Del Amitri “Don’t come home too soon”, 1998

Lyssna på Spotify: Del Amitri “Don’t come home too soon”
Fotbolls-EM är bara några timmar bort nu. Säg mästerskapslåt och du har ett samtalsämne för en trerättersmiddag. Allt från riktiga kalkoner till kultlåtar till heltokejlåtar. Och så finns det dom som nästan var för bra för att slösa bort på drängfylla och vågrörelser. Närmare bestämt två stycken.

Våra svenska idrottsförbund har nästan alltid tänkt folklighet och tjolahoppsanhej(Markoolio) när dom valt artister till sina kamplåtar. Och tänker dom någon gång rätt med artisten(Staffan Hellstrand) är låten så fel att man skäms av bara det. ”När vi gräver guld i USA” blev, ärligt talat, endast så populär tack vare VM-bronset 1994. Hade det blivit ett nytt 1-2, 1-2, 1-2 som i Italien 1990 hade alla bara sett den som ett blekt plagiat av Ratatas ”För varje dag”. Och hur i hela Lennart Johanssons namn tänkte dom när Tomas Ledin ombads renovera ”Vi är på gång”? ”Vi är svenska fotbollsgrabbar”, någon?

Det festligaste fenomenet är nog när låtskrivare och producenter chansar med att droppa några troliga namn i truppen. Lasse Holms och Eddie Olivas ”Ciao ciao Italia” 1990, framförd av Galenskaparna, rimmade ”…Ravelli och Rehn, Jonas Thern och Hysén blir så braaaa…”, bara det att Stefan Rehn inte fanns med i truppen som reste till Italien och VM. Till låtens räddning kom det faktum att Mats Gren ingick som mittfältare, vilket blev namnet som användes under liveframträdanden.

En annan komisk episod var när Tre Kronor(inte fotboll, jag vet, men ändå) invigde Globen med ishockey-VM 1989. I musikvideon till ”Nu tar vi dom” kunde man bakom frontmannen Håkan Södergren se övriga landslagsmän sjunga i kören. Allra mest syntes legendariske backen Magnus ”Sigge” Svensson. Till VM blev han sedan petad. Men ”Sigge” kom tillbaka och utsågs fem år senare till bäste back i VM 1994. Där blev han lovad en årsförbrukning öl av ett sponsrande bryggeri, men det var inte förrän 2011 han fick sin välförtjänta bärs, efter nogsamt tjat av hans trogna fans. Bäste målvakten Bill Ranford och bäste forwarden Paul Kariya fick för övrigt var sin bil som pris. Don efter person?

Åter till ämnet, de två låtar som alla ska älska: frågar du en musikkritiker om tidernas bästa mästerskapslåt så kommer du i nio av tio fall att få svaret: New Orders ”World in motion”. Det kan jag tycka är helt okej att svara, eftersom det är den ena av dom båda låtar som står i bjärt kontrast till Markoolio och Galenskaparna. Men jag håller inte med.

Den andra låten är nämligen den som är den bästa mästerskapslåten genom alla tider: Del Amitris ”Don’t come home too soon”, Skottlands VM-låt i Frankrike 1998. Utan att göra flams och trams lyckas Justin Currie och Iain Harvey & Co få in ett lands stolthet och karaktär i en grym låt – ballad till råga på allt – smart utformad som en vädjan där hemifrån att dom ska vara ute på segertåg så länge dom bara kan, medvetna om att dom slår ur underläge. Och att deras folk backar upp dom hela vägen.

Jämför ”In med bollen”…

Nu visar vi vilja och höjer taket
Så kom igen nu Sverige ända in i kaklet
Skickar upp dom på läktar en efter en
Hör korvgubben fråga ”Är du här igen?
Slå sköna mackor! Det är klappat och klart
Mål mera mål, mera mål i en ruskig fart
Titta och njut när Sverige ångar på
Det är faktiskt det som får pälsen att stå

…med ”Don’t come home too soon”…

And I don’t care what people say, we can laugh it all away
But if I have a dream at all its best for once
You won’t be on that stupid plane
And the world may not be shaking yet
But you might prove them wrong
Even long shots make it
Just don’t come home too soon
Just don’t come home too soon

“…for once you won’t be on that stupid plane…”! Klappar lite mer i bröstet av den raden än av nåt med att nätet ska rassla, va’? Men så är också skottarna ett av världens stoltaste folk. 1998 var senaste gången deras landslag deltog i ett mästerskap, och kanske valde dom Del Amitri med omsorg för att dom anade att generationen med Colin Hendry i spetsen inte hade några arvtagare. Eller helt enkelt, tvärtemot, därför att Skottlands starka musikaliska arv gav dom bättre urval?

Oavsett vilket undrar man om Sverige har blivit så bortskämda med kvalificeringar till mästerskap att valet av mästerskapslåt har blivit slentrian? Det återstår att se hur många krönikor som skrivs i positiva ordalag om Neverstores EM-låt ”Vi mot världen” om 14 år, men något säger mig att man måste ha en bra sökmotor för att hitta dom.

Borde man inte kunna hitta ett wild card till Skottland för varje VM och EM framöver? Annars är risken stor att vi aldrig mer kommer att få höra någon bra mästerskapslåt.