Popaganda 2014, Stora Scenen: Veronica Maggio, Betyg 3/5

Foto: Emma Andersson

Av Tommy Juto

Jag bevakar Popaganda 2014 på uppdrag av Kulturbloggen.com, där nedanstående recension publicerats.

Förra året avslutades Popaganda med Sveriges största manliga artist, Håkan Hellström, och i år stängs butiken lämpligt nog av landets kvinnliga dito. De båda har dessutom varit samarbetspartners i en av 2014 års största sånger, Hela huset, så blundar man riktigt hårt förnimmer man konturerna av en sluten cirkel.

Maggio gör sin sista spelning för sommaren, och proklamerar att hon ikväll vill ”ge allt”. Tempot är mycket riktigt högt från start. Hon har byggt upp en arsenal av soulpopsånger byggda på hög igenkännandefaktor som tagit en gräddfil in i folks medvetande, inte helt olikt Lily Allen föregående kväll, om man bortser från den senares ogenerade högläsning av dagboken från sitt sexliv.

Publiken dansar och sjunger med i stort sett varje låt och leker som på skolgården när flourescerande badbollar gör publikhavet till… ja, ett bollhav. Men någonstans efter halva vägen slår det mig; det börjar bli svårt att skilja den ena från den andra, antalet radioupprepningar till trots. På det hela tar Maggio ut det maximala ur vad hon har att komma med, och avslutar som extranummer med 17 år och Jag kommer, låtarna som inneburit starten på, respektive befästandet av, en lyckosam karriär.