Tekla “Jag måste gå nu”, 1992

Lyssna på Spotify: Tekla “Jag måste gå nu”
När man sjunger på det svenska språket så sjunger man antingen på svenska eller på skånska. Om man bortser från buskis eller ett och annat undantag så hör man aldrig någon sjunga på ångermanländska, värmländska eller halländska. Man sjunger helt enkelt på ”svenska”, vilket i realiteten är ståkkålmska.

Men kommer man från Hässleholm, Malmö eller Ystad så sjunger man på sin egen dialekt. Som t.ex. Helsingborgs Pernilla Sternäng, som under artistnamnet Tekla gav ut två album på skånska i början av nittiotalet, bytte till engelska på förmodad inrådan av någon übersmart skivbolagsperson, och försvann efter ett par otydliga internationella album(med till viss del samma låtar).

Debuten, Oranga blad, spelades in tillsammans med studiomusikernas adel, bl.a. Backa Hans Eriksson och Mats ”MP” Persson. Skivan har den där prydliga produktionen som kan höras på de flesta svenska pop- och rockalbum från den här perioden, exempelvis Magnus Johansson, Jakob Hellman och Eldkvarn.

Fleråriga Internet-trådar ger bevis för hur många fans som verkligen saknar hennes röst och musik. Det som gemene man saknar är förstås hennes skånska album, som utstrålade en värme och personlighet som bara gick upp i rök när hon bytte språk. Efterforskningar av Säpo-klass har gjorts av fansen, men utan att hitta Tekla därute. Ett mysterium i detta webb-baserade samhälle. Måtte hon bli återfunnen och uppmuntrad till comeback.