Recension: Lightships “Electric Cables”, 4/5
Lyssna på Spotify: Lightships “Electric Cables”
En dag när Spearmints Shirley Lee stod och målade om vardagsrummet hemma insåg han att det enda han spelade på stereon var skotsk pop. Inspirationskällan till låten ”Scottish pop” från albumet A Different Lifetime 2001 var uppenbar. Teenage Fanclubs Ray McGinley namecheckas i sångtexten, dock inte Gerard Love.
Lightships är Loves soloprojekt, där han får hjälp av några skotska musikerkollegor, bland andra Teenage Fanclub-kompisen Brendan O’Hare och Belle & Sebastians Bobby Kildea(som ursprungligen är från Nordirland, men i alla fall).
Kan man då förvänta sig Teenage Fanclub av Lightships? Både ja och nej. Jag tycker snarare att vi kan jämföra med landsmannen Sean O’Hagans The High Llamas eller walesarna Gorkys Zygotic Mynci. Eller varför inte twee-pop och The Clientele? För det här är lite mindre stämsångsrock och lite mer smålummig psykedelisk pop i lite lägre tempo. Låtarna har små ljudeffekter i bakgrunden som ger dom en drömsk atmosfär. Men därinne finns också melodierna som vi förknippar med Gerry Love och hans Fanclub.
Electric Cables kommer vi förmodligen att hitta på en rad årsbästalistor när 2012 ska summeras, men inte bara tack vare kredibiliteten hos upphovsmannen, utan därför att det
är ett väldigt starkt album som inte har några svackor. Ett solitt utfört arbete från en av indiepopens bästa hantverkare och hans kollegor.
Bästa spår: Sweetness in her spark, Sunlight to the dawn, Silver and gold
songsforwhoever.com 
Du är den förste som nämnt The Clientele som referens, och jag tycker det är en helt korrekt iakttagelse. “God Save The Clientele” är ett av mina absoluta favoritalbum, och “Electric Cables” är precis den skiva jag längtat och letat efter ända sedan jag först hörde det. “Electric Cables” kommer gå varm i vår.
The Clientele är ju även dom ett favoritband, och Lightships-skivan har lite av samma gråa och allvarsamma ton. “Electric Cables” förtjänar mer uppmärksamhet än vad jag har sett hittills.