The Cure “Kyoto song”, 1985

Lyssna på Spotify: The Cure “Kyoto song”
På något sätt känns det som att den här låten skulle ha varit med på soundtracket till Lost in translation. Själva soundet passar förstås, även om filmen utspelar sig i Tokyo och inte Kyoto. Och baske mig om inte cirkeln sluts i det resonemanget genom att bas och trummor går enligt samma mönster som The Jesus And Mary Chains “Just like honey”, som hörs i slutscenen i denna fantastiska film. Äh, inte vet jag, kanske det är att sträcka sig alltför långt efter paralleller, men det verkade ändå som något relevant.

När jag gick i åttonde klass kommenderades man ut på PRAO – eller hette det PRYO? – och jag praoade/pryade hos en lokal elektronikåterförsäljare en mil utanför stan dit man fick ta bussen. Eftersom vardagarna var rätt stillsamma sökte jag mig ofta till Hi-Fi-rummet där de exklusivaste stereoapparaterna stod uppställda runt väggarna med en skinnfåtölj och fotpall i mitten. Där kunde man provlyssna högt och med stängd dörr; dessutom fanns det CD-skivor, vilket var något helt nytt. Utbudet var väl sisådär, men förutom Pet Shop Boys Introspective snappade jag upp en skiva som präglade mig stort: The Cures The head on the door.

“Inbetween days” och “Close to me” hade alla hört, men den låt jag fastnade mest för på skivan var “Kyoto song”. En mörk och vacker historia som gjorde sig perfekt där i vintermörkret i Hi-Fi-rummet. Vilka minnen.