#384. Tim Hardin ”Black sheep boy”, 1967

Lyssna på Spotify: Tim Hardin “Black sheep boy”
En stor del av Tim Hardins briljans låg i hans förmåga att säga så oerhört mycket i sina texter med ett fåtal ord inom loppet av två minuter, ibland så många som tre. Andra företräden var hans raspiga röst och folksångerna med endast akustisk gitarr och sofistikerat arrangerade stråkar.

Jag har en bekant som i skrivande stund gör sitt yttersta för att skölja ner sitt liv med en vodkaflaska. Jobbet är borta, bostaden likaså. Familj och vänner kämpar med näbbar och klor för att få honom tillbaka i normalt skick igen. Det är ingen vacker syn. Ondast gör inte vetskapen om att jag förutspådde detta för några år sedan. Mellan fyra ögon försökte  jag övertyga honom om att ta sig i kragen innan allt skulle rämna, vilket han också gjorde för en tid. Sedan dess har allt brakat samman på riktigt. Ondast av allt gör att barn drabbas.

Tim Hardins självbiografiska ”Black sheep boy” är berättelsen om hur en ung man är så missförstådd av sin familj att han inte klarar av att leva med dom längre. Om hur han vill lämnas i fred, fri att leva sitt liv på sina villkor, omfamnad av ”…pretty girls with faces fair…”. Detaljerna är inte jätteskarpa, men vi fattar. Däremot anser han att hans familj långt ifrån gör det.

Hardin själv levde sitt liv som han själv ville, men var inte klok nog att förstå sitt eget
bästa, som han verkade tro i ”Black sheep boy”. Han var heroinist sedan mitten av 60-talet och drogberoendet blev bara större med åren, vilket hade negativ inverkan på hans kreativitet och i början av 70-talet föll karriären huvudstupa utför. 1979 sålde han rättigheterna till sin musik som en sista utväg att överleva. 1980 dog han utblottad av en överdos i sin lägenhet i Los Angeles.

Hans musik har hållit desto bättre och ”If I were a carpenter” och ”Reason to believe” spelats in av alla och ingen. Med hänsyn till min bekant önskar jag att verkligheten kunde relatera bättre till ”Reason to believe”, men just nu känns det som om ”Black sheep boy” gör den mer rättvisa, hur tragiskt det än är.