Skip to content

#368. Creedence Clearwater Revival “Long as I can see the light”, 1970

29 Jul, 2012

Lyssna på Spotify: Creedence Clearwater Revival “Long as I can see the light”
När man ger sig på att skriva något om ett så megapopulärt band som Creedence Clearwater Revival är det stor risk att man sparkar in redan öppna dörrar, men jag tar ändå risken. Jag satt nämligen och gick igenom ett antal brända mp3-CD som jag blandat innan Spotify-tiden. Dessa kan nu kasseras, inte enbart med anledning av övergång till streamingtjänster, utan också för deras allmänt risiga skick. Flertalet reflekterar knappt solljus längre och min spegelbild är grumligare än den är i vanliga speglar.

Av ca 25 st bland-CD hittade jag ”Long as I can see the light” på 10. Det måste väl ändå betyda något? Bland övriga Creedence-låtar hittar jag “Hey tonight”, ”Porterville”, ”Pagan baby” och ”Molina” exakt 1 gång vardera. Goes without saying att jag tröttnat rätt rejält på alla deras stora hits som ska vattnas ur på varenda trubadurkväll. Jag spelade Creedence när jag började spela gitarr och dom hänger med fortfarande när den åker fram under fest, men enbart på begäran av någon annan.

Precis som ”Bad moon rising”, ”Proud Mary” och ”Who’ll stop the rain” har varenda människa från Smygehuk till Treriksröset hört ”Long as I can see the light”. Men har ni lyssnat på den? Först de ensamma trummorna som talar om att något stort är på väg att
hända, sedan elpianot som är låtens själva ryggrad. Och sedan sätter John Fogerty munnen till mikrofonen. Därefter ser jag stjärnor varje gång. Fullständigt knockad av hur briljant musiken är som flödar in i öronen. Och Fogerty teleporteras till dom där träskmarkerna i sydstaterna som han alltid sjungit om, men aldrig hade omkring sig där han satt i Kalifornien. Som om hans förfäder var slavar och han behövde berätta något viktigt ur deras historia.

Men det är egentligen skit samma. Jag älskar den här låten villkorslöst för det den är. Precis det som borde gälla för människor. (Okej, jag märker att det här börjar gränsa
till en skönhetsdrottnings PR-tal till domarjuryn, men ni fattar vad jag menar. Lite sentimentalt bullshit kan vara uppfriskande ibland. Dock stannar jag här innan gränsen passeras.)

Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: