Jamiroquai “Canned heat”, 1999

Lyssna på Spotify: Jamiroquai “Canned heat”
Egentligen är det lite oschysst att skylla på Godzilla. Det är lite som när ett busigt barn skyller på sin låtsaskompis. Men det var ju med ”Deeper underground” från katastrofskräckkomedi-spektaklet Godzilla som det började bli mindre kul, även om den låten är en förhållandevis trevlig bekantskap i en ny inriktning.

I samma takt som miljonerna trillade in på bandmedlemmarnas bankkonton så trillade hjärtat i deras musik ut. Den sista skiva som dom gjorde som hade den där sprudlande känslan av entusiasm var Travelling without moving 1996, efter det blev det sig aldrig riktigt likt.

Missförstå mig rätt här, en artist ska inte stå och stampa på stället för länge, då blir det också långtråkigt för alla. Men någonstans handlar det också om vilken väg man väljer. Eller så är det också helt enkelt en fråga om att var sak har sin tid. När Jamiroquai dök upp var dom en oerhörd kontrast till den tidens grungevåg, och med sin Stevie Wonder-funk utgjorde dom en sorts antivåg.

”Canned heat” är deras sista stora låt, och en ordentlig sådan. Maken till discodänga får man leta efter. I slutet av 90-talet var grungen redan död, och kanske behovet av en motpol inte längre fanns där. När Jay Kay dessutom investerade alla sina pengar i sina lyxbilar som stod i garaget, ja, då tyckte även deras ursprungliga fans att rookieglöden började falna. Kanske det till och med började bli nog redan i introt till ”Travelling without moving”, där vi får avnjuta ljudet av Kays uppvarvande Lamborghini Diablo. Så passande då.