Pugh Rogefeldt ”Två lika är ett”, 1986

Lyssna på Spotify: Pugh Rogefeldt “Två lika är ett”
Nån gång runt millennieskiftet var jag i Åre på skidhelg tillsammans med min fru och några vänner. Där var även Pugh Rogefeldt. På scenen på Bygget. Efter en blöt after-ski och en fuktig middag försökte mitt sällskap torrlägga baren så gott vi kunde. Jag minns åtminstone att Pugh sjöng om nån jädra grävmaskin innan Lützen-dimman trädde in med full kraft.

Ett decennium senare står mannen på scenen igen, den här gången på Skansen och jag ser honom från lika nära håll, den här gången mellan soffan och TV:n. Nu framför han ett potpurri(för övrigt ett ord som borde användas oftare än det mer moderna ”medley”) där ”Två lika är ett” ingår. Den får mig att nästan ångra fältslagsdimman i Åre den där gången. Varför hörde jag inte upp bättre? Vilken låt!

Låt vara att produktionen skiner av vansinnigt lättsamt och stolpigt åttiotal. Som så ofta annars: en bra låt övervinner det mesta. Textrader som…

Jag flyger lika högt som en Fokker

…och…

Jag kommer fortare än tåget

…borde stå längst ner i min kalender istället för alla ”Veckans bevingade ord”. Kanske nåt jag skulle ta och utveckla?