The Mutton Birds “Last year’s shoes”, 1999

Lyssna på Spotify: The Mutton Birds “Last year’s shoes”
Det här med favoritartister är lite som med favoritskor. I början kan det skava lite grann innan man gått in dom, men när man väl vant in sig så vill man aldrig sluta använda dom. Nya Zeeland har inte skämt bort världen med stora artister, förutom Split Enz, Neil & Tim Finn, The Chills, The Bats, Dave Dobbyn och några till. Egentligen kan man tycka att miljön och den geografiska avlägsenheten borde gynna dom kreativa krafterna.

Men vi ska inte klaga på kvantiteten, när kvaliteten är så bra som den är. Och även om Don McGlashan, som var huvudmaskinist i The Mutton Birds, tagit en annorlunda väg via symfoniorkestrar(han spelade eufonium, en sorts tuba) och filmmusik så har hans själ legat nära Neil Finns. Samma sinne för låtskrivande, liknande typ av sångröst och uttryck, nästan jämnåriga. Finn och McGlashan har hjälpt varandra och samarbetat sedan början av 90-talet, och McGlashan deltog 2009 i supergruppen och välgörenhetsprojektet 7 Worlds Collide tillsammans med Johnny Marr, K.T. Tunstall, Tim Finn, samt medlemmar från Wilco, Radiohead och Soul Coughing.

Den pulserande ”Last year’s shoes” med sina oregelbundna taktlängder och sin popmelankoli visar också prov på Don McGlashans metaforfyllda lyrik.

Lace up last year’s shoes and
see how they feel
You’re not the same person anymore

There’s something new about you
A thin strand of winter in you
Something that wasn’t there before

Är det så det känns att finna kärleken? Minns inte att jag känt så, men så är jag inte heller Don McGlashan. Alla är vi olika inför Cupido, men The Mutton Birds är ändå ett par av mina favoritskor, oavsett hur vi känner oss när kärleken kommer.