#474. Tom Waits ”Time”, 1985

Lyssna på Spotify: Tom Waits “Time”
Så mycket som jag läst om Tom Waits kunde jag längre inte avstå från att lyssna in mig ordentligt, tänkte jag för några år sedan efter att bra länge ha varit lite tveksam. Så jag köpte Swordfishtrombones eftersom den på många håll ansågs vara ett av hans måste-album. Good move. Lite som att prova kajakpaddling första gången och slänga sig ut i den vildaste forsen direkt.

Således dröjde det innan han fick fler chanser, men jag insåg att den svårtillgängliga delen av hans alla verk inte var helt representativt, och nu har jag hittat in. Jag ska erkänna att det ibland har varit svårt att ta sig förbi de livade New Orleans-möter-gatuenmansorkester-numren. Desto större belöning när man faktiskt nått målet.

Långt in på Rain Dogs, uppföljaren och syskonet till Swordfishtrombones, hittar vi lugnet i en oas. ”Time” är mer en av hans berättande ballader, hans street view om man så vill. I kontrast till de ordfyllda verserna är refrängen befriande simpel. Besläktad med ”The heart of Saturday night” består den endast av Waits  varsamt anslagna akustiska gitarr samt ståbas och dragspel.