bildade på 90-talet R&B-duon Groove Theory tillsammans med Bryce Wilson från Mantronix. 2009 släpptes senaste singeln “Don’t Let Me Down”, och nu är hon tillbaka med både album och nya singeln “Afraid”.
The Ballet “Sorry”(från I Blame Society, 2013)
Paralleller har gjorts till The Magnetic Fields Brill Building-pop, här i den syntigare versionen. “Sorry” påminner också om 80-talets kultband som The Twins och Rational Youth.
Joseph Arthur “I Used To Know How To Walk On Water”(från The Ballad Of Boogie Christ: Act 1, 2013)
Mörkrets singer-songwriter.
Lenka “No Harm Tonight”(från Shadows, 2013)
Borde paketeras som speldosa och skickas till otrygga barn i härjade krigszoner.
Sonny & The Sunsets “Mutilator”(från Antenna To The Afterworld, 2013)
Nya albumet når inte upp till samma nivå som Hit After Hit, men den här Stephen Stills-osande akustiska rocksången är ett undantag.
Safety Scissors “You Will Find Me”(från In A Manner Of Sleeping, 2013)
Mjuk och fin elektropop från San Fransisco.
Tijuana Panthers “One Way Ticket”(från Semi Sweet, 2013)
Enkelbiljett till garagerockhimlen.
When Saints Go Machine “Iodine”(från Infinity Pool, 2013)
Stark låt på sådär skiva från danskarna. Pluspoäng för den Antony Hegarty-aktiga sången.
The Dig “How Can I Trust A Feeling”(från Tired Hearts EP, 2013)
New York-bandet har ett sound som för tankarna till 80-talsindie och Ramones melodier.
Sigur Rós “Stormur”(från Kveikur, 2013)
Urstark formtopp på nya albumet som kunde ha ingått på Kents Du & Jag Döden. Läs min recension här.
The Lee Thompson Ska Orchestra “Bangarang”(från The Benevolence Of Sister Mary Ignatius, 2013)
Tunggungande cover på Lester Sterlings gamla hit från 1969.
Houndmouth “Halfway To Hardinsburg”(från From The Hills Below The City, 2013)
Har äntligen hunnit lyssna igenom alt-country-bandets album, och hittar en eller flera godbitar.
Austra “Forgive Me”(från Olympia, 2013)
80-talets syntpop ekar rätt igenom Toronto-bandets andra album.
Baths “No Eyes”(från Obsidian, 2013)
Los Angeles-musikern Will Wiesenfeld skrev låtarna till Obsidian under en sjukdomsperiod, men det är inte så mörkt som det verkar.
Morgan Heritage “The Return”(från Here Come The Kings, 2013)
Dom sjunger om kulturens och rötternas återkomst. Kanske rootsreggaens. Vissa delar av nya albumet är lite väl radiovänligt, men ändå bra gung.
Sebadoh “I Don’t Mind”(från Secret EP, 2013)
Lou Barlows sidoprojekt/huvudprojekt har släppt nytt och jag hade missat det.
Close “Beam Me Up”(från Getting Closer, 2013)
Så laid back att jag skulle vilja kalla det poolhouse. Så det gör jag.
Dave Davies & The Jayhawks ”Remember The Future”(från I Will Be Me, 2013)
Ett samarbete i alla fall inte jag hade förutspått.
Jagwar Ma ”That Loneliness”(från Howlin, 2013)
Australiensarna har figurerat förr i The Bucket List. Så här somrig strandpop kan inte förbigås.
The Olms ”Someone Else’s Girl”(från The Olms, 2013)
Direkt när jag hörde den här låten tyckte jag att den hade något gemensamt med Pete Yorns “Just Another”. Döm om min förvåning när det visade sig att han var ena halvan av The Olms(den andra är J.D. King)! Ett exempel på allt jag älskar med pop, både text och musik.
SuCh ”Sugar Maple”(singel, 2013)
Född i Boston, uppvuxen i New York, pluggade i Kalifornien, började med musik i Chicago. Den haitisk-amerikanska Su Charles sökte till American Idol men blev aldrig antagen som finalist. Hon kunde ändå ge ut ett album samma år, och nu är hon tillbaka med en somrig och soft singel.
The 1975 “So Far(It’s Alright)”(från IV, 2013)
Jag tipsade om Manchesterkvartetten i The Bucket List Vecka 14 och nu har en ny EP kommit där alla genrer spretar lika mycket som tidigare, här mot R&B med popkänsla. Riffet på leksakspiano är lika effektivt som det är barnsligt enkelt.
Ralph Myerz feat. Diana Ross & The Supremes “Something New”(från Supersonic Pulse, 2013)
Det är i Bergen den skapas, den bästa norska musiken. Ralph Myerz, aka Erlend Sellevold, har samlat ett herrans gäng till nya albumet som Snoop Dogg, Annie och George Clinton. Starkast intryck gör Diana Ross på den tillbakalutade nu-disco-dängan “Something New”.
J. Cole “Let Nas Down”(från Born Sinner, 2013)
En rappare dyrkar en annan.
The Dunwells “So Beautiful”(från Follow The Road, 2013)
Himmelska harmonier, Mumford & Sons melodier.
Beach Day “Wasting All My Time”(från Beach Day, 2013)
Girlgroup som gjort sig kända för att låta som en girlgroup med en vägg av ljud.
Magic Arm “You Have Won”(från Images Rolling, 2013)
Vackert folkig indieballad med lätt touch av “With Or Without You”, signerad Marc Rigelsfords.
Lamone “High Off You”(singel, 2013)
Neo-soul med magisk falsett.
Avec Sans “Hold On”(singel, 2013)
Den här typen av hookfylld electroclash växer inte på träd. Förutom möjligen i London.
Maysa “Put It On Me”(från Blue Velvet Soul, 2013)
En gång sjöng hon på acid-jazz-versionen av Stevie Wonders “Don’t You Worry ‘Bout A Thing” i Incognito, sedan dess har hon gjort en räcka soloalbum varav det tionde nyss kommit ut. I likhet med nya The Brand New Heavies varvar även hon en del disco, som i “Put It On Me” där hennes djupa röst perfekt går mellan högt och lågt.
TV Girl “Easier To Cry”(från Lonely Women, 2013)
Duon från San Diego har skapat en egen nisch med 60-talsmelodier över hip-hop-beats. Textrader som “She just wanted to die, but it was easier to cry” lägger en extra krydda.
Real Ones “Tonight Only Tonight”(från Tonight Only Tonight, 2013)
Jag säger ju det. Bergen. Norges plantskola. Real Ones spelar melodisk indiefolkpop och har nyss släppt två EP på samma gång, konceptskivorna Tonight Only Tonight och The Morning After, vilket ska hänga ihop kronologiskt antar jag. Titelspåret från den ena är en gudagåva.
Arctic Monkeys “Do I Wanna Know?”(singel, 2013)
Den som besökte Hultsfredsfestivalen i STOXA kunde höra den här när Alex Turner & Co spelade. Idag släpps singeln, och ett album är i vardande, men oklart när.
Barenaked Ladies “Best Damn Friend”(från Grinning Streak, 2013)
Egentligen brukar dom låta lite för polerade, trots bländande melodier och småkvicka texter, men det är något med den här som jag inte kan släppa.
Lyssna på Spotify: Sigur Rós Kveikur
Och så finns det dom som påstår att en bra sångtext är jätteviktig. Som om hela världen kunde isländska. Sigur Rós är ett levande bevis på att musik går ut på att förmedla känslor. För sånt finns inga regelböcker. Hade några funnits är jag tämligen säker på att trion från Reykjavik ändå struntat i dem. Precis som för kollegorna i skotska Mogwai handlar deras musik om uttrycket snarare än att lyssnarna måste anmäla sig till snabbkurser i världens minoritetsspråk. Man kan bli rätt stora ändå, som synes. Här var jag snubblande nära att referera till “Gangnam Style”, innan jag hejdade mig.
Ljudbilden för tankarna till den klassiska musiken, men samtidigt vore det otänkbart med ett helt instrumentalt Sigur Rós. Jónsi besitter en så särpräglad röst att den, med hänsyn till språkförbistringarna, införlivats som ett eget instrument i deras sound. Kveikur, islänningarnas sjunde studioalbum, frångår inte deras tidigare vad uppbyggnad beträffar. Långsamt växande låtar, som hela tiden utvecklar sig som en gryende dag. Inledande “Brennisteinn” börjar med radiostörningar som övergår till gitarrstörningar i en saktmodig marsch mot ett vackert klimax.
Däremot är anslaget lite hårdare i vissa partier, och lämnar intrycket av att man vill ropa ut något ännu viktigare än förut. Resultatet är indirekt också att vissa låtar blir…inte poppiga, men poppigare. Den fantastiska “Stormur” kunde exempelvis utan vidare ha ingått på Kents Du & Jag Döden(som sjungs på ett annat minoritetsspråk). Singeln “Ísjaki” gav redan i förväg en föraning om riktningen man antagit, men hamnar nästan i skuggan av de episka, mytiska låtkollegorna på albumet som “Hrafnstinna”, “Rafstraumur” och “BláÞráður”.
Sigur Rós är millennieversionen av de klassiska mästare som aldrig existerade på Island för ett par århundraden sedan.
Bästa spår: “Stormur”, “BláÞráður”, “Rafstraumur”
Färre låtar den här veckan än vanligt, men lika starka!
Trevlig helg!
Beady Eye ”Don’t Brother Me”(från BE, 2013)
Liam Gallaghers bittra hälsning till broder Noel är en av de starkaste låtarna från senaste, inte helt övertygande albumet. Läs min recension här.
KT Tunstall “Waiting On The Heart”(från Invisible Empire // Crescent Moon, 2013)
Det hörs att den här låten är skriven tillsammans med Howe Gelb, va’?
Spectrals “Gentle”(från Sob Story, 2013)
Louis Jones skapar så perfekta powerpoplåtar att man blir avundsjuk.
CSS “Honey”(från Planta, 2013)
När jag tänker på att dom valde den bleka “Hangover” som förstasingel från nya albumet framför den här blir jag nästan förbannad.
Can’t Stop Won’t Stop “For The Love”(från Wildebeest, 2013)
Två vita snubbar från L.A. gör ruggigt bra old-school-hip-hop. Snygga beats också.
Fair Ohs “Cayman Brac”(från Jungle Cats, 2013)
Så bra postpunk, så bra. Och lite Damon Albarn över sången.
Charlie Boyer & The Voyeurs ”I Watch You”(från Clarietta, 2013)
Jag har tjatat om Televisions/The Soft Boys okända ättlingar från England tidigare. Mitt emot deras replokal ligger en drag-klubb dit de brukar gå under rökpauserna och ta en cigg med transorna. ”Så nära 70-talets New York som du kommer i London”, enligt dem själva. Producerat av Edwyn Collins.
Lorde “Bravado”(från Tennis Court EP, 2013)
16-årig nyazeeländsk popsupertalang. Idag blev hon den första artisten någonsin att ha fyra låtar samtidigt på hemlandets Topp 40-lista, utan att ens ha gett ut något album. Somliga har det.
Surfer Blood ”Gravity”(från Pythons, 2013)
Poppigare lo-fi än förra albumet från Floridas ickesurfare.
Chrisette Michele ”Let Me Win”(från Better, 2013)
Motown som det låter idag.
B.E.F. feat. Glenn Gregory ”Party Fears Two”(från Dark – Music Of Quality & Distinction Volume 3, 2013)
Två tredjedelar Heaven 17 har gjort en av de vackraste covers jag hört av en av de vackraste låtar som gjorts. Billy MacKenzie hade nog godkänt den. Ta fram näsdukarna, folks.
The Soul Motivators “Gravy Train”(från The Soul Motivators, 2013)
Funkiga grooves är inte vad man förknippar med Toronto, men det här svänger grymt.
Washed Out “It All Feels Right”(från kommande albumet Paracosm, 2013)
Nya singeln från Ernest Greenes enmansarmé låter riktigt somrig.
Mark Eitzel “Break The Champagne”(från Don’t Be A Stranger, 2013)
American Music Club. Kommentar överflödig.
Natalie McCool feat. Bernard Butler “Thin Air”(från Natalie McCool, 2013)
Fint samarbete med f.d. Suede-gitarristen.
Lyssna på Spotify: Pink Floyd “Wish You Were Here”
Lugn, jag är inte så blåögd att jag inte fattar att det är ett PR-trick. Givetvis, självklart och naturligtvis är de på väg in i Spotify, annars hade de inte bemödat sig med detta, men samtidigt är jag också så pass angelägen om att få det mesta möjliga av alla både små och stora band tillgängligt även för icke CD- och vinylgenerationerna.
För att inte tala om alla oss också. Så hävdar Pink Floyd att det hänger på 1 miljon streamningar av låten “Wish You Were Here” tänker då jag bidra med min beskärda andel, vare sig jag är ett fan eller inte.
Så streama nu på med Pink Floyds “Wish You Were Here” för glatta livet, alla ni som aldrig tar ställning för något annat i världen.
Lyssna på Spotify: Beady Eye BE
The Soundtrack Of Our Lives har lagt av. Beady Eye har kommit med nytt. Jag vet inte om det säger något egentligen, men tillräckligt för att man kanske ska börja fundera lite över hur det ska gå nu. Liam Gallagher, Andy Bell, Gem Archer och Chris Sharrock ska ha all heder för att man inte utger sig för att vara något pseudo-Oasis efter Noel Gallaghers avhopp för några år sedan, även om det måste ha varit både enkelt och frestande. Det finns band som kommit undan med tredubbel omsättning av medlemmar och ändå dragit publik till en sommarfestival eller tre. Istället döpte kvartetten om sig till Beady Eye och fortsatte göra än mer retrofierad, halvpsykedelisk klassisk rock.
Min ingångshållning till deras andra album BE var minst sagt kluven. Man vill inte ha förutfattade meningar, men det är svårt att bortse från det förgångna hos någon som var världens arrogantaste frontman i världens arrogantaste band. Utan den en gång så förbehållningslöst hyllade Noel och hans popmelodier kunde allt ha blivit ett stort bakslag, fast med tanke på hur bakslaget redan drabbat Oasis det sista decenniet – för att inte säga ända sedan What’s The Story… – var det rent av större chans att det nya bandet skulle lyckas än tvärtom. Fallet hade redan påbörjats och pågått under flera år tidigare.
Ett visst mått av inledande skepsis kommer dock av sig när jag börjar lyssna igenom albumet. Visst, det är referenser till The Zombies(“Second Bite Of The Apple”), The Who(”Face The Crowd”) et al. Då har vi inte ens berört hur förhäxad Liam måste vara av John Lennon(”Ballroom Figured”, ”Soul Love”), men hand upp, den som förvånas över det. Soundet är 60-tal genom 70-tal, och låtarna håller faktiskt högre klass än man kunde ana, åtminstone några. Mitt förtroende för Andy Bell har alltid varit…eh, låt oss säga lite större, än för Liam, men gaphalsen komponerar faktiskt inte så dumt, som den småbittra hälsningen till Noel, ”Don’t Brother Me”, ”Soul Love” och avslutande episka ”Start Anew”.
Detaljrik produktion med blås, lägereldsshakers, gnistrande akustiska gitarrer och komprimerade trummor kan hur som haver inte täcka upp för den största bristen: Noel Gallagher. Likt en britpopens Per Gessle, skrev han inte låtar med budskap, åsikter, personlighet eller intimitet. Men han skrev dom med det mest elementära inom populärmusiken: refränger. Och han är inte en del av Beady Eye, det kan vi konstatera.
Även om BE troligen får ett öde som blott en suddig parentes i den allmänna medvetenheten ska vi skatta oss lyckliga över att det låter som det låter. Det kunde ha varit värre. Mycket, mycket värre.
PS. Bonusspåren på deluxeutgåvan av albumet är bäst. Bara en sån sak. Lyssna på ”Back After The Break” och ”Off At The Next Exit” så får du höra. DS.
Bästa spår: ”Soon Come Tomorrow”, ”Soul Love”, ”Don’t Brother Me”
Flera fina nyheter den här veckan, från Queens Of The Stone Age, Hot Chip, Sizzla och Pet Shop Boys till Quadron, Future Bible Heroes och JC Brooks & The Uptown Sound! Alltsammans kryddat med lite mindre kända guldkorn som Bed Rugs, Brazos och Saturday Looks Good To Me!
Trevlig musikhelg på er!
Disclosure feat. Jessie Ware “Confess To Me”(från Settle, 2013)
Deep House-ynglingarna från Surrey har gjort ett starkt debutalbum. Alltid lika ljuva Jessie Ware gästar. Läs min recension av albumet här!
Quadron “LFT”(från Avalanche, 2013)
Danska duon hyllas överallt för sin tillbakalutade R&B.
Tribes “Englishman On Sunset Boulevard”(från Some Kind Of Awesome, 2013)
Kan inte sätta fingret på varför, men det här är så mycket brit-rock som det kan bli.
Tricky ”Bonnie & Clyde”(från False Idols, 2013)
Fullständigt såld på det samplade beatet.
Wampire “Spirit Forest”(från Curiosity, 2013)
Portland-duon har examen från Ariel Pink-skolan.
Shannon & The Clams “Hey Willy”(från Dreams In The Rat House, 2013)
Freakbeat, surf och girlgroup i ett enda paket. En mycket udda och spännande skiva.
Sizzla “Dem Nuh Business”(från The Messiah, 2013)
Vi alla vet att Harry J Allstars “The Liquidator” är själva basen i det här. Men skit samma, gunga med bara.
Bibio “À Tout À L’Heure”(från Silver Wilkinson, 2013)
Folkrockigt med riff centrerat kring cembalo och annat psykedeliskt.
Helt Off “Det Snurrar I Min Skalle”(singel, 2013)
Lika skånskt som Familjens original, fast nu plötsligt roots-reggae.
Zo! “Show Me The Way”(från ManMade, 2013)
Barry White provar att sjunga neo-soul, typ.
Cocorosie “Gravediggress”(från Tales Of A Grass Widow, 2013)
Systrarna Casady börjar låta mer och mer som Björk, eller rättare sagt som Björk en gång lät när hon var bra.
James Skelly & The Intenders “Here For You”(från Love Undercover, 2013)
The Coral-sångaren prickar in Marshall Crenshaw-formen perfekt.
Radiation City ”Zombies”(från Animals In The Median, 2013)
Det var så här nya She & Him-albumet borde ha låtit.
Wild Nothing ”The Body In Rainfall”(från Empty Estate, 2013)
Den perfekta korsningen mellan synt- och indiepop.
Club 8 ”Less Than Love”(från Above The City, 2013)
Frida-vibbar, någon?
Bed Rugs “Yawn”(från Rapids, 2013)
60-talspsykedelia från Antwerpen, baklängesgitarrer inkluderade. Och en av medlemmarna går under det grymt coola namnet Arne Omloop.
Future Bible Heroes “Keep Your Children In A Coma”(från Partygoing, 2013)
Man behöver aldrig sakna The Magnetic Fields så länge Stephin Merritt håller igång med sina Brill Building-melodier i någon konstellation, oavsett slag. Nu nojigare än någonsin.
Data Romance ”Can’t Keep Your Mind Off”(från Other, 2013)
Låter som de heter. Heter som de låter. Kommer från Kanada.
Frankie & The Heartstrings ”She Will Say Goodbye”(från The Days Run Away, 2013)
12-strängat enligt skolboken från Sunderlands rockers.
Saturday Looks Good To Me “Invisible Friend”(från One Kiss Ends It All, 2013)
Sommarpop från Michigan.
JC Brooks And The Uptown Sound “Before You Die”(från Howl, 2013)
Efter det sorgliga beskedet om att Sharon Jones drabbats av cancer och därmed skjutit upp releasen av nya albumet får vi hålla tillgodo med retrosoulkollegan JC Brooks senaste. Och tillönska Jones ett snabbt tillfrisknande.
Miles Kane “Don’t Forget Who You Are”(från Don’t Forget Who You Are, 2013)
Titelspåret från The Rascals/The Last Shadow Puppets-sångarens andra soloalbum är en sprittande”la-la-la”-affär.
Brazos “Deeper Feelings”(från Saltwater, 2013)
Texasmusikern Martin Crane är mannen bakom indieprojektet Brazos som jämförs med Wilco, Grizzly Bear mfl.
Aoife O’Donovan “Red & White & Blue & Gold”(från Fossils, 2013)
Ruggigt bra pedal steel-driven akustisk folkrock.
Queens Of The Stone Age “I Sat By The Ocean”(från …Like Clockwork, 2013)
Ett av årets mest efterlängtade album.
Hot Chip “Dark And Stormy”(singel, 2013)
Ny singel från elektropopparna som garanterat lär spelas när dom besöker Popaganda i Stockholm senare i sommar.
Pet Shop Boys “Vocal”(från kommande albumet Electric, 2013)
Legender på housebesök.
Eleanor Friedberger “Stare At The Sun”(från Personal Record, 2013)
Klassisk 70-talsrock och indiepop en organisk förening.
The Brand New Heavies “Sunlight”(från Forward!, 2013)
Episk disco från brittisk f.d. acidjazz-legenderna med N’Dea Davenport vid mikrofonen. Läs min recension av albumet här!
Caviare Days “When The Light Is Breaking(Remake)”(singel, 2013)
Ebbot-producerad psykedelia med kraftiga ekon av Jefferson Airplane, The Doors och The Mamas And Papas. Läs min intervju med bandet här!
Första gången jag hörde talas om Surrey-ynglingarna i Disclosure var i samband med deras remix av Jessie Wares ”Running”, som var ett av bonusspåren på deluxeversionen av hennes superba Devotion förra året. “Running” var också en av mina favoriter från hela 2012. Klokt nog har bröderna Howard och Guy Lawrence givits möjlighet att ge ut ett helt album i eget namn nu, och så här vital var det nog länge sedan jag uppfattade brittisk dansmusik.
Kanske ligger en del av förklaringen i att de växte upp i ett hem där båda föräldrarna var musiker, och att dom själva studera musik och lärt sig spela “riktiga” instrument som bas, piano och trummor. Duon har som hederskodex att försöka spela så mycket live på scen som är möjligt, som keyboardslingor och digital percussion, allt för att göra sina spelningar så mänskliga som möjligt för publiken.
De hemmagjorda dubstepinspelningarna för tre år sedan som satte fart på karriären via MySpace är numera något dom nästan är lite generade över, men alla har vi väl gjort saker i tonåren vi inte riktigt är stolta över. Hur många av oss andra startade en karriär när vi var 16 år, som yngre broder Howard gjorde? Senaste året eller två har deras låtar varit allt lättare att ta till sig, något som inte låtit bifallet från publiken vänta på sig.
Settle är första albumet som omvärlden emotsett under en längre tid, och därmed påtvingat en neddragning i remixarbetet som gjort dem ett namn. Inte mer än rätt om du frågar mig. Den ena Deep House-vågen efter den andra sköljer över albumet, och de flesta bär på själfull sång från antingen gästvokalister som Eliza Doolittle, Jessie Ware, AlunaGeorge eller av Howard Lawrence.
Inför Settle har vi skämts bort med några finfina singlar, som “You & Me” och “White Noise”. Problemet är att det över fjorton spår blir alltför enahanda, låtarna dunkar på i ungefär samma tempo sånär som på avbrottet med “Second Chance” och dynamiken går smått förlorad. Det är lite synd, för efter att ha suktat länge efter mer känns det trist att plötsligt inta motsatt ståndpunkt. Helheten blir plötsligt mindre än summan av dess beståndsdelar. Ljuspunkterna är ändå ganska många. Utöver nämnda singlar briljeras med fläskig bas, lekfulla ljud och fyndiga melodier. Jessie Ware är den ljuva uppenbarelse vi vant oss vid i “Confess To Me”, “Latch” en högteknologisk R&B-hit, “F For You” exempel på att Howard Lawrence behärskar sång. Storebror Guy visar god känsla för avvägda samplingar i tunga “Stimulation”.
Dagar som dessa när världen alltmer är på väg att tas över av bittra, sysslolösa unga män med hemdatorer som gör allt för att sabotera för vanligt folk, är det glädjande att kunna konstatera ett gott exempel där det värsta som lär inträffa är att grannar till Disclosure-fans får sin nattsömn spolierad av dunkande trummaskiner och basgångar. En mer än godkänd debut med flertalet stora ljusglimtar.
Bästa spår: “Confess To Me”, “You & Me”, “Stimulation”
Köp den här: CDON(CD, CD Deluxe, 2-Vinyl), GINZA(CD, CD Deluxe, 2-Vinyl)
songsforwhoever.com 