David Shutrick “Stinsen”, 1991

Lyssna på Spotify: David Shutrick “Stinsen”
Under flera år träffade jag David Shutrick varje torsdag. Vi hade båda två varsin stående träningstid på Badmintonstadion vid Skanstull. Men vi pratade aldrig. Inte förrän jag och min partner diskuterade recept på tjälknöl i omklädningsrummet varvid David frågade: ”Är inte det älgkött?”. Så långt sträckte sig vår relation, och jag avslutade spelandet kort därefter för gott.

Några år senare stötte jag ihop med honom på nytt, den här gången i Nacka Forum, och jag hade under tiden däremellan lyssnat in mig ordentligt på hans album och förstått på allvar hur smart han var. Inte ofta jag blir starstruck, men jag var bara tvungen att gå fram. Jag minns inte vad jag sade till honom, mer än nåt med att jag var ”stort fan” och frågade om något nytt album var på gång. Vilket det inte var, och inte heller är, dessvärre.

Han har gjort så många intelligenta och efterhängsna svenska poplåtar att jag är uppriktigt ledsen över att det aldrig kommer något nytt. Lyssna bara på ”Vin & te”, ”Finland”, ”Facit” och så vidare, man önskar att repertoaren fylldes på med mer.

Den dagdrömmande stinsen som det handlar om i låten längtar bort från sin grå vardag. Men det är såna som David Shutrick som får en att sakna den grå vardagen. Utan hans betraktelser skulle den bli svart.

För då och då får jag sån lust att bara kliva på
Får jag sån lust att bara vinka att tåget ska gå
Fast jag själv sitter på