Magnus Uggla “Ge livet en chans”, 1977

Lyssna på Spotify: Magnus Uggla “Ge livet en chans”
Varken Magnus Uggla eller någon annan kunde ana att han skulle vara en folkkär artist nu när han är närmare slutet på karriären än början; kommande deltagande i TV4:s Så mycket bättre, krogshower, Allsång på Skansen, melodifestivaldeltagande(för andra gången), gäst hos Skavlan och eget radioprogram på P4 Stockholm.

Första åren framstod han som provokativ utan att anstränga sig och istället bara vara sig själv och sitt cooldryga jag. Någonstans i jämhöjd med ”Jag mår illa” började han anstränga sig så hårt för att vara provokativ att han inte längre kunde bibehålla den tidigare ärligheten, och hans cyniska, häcklande texter sågs mer som fyndiga, humoristiska plojlåtar som vi drog på smilbanden åt. Det förtog dock inte att han träffade rätt i sina betraktelser, både videon och texten till ”Kung för en dag” från 1997 är ett exempel på hans skärpa.

Det glädjer mig att en udda fågel som Uggla(…) fått en framgångsrik och långvarig karriär(…nu kan ni sluta skratta…), men helst backar jag tillbaka till 1977 och ”Ge livet en chans”. Tänk vilken betydelse London hade för de rådande trenderna i Sverige under sjuttiotalet. Idag sätter vi själva trenderna i en utsträckning som inte alls hade samma omfattning då, om man inte ska räkna dåtidens dansbandsmusik – i sig förvisso influerad av country – och svenska folkvisor.

Ugglas beskrivning av 1977 är lika målande som det mesta han gör idag, med den skillnaden att han själv förr var en del av bilden, medan han idag mer verkar som åskådare med anteckningsblocket och pennan i högsta hugg. I ”Ge livet en chans” berättar han om glamrockens glansdagar och de posörer som flängde mellan nattklubbarna i City, iklädda platåskor och smink, eller reste till London för att få en smak av Den Stora Världen.

Och vi njöt av att folk kalla oss fjollor
popoffer, tokiga stollar
hela livet var en dans
och vi gav den en chans