Både du och jag vet att uppdraget är omöjligt. 100 låtar som ska anses vara årets bästa. Varenda en på listan här nedan ligger egentligen på topp tio vilken dag som helst. Jag hade en lista med det tiodubbla innan jag skar ned till 300 för att handplocka de 100 “bästa”. Det handlar enbart om humöret för dagen. Men nu ska vi inte vara såna, listor skulle inte finnas om ingen fann spänning i att jämföra, hålla med och inte hålla med.
Alla gör listor den här tiden på året, och ibland kan jag känna att det blir lite tjatigt. Lite som det kanske är för er när ni går igenom den här. Men för en gångs skull är det inte jag som ska berätta något om låtarna som finns med. För vem vet mest om dem om inte de som skrivit dem: artisterna själva. Omkring trettio av dem har exklusivt för Songs for Whoever berättat historien bakom sin låt. Några har haft en hel del att förtälja, några har hållit det kort hur mycket jag än lirkat för att få ur dem något mer. Årets bästa låt har jag till och med fått skriva om själv, inte för att jag har något emot det, men dess upphovsman har helt enkelt inte velat säga något. Och det är säkert en del av förklaringen till dess storhet; myten och spekulationen. Men jag är mycket tacksam för allt som de andra berättar för oss och som tillför upplevelsen en extra dimension.
Hoppas ni får lika roligt när ni går igenom Songs for Whoevers årsbästalista som jag har haft när jag sammanställt den. Oavsett om artisten har berättat något om sin låt eller ej. Oavsett om ni håller med om att en låt ska vara med eller ej. Det är sekundärt. Jag vet inte ens om jag själv håller med. Förhoppningsvis fyller vi i några luckor från 2013, om inte annat.
You and me both know that it’s Mission Impossible. 100 songs considered to be the best of the year. Every single one on this list is, to be honest, top ten on any given day. I had a list of songs ten times the amount before I cut it down to 300 and then hand-picked the 100 “best”. It’s all about the mood of the day. But let’s not get hung-up on that, lists wouldn’t exist if there was no excitement in comparing, agreeing and disagreeing.
Everybody is making year-end list these days, and sometimes I think it’s a bit repetitive. Maybe a little like you feel going through this one. But for once it’s not me telling things about the songs included. Who knows more about the songs if not the ones who wrote them: the artists themselves. Around thirty of them have exclusively for Songs for Whoever told the story behind their song. Some had a lot to share, some just stuck to a few lines, no matter how much I tried coaxing them into telling more. The best song of the year I’ve even had to write about myself, not that I mind, but because its author simply hasn’t been willing to tell anything. And that’s surely part of the reson for its grandeur; the myth and speculation(Apologies to international readers for writing about No 1 only in Swedish, as well as keeping the Swedish artists’ quotes in their original language). However, I’m very grateful for the song stories that have been told, which adds an extra dimension to the experience.
I do hope you have as much fun going through Songs for Whoever’s best-of-the-year list as I had compiling it. Regardless of a story from the artist or not. Regardless of whether you agree that a song should be included or not. That’s all secondary. I don’t even know if I agree myself. If nothing else we’ll hopefully fill in some gaps from the year 2013.
1 Keaton Henson “10am Gare du Nord”
Hans sätt att vid sina ytterst sporadiska framträdanden sitta ihopsjunken – närmast krum – över sin gitarr, tomt blickandes ner i golvet iförd kavaj och yvigt skägg, avslöjar en introvert och skygg artist så fäst vid sin konst att inte ens hans obehag av uppmärksamheten den tilldrar sig kan få honom att överge den. Något som också bekräftas när jag gör research om ”10am Gare du Nord”. Efter växelvis kontakt med Keaton Hensons management får jag i alla fall fram att den kvinnliga rösten som sjunger andrastämma i refrängen är Jesca Hoop(en gång barnflicka hos ingen mindre än Tom Waits, men det tar vi en annan dag). Låtens bakgrund vill han dock absolut inte gå in på, ty han är ”not entirely comfortable with the intimacy”, något jag köper till fullo.
En som däremot inte har några problem alls med att ventilera saken är den känslosvallande sångtextens huvudperson. Franska sångerskan och skådespelerskan SoKo rapporterades ha ett inte helt friktionsfritt förhållande med Henson fram till någon gång under 2012 då paret gjorde ett hjärtslitande publikt uppbrott via lätt kryptiska och sårande hälsningar till varandra i bl.a. radio. Mest drivande att dra den andre i smutsen får nog alla gånger SoKo anses ha varit, men ironiskt nog blev hennes offentliga kölhalning av Henson också en katalysator för hans karriär. Hon ägnade 2012 åt att dela flertalet klipp av hans sånger(som antas i stort sett alltid handla om henne) på sin Facebooksida – med över 210.000 följare – taggat med fräsande ordsalvor riktat mot sin forne älskade. Under 2013 har hon låtit ämnet bero, men så plötsligt den 7 december delade hon åter ett klipp av Henson framförandes ”10am Gare du Nord” åtföljt av orden ”This breaks my heart every single time. Why does he keep singing songs about loving me when he clearly doesn’t…? @keatonhenson #forevermissinghim”. Vad för slags kärlek som river upp den typen av sår kan vi bara försöka föreställa oss.
Henson å sin sida har för det mesta hållit sig till att kommentera situationen i sång, och vill som sagt inte göra det på annat sätt, inte ens när en obskyr svensk musikblogg utser en av hans alster till 2013 års bästa låt. Lider man av svår scenskräck så gör man.
Så till själva huvudämnet: årets bästa låt 2013. Redan titeln väckte intresse. Ett klockslag, en världskänd parisisk tågstation och ett kärlekspar. Föreställ dig följande scenario: en rastlös Keaton Henson är olycklig i deras tvåsamhet och föremålet för hans svallande känslor, SoKo, vill inte längre utstå hans nyckfulla, inåtvända och obeslutsamma persona. Ett helt kärleksförhållande avhandlas på under fyra minuter, och kanske är Gare du Nord helt sonika en metafor för den instabila plattform det vilat på; ständigt ett tåg väntandes på att en av dem ska kliva ombord och den andra inte. Om inte ”10am Gare du Nord” redan hade en lite djupare innebörd så fick den det kanske nu. Har du aldrig sett ett söndermosat hjärta på utsidan av en bröstkorg bör du lyssna och blunda till dessa toner, du lär aldrig komma närmare en visualisering än här. Återigen är det bevisat att smärta är den vackraste känslan, så länge någon annan drabbas och kanaliserar ut den i briljant konst för andra att ta del av.
Inte sedan Jeff Buckley erövrade ”Hallelujah” från Leonard Cohen har vi hört någon sjunga så innerligt över en elektrisk gitarr som verkar ge ljud åt samma förblödande hjärtesår som Keaton Hensons bräckliga röst. Med avslutande raderna ”Please do not break my heart, I think it’s had enough pain to last the rest of my life, And I will not tire of you” är det förmodligen fullt medvetet, för att inte säga nödvändigt, med tretton sekunders tystnad efter att sista ackordet klingat ut. Mot ovan dramatiska bakgrund måste sådana ord begrundas en stund innan man klarar av att höra eller göra något annat.
2 The Proctors “Into The Sun”
“After losing my mother suddenly, my brother was approached by a stranger who said she could see a woman resembling my mother in a field gathering flowers. Thats the chorus, and perhaps ‘another star will guide your way home tonight, and as you stumble arms are holding you tight’ refers to someone watching over you, though no longer physically present. And I’m afraid stumbling home referred to me! Looking at the stars and wondering which one of them was her! Around the same time someone close also lost someone, and the ‘beyond the city lights a sleeping angel said goodnight, my love, please hold on’ is about that, and the massive empathy I felt with my old friend. The first verse goes back in time to when my sister and I visited my dad in his new flat, then walked home rather too late for kids of our age across Gornal Park. I particularly remember the Autumn leaves…”
– Gavin Priest
3 The 1975 ”Chocolate”
“‘Chocolate’ tells the story of our relationships with the governing authorities of our small town. Smoking weed, smoking anything I suppose, boredom and what ensues when both parties challenge one another. It’s a love letter to boredom, limited opportunities of expressing yourself and embracing and understanding the make up of where you’re from. Musically and structurally it is the blueprint of our output, but I’d need an entire book to discuss that in detail”
– Matthew Healy
4 Vampire Weekend “Ya Hey”
5 Ed Harcourt ”Murmur In My Heart”
6 Superchunk ”Me And You And Jackie Mittoo”
7 Håkan Hellström “När Lyktorna Tänds”
8 Johnossi “For A Little While”
“Jag skrev låten i Portugal, sommaren 2012. Oftast sliter vi med en låt i dagar eller veckor men den här tog en halvtimme ungefär, det är en sån där låt som bara rann ur mig. Jag skrev den på gitarr men visste direkt att det skulle vara piano på inspelningen.”
– John Engelbert
9 Rhye “Hunger”
“We are not sure if anyone caught this, but the song ‘Hunger’ is the one of the only cuts on the record that has no affiliation with love. Rather it’s a statement, a political one though very subtle… The recording was started in Copenhagen, ‘The Fall’, ‘Woman’ and ‘Major Minor Love’ were recorded there. Then we did the rest in Robin’s apartment in L.A. while I was traveling back and forth for Berlin, visiting Alexa(my wife that I made my most recent record with, Jetlag).”
– Milosh
10 Laura Stevenson “Runner”
11 Sigur Rós ”Ísjaki”
12 Cut Copy “In Memory Capsule”
13 Disclosure feat. Eliza Doolittle “You And Me”
14 Neko Case “I’m From Nowhere”
15 Bipolar Sunshine “Love More Worry Less”
“The song was written as a form of celebration , self release. I wanted euphoric sound and for people to take the best bits from it to suit them…”
– Adio Marchant
16 Jonathan Johansson “Den Brända Jorden”
“Det är en låt om våld. Om Europa. Om skuld och konsekvens. Den pumpar framåt som blod och sjukdom.”
– Jonathan Johansson
17 MØ “Glass”
“‘Glass’ is about being young and vulnerable. About wanting to experience life at its full extend, but not knowing how to do so ’cause you’re too restless and too confused. About being afraid to die, missing all the fun. About being sad ’cause we always glorify the past. Stuck with a feeling of emptiness towards the dawning days to come.
I received the first beat scratch for “Glass” from Swed-Dane producer ELOQ in fall 2012. The lyrics and the melodies I made while on the road. The vocals I recorded at my parents house. Finally my main producer Ronni Vindahl got all exciting parts, and made the song into what it is today. As I said – I wrote all melodies and lyrics while on the road, and I remember clearly how the essential lyrics came about.
I was sitting in the train to Copenhagen. It was raining, and my mind was dark. I looked out at the landscape passing by, and I thought about my situation – things wasn’t too bad… Things were actually quite good, but still I got this feeling of “what’s the point?”. Young people in Scandinavia nowadays are so spoiled. Myself included. We got everything – all possibilities lies ahead of us. Still we are unsatisfied. Still we want more. That’s just the human nature. While sitting in the train grumbling about these issues – the lyrics for Glass was made. So at least something constructive came out of my gloomy sunday.”
– Karen Marie Ørsted, aka MØ
18 The Black Lillies “The Fall”
“It is the lead track on our most recent release Runaway Freeway Blues, despite being the final song written for the new record. I have to attribute the initial inspiration to a day on the river with friends and music, crawfish, whispy clouds and sunshine…sounds like some hippy jargon…and it is! I got together with a bunch of musician friends on a summer day when we were all off the road at the same time…we must have played 200 songs that day….one just lead to the next…and I remember telling myself that the next time I wrote a song don’t be scared to write something simple and something that pleases the senses. The imagery from ‘The Fall’ is direct and relatable, vast yet focused…and of course its a love song…I haven’t written too many of those…but its high time…a good step to take as a writer and a person!”
– Cruz Contreras
19 Club 8 “Stop Taking My Time”
“Låten är det närmaste ett beställningsjobb jag kommit med Club 8. När albumet var nästan klart sa Karolina att hon ville ha med en hård elektronisk låt som skulle låta si och så. Så jag åkte till studion och gjorde “Stop Taking My Time” baserat på hennes önskemål. Det är en av mina favoritlåtar på skivan så det kan visst vara ett fungerande sätt att skriva på ibland. Pratpartiet bestod ursprungligen av mig som sa något på semi-franska med hårt distat ljud. Som en demogrej. Så kom jag att tänka på Indochine‘s album “L’Aventurier” som en låt med en flicka som hälsade hem. Jag var väldigt faschinerad av att det när jag var liten. Jag tänkte att det skulle passa låten att göra likadant, fast tvärtom. Dvs först en text på engelska som de flesta förstår och sen en hälsning på svenska som 99% av våra lyssnare inte förstår ett ord av.”
– Johan Angergård
20 Blood Orange “You’re Not Good Enough”
21 Jonathan Wilson “Love To Love”
22 Lady “Get Ready”
23 Phoenix “Trying To Be Cool”
24 Basia Bulat “Tall Tall Shadow”
25 Fitz & The Tantrums “Spark”
26 PAWWS “Slow Love”
“A song about enjoying the exciting first part of a relationship”
– Lucy Taylor, aka PAWWS
27 Josh Rouse “This Movie’s Way Too Long”
“This was the last song written for my album and I tried to put some Lindsey Buckingham type guitar solos at the end which was a lot of fun! The lyrics deal with trying to manage touring and staying in one place. Arguing gets old.”
– Josh Rouse
28 The New Amsterdams “Too Many Of A Good Thing”
“That song was written and recorded in 2003. The Get Up Kids were on a hiatus and the third New Amsterdams album Worse For The Wear was being released around the same time as the Reggie And The Full Effect record Under The Tray. I was playing in Reggie at the time and had to make the decision not to go on tour with that band but with The New Ams instead. So, I had to take a break from my side project with James to do my side project by myself. There were too many good things going on and not enough time to do it. The song was originally going to be on Killed Or Cured but it was too upbeat.”
– Matt Pryor
29 Free Energy “Girls Want Rock”
“‘Girls Want Rock’ was a demo that we arranged in pro-tools. It’s a party anthem, but also about feeling stuck and caught in repeating patterns and habits. Scott and Paul demoed the song in the Free Energy practice space in Philadelphia, PA, and then rehearsed it live with the band before recording it in a church called Dreamland Studio, in Woodstock, NY. John Agnello produced it.”
– Paul Sprangers
30 Franz Ferdinand “Love Illumination”
31 The Internet ”Dontcha”
32 Hästpojken ”Sommarvin”
“Texten handlar ganska rakt av om när jag och Adam sitter och dricker tillsammans.”
– Martin Elisson
33 James Blake “Retrograde”
34 The Milk Carton Kids “Whisper In Her Ear”
35 Tedeschi Trucks Band “Made Up Mind”
36 Lorde ”Royals”
37 Treetop Flyers “Houses Are Burning”
“‘Houses Are Burning’ is about the way people relate to each other on a core level and was inspired by the re-introduction of rugged individualism in our society, American and sort of British, over the last two or three decades. Greed has grown to be acceptable in ways it wouldn’t have been to previous generations despite its negative effects on people’s lives.
We’re much more self-serving, self-obsessed than we used to be and these seem to be positive character traits to have nowadays. People only listen to each other when it fits some preconceived notion and yet everyone wonders why the world is falling apart.
It went unfinished for a while and in an eerie way we revisited and finished the song just before the London riots in the summer of 2011.”
– Tomer Danan
38 Israel Nash Gripka “Woman At The Well”
“The song is written about my ranch, in Dripping Springs, TX. It’s a place where I have made a lot of life changes in over the past two years. Growing up, seeing the world differently, all from my backyard looking out into the Texas Hill Country. The Woman at the Well is a fountain statue on my back porch. She is made of white stone and ‘pours the water out.’ But for the song, she represents what my life in the country is about: peace and clarity in life.”
– Israel Nash Gripka
39 Lost In The Trees “Lady In White”
40 Empire Of The Sun “Celebrate”
41 Glasvegas “If”
42 Midnight Juggernauts “Ballad Of The War Machine”
43 Attic Lights “Don’t You”
“‘Don’t You’ is about falling in love with someone and then realising that they don’t really feel the same back. When love is one-sided like this it can drive you crazy and in the end, you reject the other person as well in order to limit the hurt you feel. Therefore, it basically says, ‘don’t you’ not love me because if you do I won’t love you back anymore.”
– Colin McArdle
“Colin wrote the full song in his flat, including the lead guitar solo, and recorded an early demo version on his computer. The full band then learned the song and added various dynamic parts and helped restructure it. It’s also one of the most enjoyable songs to play live from our new album. And the lead guitar solo is my favourite Attic Lights guitar solo.”
– Kev Sherry
44 Tomorrow’s World “Metropolis”
“‘Metropolis’ is my favourite song of the album too. This is the latest one that we’ve recorded. The story is about(I hope to not make a mistake because this is Lou’s story) about the inner darkness of cities. How people behave in the city. But this song is a way, a path to light to positivism. Musically it goes straight to a glowing end. And the beauty of it is in Lou’s energy that she carries along her performance, as a hot secret that she kept for a long time and that she’s finally able to tell to everybody.”
– Jean-Benoît Dunckel
45 Villa “Mint”
“‘Mint’, or ‘the swan song’, talking about a pursuit of girls and boys chasing each other in a night club, actually more the boys making a big effort to get the girls, in the most funny way possible, we thought it was a good cliche to go with.. cause we see it all the time behind the DJ booth… so we thought we’d make song about it… ‘the swan song’… would you like a mint?
We worked on this track with the great NICK HOOK who mixed the track for us, big up!!!!”
– Francois De Meyer & Thang
46 Best Coast “I wanna know”
“I was listening to Blondie. I was listening to A LOT of Blondie, and ‘I Wanna Know’ doesn’t sound anything like Blondie but was inspired by Blondie. Almost all of my songs are about break-ups or make-ups, but I wanted to make another song that was classically, undeniably poppy and catchy because I didn’t really have one of those on the second record. ‘I Wanna Know’ is my favorite on the record…it has this very upbeat poppy feel to it, so I’m pretty stoked on that.”
– Bethany Cosentino
47 Josh Berwanger “Baby Loses Her Mind”
“‘Baby Loses Her Mind’ was written about failed relationships and the tendencies people have to destroy them no matter how good the relationship is going. I recorded it in the mountains of Colorado with Jim Macpherson(The Breeders/Guided By Voices) on drums. As for the riff on ‘Baby…’, I was just messing around, that idea has been done many times from The Beatles to Petty and so on, I think it’s all about how you make it your own, and I felt I made the song mine without feeling I ripped something off, if that makes any sense.”
– Josh Berwanger
48 Lloyd Cole “Blue Like Mars”
“I found myself singing the opening line to the melody a year or two ago and recorded it on my iPhone. Went back to it a year later to see if I could make a song out of it and ended up in Old Testament and Outer Space. I suppose the idea owes a fair bit to Lonely Planet Boy, which made me think of The Little Prince, hence the last verse. The title is from a NASA photograph that I found on the www”
– Lloyd Cole
49 Cool Ghouls “In The Morning”
“The song is about being born and raised here in the Bay Area. As a band and also as individuals, we’re just really proud to be from this part of the country. It serves as inspiration for a lot of our material. I wrote the song to act kind of like our battle flag or our coat of arms in a way. Haha. About equipment we used a combination of Protools and a Tascam 388, so a bit new and a bit old. The album was recorded by Tim Cohen of The Fresh & Onlys in his bedroom.”
– Pat McDonald
50 Charlie Boyer And The Voyeurs “I Watch You”
“‘I watch you’ is about being a voyeur. we named our group after this song, or we named this song after our group. I’m not sure which way round it is.”
– Charlie Boyer
51 The Naked And Famous “Hearts Like Ours”
52 Arcade Fire “Joan Of Arc”
53 Willis Earl Beal feat. Cat Power “Coming Through”
54 Quadron “LFT”
55 Ladi6 “Diamonds”
56 Alice Russell “Heartbreaker”
57 The Growlers “Tell It How It Is”
58 Washed Out “Falling Back”
59 Buchanan “Par Avion”
“‘Par Avion’ was the first song we finished recording with our producer for the album. It’s about writing a difficult letter to a loved one back home and was our third single released in Australia – it’s probably my favourite track off the record. The falsetto hopefully helps communicate the emotion of the main character in the song… Although when I was writing the track it kind of just came out that way and wasn’t planned as such!”
– Josh Simons
60 Patrick Baker “Get 2 Know U”
“‘Get 2 Know U’ was definitely an homage to Whitney Houston and classic 80’s pop-dance production. It was meant to be a kind of exuberant, summery song and I wanted the sounds to be as authentic as possible. It was all produced in my home studio and I spent a lot of time finding the right synths and bass sounds and getting the groove to feel just right. I think a good pop song can be like a finely tuned machine with everything in its right place and so in that regard I really tried to focus on all those little details. It was definitely a lot of fun working on that track.”
– Patrick Baker
61 Nat Jenkins & The Heart Caves “East And West”
“‘East & West’ is a song I co wrote with Heart Caves’ guitarist Robbie Heart. It had always been based around that main hook that Robbie plays – at one stage we were even playing it with a sort of gentle folk vibe. One night I went to a house party and came back in a bad mood. I’d written the lyrics as I walked home that night – and the next day we changed the whole rythmn and feel of the song, keeping that riff as the main hook.
It was recorded live in one take at London’s Dean Street Studios – however when we came to the mixing stage the producer discovered there was too much drum spill through the vocal mic. So it was that I came to re-record the lead vocal in my Paris apartment’s bathroom while the crazy old woman who lives upstairs yelled ‘Nazi!’ at me and hurled buckets of water out of her window.
It’s still one of my favourite tunes on the record.”
– Nat Jenkins
62 Temples “Colours To Life”
“‘Colours To Life’ is a song that we wrote while in our studio, looping this 12 string guitar, that just keeps chiming. We tried to create a sound that soars, rushes and explodes all in the same atmosphere. We wanted it to be as-transitional-as-possible pop music.”
– Tom Warmsley
63 Steve Earle & The Dukes(& Duchesses) “Love’s Gonna Blow My Way”
64 Phosphorescent “Song For Zula”
65 Haim “Falling”
66 Kanye West “Black Skinhead”
67 Justin Timberlake “Take Back The Night”
68 Jaqee “Dance”
69 St. Lucia “Elevate”
70 Valerie June “You Can’t Be Told”
“The elders can always tell youngsters how to live. Life must be lived by each being in order to know the proper way to embrace each moment.”
– Valerie June
71 Holy Ghost! “Bridge And Tunnel”
72 Roosevelt “Elliot”
73 JC Brooks & The Uptown Sound “Before You Die”
74 Hot Natured feat. Róisín Murphy “Alternate State”
75 Shooter Jennings feat. Patty Griffin “Wild & Lonesome”
76 The National “Fireproof”
77 Youth Lagoon “Mute”
78 Drenge “Backwaters”
79 Gregory Alan Isakov “Saint Valentine”
“I’m always looking to make songs that allow the listener to dream. This song, in particular, is rooted in the bittersweet search for love and home – but hopefully it conjures up more than that.”
– Gregory Alan Isakov
80 Thea Gilmore “Love Came Looking For Me”
81 Lana Del Rey “Young And Beautiful”
82 The Flaming Lips “Peace Sword(Open Your Heart)”
83 John Mayer “Paper Doll”
84 Alela Diane “About Farewell”
85 Prefab Sprout “The Songs Of Danny Galway”
86 Over The Rhine “It Makes No Difference”
“It’s a cover of the The Band classic, of course. We performed it at a Levon Helm memorial concert, and decided to include it on our latest. Stripped down, and sung by a husband and wife, it felt like a new song.”
– Karin Bergquist & Linford Detweiler
87 Sallie Ford & The Sound Outside “Bad Boys”
88 The Weeknd “Wanderlust”
89 Fryars “Cool Like Me”
“‘Cool like me’ has been in the works for over three years and has gone through several reincarnations. It was exciting to finally let it out into the world.”
– Ben Garrett
90 Marc Carroll “(It Was)Lust Not Love”
“‘Lust Not Love’….Well, I was going to leave that song off the album. I didn’t think it had any place in the structure of the record. When it came to record the song, we (myself and Chris, who produced the album) listened to the demo recording and just went with it and like most songs I record, they dictate themselves during the recording process. A lot of the time I don’t consider the songs I write as songs, more like pieces of music that I happen to sing over. I don’t have the dicipline or patience to perfect something before I go into a studio. I prefer the element of surprise, something to thrill and inspire along the way, even if it ends up failing. Who cares about failure, as long as the song has been served. As for what the song is about…..well, I think the words suit a female voice more than mine. It would work better from a female perspective. It’s a song for Women. Desire can be an untameable beast.”
– Marc Carroll
91 Talib Kweli feat. Miguel “Come Here”
92 Ghostface Killah & Adrian Younge “Rise Of The Black Suits”
93 Hot Chip “Dark And Stormy”
94 Justin Currie “I Hate Myself For Loving You”
“‘I Hate Myself For Loving You’ nearly didn’t make the album as Mike McCarthy, the producer thought it was too clichéd. But I thought we needed something light and throwaway to balance out the album and once the Austin musicians heard it they loved it so their enthusiasm carried it through. I like it because it has a happy ending, like a dirty massage.”
– Justin Currie
95 Chromeo “Over Your Shoulder”
96 Janelle Monae feat. Miguel ”Primetime”
97 Har Mar Superstar “Prisoner”
98 Dizraeli & The Small Gods “Million Miles”
99 Retro Stefson “She Said”
“I started writing the song early 2011 slowly progressing for over a year. Part of the lyrics concern a couple we saw making out in the backstage area of a festival we were playing. It’s produced around the preset Solid bass from the Yamaha DX100 synth.”
– Unnsteinn Manuel Stefánsson
100 Jenn Grant “I’ve Got Your Fire”
“I don’t really have a story to share. It is just a bunch of ideas and dreamlike ideas that make up this song and I hope that people have made their own stories for what it means to them. I am honoured to think that anyone as far away as Sweden may have even heard it. I recorded it in a country house in Prince Edward Island where my husband grew up. His name is Daniel Ledwell and he produced the album. I wrote all of the songs for this album in the ten days while we there, recording the drums and bass at the same time. There are a lot of moments on the album, especially on this song, that make me think of angels. Like the angel Gabrielle. It’s sort of based on my own, abstract idea of what an angel would be. Nothing is set in stone with my lyrics. There were a lot of special guests, and on this song 41 boys between the ages of 7-11 sing on the album. They are the Halifax Boys Honours Choir.”
– Jenn Grant
Vi är framme vid 2013 års sista lista innan paus för summering av året och julfirande. En del av listan är outtakes och material som nyss givits ut som bonus-CD:s och liknande för skivor som redan kommit ut tidigare i år. Man förstår ibland inte varför vissa låtar ratas, så bra som de är.
Ta nu in det sista året har att bjuda i nyhetsväg, så återkommer listan en bit in på januari 2014 när nya releaser har börjat strömma in igen! Songs for Whoever kommer dock att vara aktiv även kommande veckor. Vi kan ju inte liksom bara lägga av.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 48
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 48
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 48
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
The Brian Jonestown Massacre “Don’t Say A Thing”(från Revolution Number Zero EP, 2013)
Flummarna från San Francisco släppte i måndags en limiterad dubbel 7″-singel i färgad vinyl. Två versioner(originalet på finska och en engelsk med Matt Hollywood på sång) av “Viholliseni Maala” samt en alternativ version av titelspåret som fanns med på en samling på tyska bolaget 8MM Musik tillsammans med en rad andra mindre kända akter. Enda nya låten således är “Don’t Say A Thing”, och den är en härligt psykedelisk sammansättning av shoegaze och en massa ljudeffekter som låter som baklängestejper.
Ninsun Poli “Hey Lover”(singel, 2013)
Sångerskan från Botkyrka har en några år gammal R&B-EP i ryggen, men är kanske mest känd som rösten på Familjens “Feber”. Johan T. Karlsson är med och producerar “Hey Lover” tillsammans med hennes två bröder. En riktig Blondie-beefad uptempolåt med rullande pukor och en viss Martin Sköld på bas, vilket kanske hörs.
The Folk Remedy “New York Skyline”(från Sirens, 2013)
Ett tag ploppade Ryan Adams-kopiorna upp som svampar ur marken, men inte så mycket längre. Synd.
Warm Soda “Tell Me In A Whisper”(från I Need You Bad, 2013)
Sonny Smith(alias Sonny & The Sunsets) har på uppdrag av Polyvinyl Records samlat gräddan av västkustens garagerockscen(som det står på omslaget: “A buncha bands from Oakland, San Francisco, Los Angeles & Portland”) på samlingen I Need You Bad. Behöver världen ett nutida alternativ till Nuggets-boxen så är det här vad den har letat efter. Warm Soda släppte “Tell Me In A Whisper” redan i somras lite i skymundan på en 7″-singel, och den öppnar hela samlingen. Värdigt.
Bipolar Sunshine “Drowning Butterflies”(från Drowning Butterflies EP, 2013)
Titelspåret från Adio Marchants andra EP representerar precis det han står för: en innovativ kombination av funk, soul, R&B och pophookar. Tillika anledningen till att han är min senaste favoritartist.
The Lumineers “This Must Be The Place(Naive Melody)”(från The Lumineers – Deluxe Edition, 2013)
Lyckosamma folkrockarna från Denver har med sin lyckosamma version av Talking Heads enda riktiga kärlekslåt på bonus-CD:n som följer med Deluxe-utgåvan av succéalbumet The Lumineers.
Naomi Pilgrim “No Gun”(singel, 2013)
Förra fredagen var hon förband till The 1975 på Debaser. Enastående debutsingel.
Billie Joe + Norah “Oh So Many Years”(från Foreverly, 2013)
Ett samarbete åtminstone inte jag förväntade mig.
Stornoway “Waiting On The Clock”(från You Don’t Know Anything, 2013)
Efter att som första osignade bandet någonsin ha spelat i Later…with Jools Holland 2009 undertecknade Oxfordkvartetten ett skivkontrakt med 4AD inne på borgområdet i skotska staden Stornoway som de tagit sitt namn från. Sedan dess har de varit lovligt byte på alla de stora festivalerna och andra albumet Tales from Terra Firma från i våras är ett av årets hittills aptitligaste. Nu har ett minialbum med outtakes släppts som dessert.
Bastille “The Draw”(från All This Bad Blood, 2013)
Apropå skåprensning har brittiska dundersuccén Bastille släppt en utökad version av Bad Blood med en del tidigare släppta låtar men också en del nytt. Undvik dock deras coverversion av guilty pleasure-one hit wondern Cutting Crews “(I Just) Died In Your Arms” på samlingsalbumet Virgin Records: 40 Years Of Disruptions, lite för mycket Replay Mania för min smak.
Chromeo “Over Your Shoulder”(singel, 2013)
Electrofunkduon från Montreal står för den mest medryckande retrodiscon just nu.
INVSN “Söder Om Himlen”(från INVSN, 2013)
Dennis Lyxzén fortsätter fila av sina vassa kanter, men än finns tillräcklig friktion kvar.
Connan Mockasin “I’m The Man, That Will Find You”(från Caramel, 2013)
Nya Zeelands senaste unga talang, full av skruvad R&B-psykedelia.
Matt Pryor “Words Get In The Way”(från Wrist Slitter, 2013)
Efter ett fint album med The New Amsterdams för några månader sedan lade Pryor ned bandet, och har nu satsat på ett soloalbum istället. Fans av hans melodiska powerpop, frukta ej.
Carousel “Into The Night”(singel, 2013)
Varsågod och kliv rakt in i en collegefilm från 80-talet. Åtminstone låter det så.
Ulf Lundell “63 I November”(från Trunk, 2013)
Uffe är Uffe.
Movement “Us”(singel, 2013)
Nya electrosoulsinglar droppar in som små tomtebloss i höstmörkret.
Lindi Ortega “Lived And Died Alone”(från Tin Star, 2013)
Hon får sin musik att låta som den kaxiga glädjeflickan på saloonens övervåning i Vilda Västern som gråter sig till sömns på natten.
Tora “Capitalism”(från Tora EP, 2013)
Gitarrer möter electronica.
Petter Seander “Shoulders”(från Dear Impossible Dream EP, 2013)
VD:n/Singer-songwritern Petter Seander lyckas kombinera sin verksamhet i egna promotionbolaget Birds Will Sing For You(Miss Li, Kristian Anttila mfl) med att skapa egen musik utöver rollen som basist för nämnde Anttila. Motsatsförhållandet mellan gladlynt melodi och allvarsam text balanserar han dessutom ypperligt i fantastiska poplåten “Shoulders”.
Dan Baird And Homemade Sin “Outlivin'”(från Circus Life, 2013)
Ingen slår Dan Baird på fingrarna när det gäller ösig barrock med doft av sunkig amerikansk öl, och ingen har gjort det sedan dagarna i The Georgia Satellites.
Brazzaville “Soft Parade”(från Morro Bay, 2013)
David Brown har gjort ett konceptalbum om den fiktiva Anabel, som växer upp i droger, prostitution och all möjlig misär i 70- och 80-talets Kalifornien. Precis som det låter.
Keyser Soze “Do”(från The Remedy, 2013)
Länge sedan ett så gediget rootsreggaealbum släpptes. Pur glädje.
Sonny & The Sunsets “Those Drawings I Told You About”(från I Need You Bad, 2013)
Äh, den projektansvarige för samlingen måste väl få vara med också?
Di Leva “Lights Out På Ålderdomshemmet”(från Innan Solen Går Upp, 2013)
Fin hyllning till den generation som en gång byggde upp vårt land.
Mazes “Hayfever Wristband”(från Better Ghosts, 2013)
Den här frenetiska låten föregick albumet, och sticker fortfarande ut.
Fred Eaglesmith “Drunk Girl”(från Tambourine, 2013)
Han har en helt egen division inom Alt-Country. Helt enkelt.
Brendan Benson “Diamonds”(från You Were Right, 2013)
Pophjälten från Detroit har dragit ned på tempot, men inte på kvaliteten. Vilar numera stadigt på 70-talets västkustrock och återupplivar Stephen Stills Manassas.
Anja Bigrell “Phil”(från Anja Bigrell, 2013)
Kolla in det nyligen släppta debutalbumet från Montys Locos ena halva.
Jhené Aiko feat. Vince Staples “The Vapors”(från Sail Out, 2013)
25-åringen med det exotiska utseendet(japansk mamma, afroamerikansk pappa) från Los Angeles är rejält hajpad inför sin albumdebut i början av nästa år. Innan dess släpper hon EP:n Sail Out, med en räcka R&B-låtar influerade av pop och soul, saltade med rappande gäster som Kendrick Lamar och Vince Staples.
Tony Dekker “Somewhere near Thunder Bay”(från Prayer Of The Woods, 2013)
Fjolårets album Near Wild Everywhere hamnade i min årsbästalista för 2012. Great Lake Swimmers sångare släpper nu album i eget namn.
Bright Light Bright Light “In Your Care”(från In Your Care EP, 2013)
Även walesaren Rod Thomas hamnade på min årsbästalista i fjol, och har en ny EP ute.
Breton “Envy”(från kommande albumet War Room Stories, 2014)
Indiebandet Breton från södra London växer för varje singel och släpper sitter sitt andra album i februari nästa år. Just nu är dom på turné med Local Natives.
Viktor & The Blood “Boys Are In the City”(från kommande albumet Apocalypse Right Now, 2014)
Efter den starka debut-EP:n från i våras har nu första singeln från kommande albumet släppts. Kraften och popkänslan påminner en del om supergruppen Tinted Windows i mina öron.
Mikhael Paskalev “I Spy”(från I Spy EP, 2013)
Förra året blev Tom Cruise-i-Föräldrafritt-videon till “I Spy” en Youtube-succé och har i nuläget över 1,1 miljoner visningar. Egentligen kanske lite märkligt att ta med en “gammal” låt i en nyhetslista, men eftersom den släppts utanför hemlandet Norge först nu är det helt legitimt. Och nog måste väl “I Spy” få sin rättmätiga chans att få ta sig till toppen på varenda lista?
Josephine Foster “Sugar Pie I’m Not The Same”(från I’m A Dreamer, 2013)
Som sprungen ur en helt annan tidsepok.
Christian & The 2120’s “Easy On You”(från Different Strokes/Different Folks, 2013)
Kalmarsonen Christian Smedströms kopplingar till Augustifamiljen går främst via en duett med Daniel Gilbert. På den här låten är det dock Stefan Sporsén som briljerar med sitt trumpetande. Hans album är producerat av Joel Lundberg och Kristoffer Ragnstam. Med så goda förutsättningar är det en trevlig lyssning, särskilt 70-talsrockande “Easy On You” med sitt “T.N.T.”-riff.
Louis London “Grand”(från The Big Deep EP, 2013)
Begreppet “indierock” börjar bli urvattnat, och en väldig massa band med gitarrer tror att dom har det, trots att de låter precis likadant som ziljoner andra. Några som verkar ha just det är Sydneykvintetten Louis London, vars andra EP The Big Deep beskrevs av Brag Magazine som “Beach Boys gone Kings Of Leon, but in a good way”. Fler än jag som associerar till Jeff Buckley när ni hör Ed Salomons röst?
K’Jon feat. Gwen Foxx “Shake It 4 Me”(från Man, 2013)
Takten är likartad med “Blurred Lines” och “Don’t Stop ‘Til You Get Enough”. Och givetvis “Got To Give It Up”. Men så hyllar han också Marvin Gaye i en av de andra låtarna på albumet Man.
Jaquline Ronneklew feat. Titiyo “Falling”(från Wild At Heart EP, 2013)
Inte ofta Titiyo hamnar i skymundan, men när hon ställs bredvid Jaquline Ronneklew inser man hur unik röst den senare har.
Benjamin Clementine “Cornerstone”(från Cornerstone EP, 2013)
Din nya Darling.
Roosevelt “Montreal”(från Elliot EP, 2013)
Kanske är jag en smula tjatig ibland, men även om Marius Lauber fanns med i The Bucket List Vecka 40 måste han också vara med åtta veckor senare när han fortsätter släppa så här vassa singlar.
Thao & The Get Down Stay Down “With A Girl Like You”(B-sida, 2013)
En av B-sidorna på singeln “Holy Roller” är en ruggig version av The Troggs-favoriten.
Lorde “Everybody Wants To Rule The World”(från Hunger Games: Catching Fire Soundtrack, 2013)
Precis som för Jennifer Lawrence blir allt Lorde rör vid till guld. Världsherravälde inom kort.
Dwele “Drive The Future”(singel, 2013)
Veckans moralkaka.
Casual Sex “Bastard Beat”(från The Bastard Beat, 2013)
Ruffiga basgångar, postpunksproduktion. Den bättre änden av dansant indierock. Givetvis från Glasgow. Och så textraden “Don’t. Let them. Touch you there.” Fula grejer på gång.
Charlotte OC “Hangover”(från Colour My Heart EP, 2013)
Hajpad ny popsångerska.
Thumpers “Unkinder(A Tougher Love)”(singel, 2013)
Omistlig indiepopsingel #1.
Holy Holy “Impossible Like You”(singel, 2013)
Omistlig indiepopsingel #2. Skapad av två australiensare som ett par år sedan bildade bandet när de bodde i Stockholm resp. Berlin.
Zach Buchanan “Easy”(från kommande EP:n Home, 2013)
Omistlig indiepopsingel #3.
The Limiñanas “Votre Coté Yéyé M’emmerde”(från Costa Blanca, 2013)
Ett enda långt namedroppande är liksom okej i Yéyé-miljö och Serge Gainsbourg-tappning.
Minor Alps “I Don’t Know What To Do With My Hands”(från Get There, 2013)
Gamla vännerna Juliana Hatfield och Matthew Caws(Nada Surf) har ett band ihop.
The View “Tight Hopes”(från Tight Hopes EP, 2013)
Jag blev söndercharmad av “Wasted Little DJ’s” för några år sedan. Samlingen XX från tidigare i år gavs även ut i en deluxeversion med en bonus-CD. På den fanns en del outgivet material, och nu har “Tight Hopes” och ett par låtar till fått en egen EP. Klokt.
Kevin Morby “Wild Side(Oh The Places You’ll Go)”(från Harlem River, 2013)
Han slog en gång vad med en polare om $100 om att han skulle göra minst 200 spelningar under ett år. Han räknade vid det nyåret ihop till 196… Polaren var schysst nog att låta honom slippa pröjsa, eftersom han ändå hade varit under en löpande turné för 200 spelningar. Ständigt i rörelse(bor i Los Angeles, spelar i Brooklynbanden Woods och The Babies) men ändå tid att skriva låtar, turnera och släppa soloalbum. Vissa arbetar bäst under press.
Say Lou Lou “Better In The Dark”(från Better In The Dark EP, 2013)
Tvillingarna Elektra och Miranda i Say Lou Lou är Sveriges nästa stora pophopp. Albumdebut sker i början av nästa år.
Invasions “Rosy”(från Invasions, 2013)
Surfig garagepop från Toronto som drömmer våta drömmar om “Rosy”.
The Suburbs “Reset The Party”(från Si Sauvage, 2013)
Bra sväng från legendariskt Twin Cities-band.
Lily Allen “Hard Out Here”(singel, 2013)
Cockneyns vassaste bomullstunga är tillbaka.
Kurt Vile “Feel My Pain”(från “it’s a big world out there(and I’m scared)”, 2013)
Ännu en outtakesutgåva, och förstås en kvalitativ sådan med en så värkande vacker sång som “Feel My Pain”. Om en vecka besöker han Sverige.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 48
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 48
Lyssna via WiMP
Lyssna via rara.com
Under tidigt 70-tal hemma i New Jersey – när Bruce Springsteens tidtypiska yllemössa ännu ej var stickad, innan Clarence Clemons hade hunnit bygga upp Barry Whites kroppshydda, då E Street fortfarande bara var gatan i Belmar där keyboardisten David Sancious mamma både bodde och lät de unga musikerna repa – kallades Steven Van Zandt av sina kompisar för ”Miami Steve”. Smeknamnet var lika logiskt som självklart. Han hade ju varit till Miami hela en(1) gång. Föga anade någon i gänget att samtliga inom ett par decennier skulle vara världsmedborgare hela bunten.
Van Zandt gick redan tidigt sin egen väg, och spelade med flertalet band, inkl Southside Johnny & The Asbury Jukes och sitt eget löst sammansatta The Disciples Of Soul. Efter första svängen med Springsteen blev han i mitten av 80-talet allt mer mån om att förklara sin politiska ståndpunkt genom musiken på sina soloskivor, oftast med blickarna mot omvärlden och sitt hemlands sätt att hantera utrikesaffärerna.
1985 drog Van Zandt igång anti-apartheid-projektet Artists United Against Apartheid tillsammans med ett oräkneligt antal stjärnartister till stöd för sydafrikanska ANC. Med R&B-producenten Arthur Baker producerades protestsången ”Sun City”, en argare(och ännu mer produktionsdaterad) sorts ”We Are The World”. Ett par år senare fortsatte korståget för mänskliga rättigheter med hans tredje soloalbum Freedom – No Compromise, där hitsingeln ”Bitter Fruit” ingick. Den var en duett med den Panamafödde salsasångaren Rubén Blades, och förstås starkt kritisk mot krigmakten USA.
Legendariske rockkritikern Robert Christgau sablade skoningslöst ner albumet – sånär som på ”Bitter Fruit” där Van Zandt trots allt fick viss kredd för sin fallenhet för att skriva protestsånger – med orden ”One hell of an expensive demo”. Med facit i hand hade han väl ganska rätt i sak, men ”Bitter Fruit” står alltjämt som ett typexempel på Little Stevens mest älskvärda egenskap: han är som vackrast när han är arg.
Idag fyller han 63 år. Inte fullt lika arg som förr, men han har definitivt åldrats med större värdighet än apartheid.
PS. Något säger mig att det här playbackframträdandet från en italiensk TV-show inte är hans stoltaste stund. Inte minst som han missar att börja mima i första textraden, ca 1.11 in i klippet… DS.
Magnus Frykberg har spelat en nyckelroll inom svensk musik, framför allt soul och pop. Han upptäckte Titiyo och Papa Dee. Orup handplockade honom som trummis till sitt band. Alexander Bard såg till att ha honom i studion vid inspelningarna av Army Of Lovers första album. Han producerade Lisa Miskovskys debut. Reklam- och TV-branschen knäböjer för att få ta del av hans hantverk.
Men Magnus Frykberg har varit tillräckligt mycket doldis ett tag nu. Dags att ändra på det, fler måste förstå hans begåvning. Därför tog jag tag i saken och intervjuade honom, och i sedvanlig ordning har jag bett om en spellista. Låtar som inspirerat i olika faser med allt från postrock till hip-hop. Missa inte! Länken hittar du längst ner efter intervjun.
Var trummor ditt första instrument, eller var det något annat först? Och hur lärde du dig spela?
Trummor är mitt första instrument. Jag lärde mig genom kommunala musikskolan, som så många andra i min generation.
Var du en skivnörd under uppväxten?
Absolut. Min pappa jobbade på Sveriges Radio och kunde låna hem vilka vinyler som helst. Det var ju kul när man var liten.
Din far, den klassiske kompositören och dirigenten Sten Frykberg, gick bort när du var i tonåren. Hur präglade en sådan händelse dig?
Han var ju 57 år när jag föddes, så jag växte liksom upp med vetskapen och insikten att han ev kunde gå bort tidigare än andras föräldrar. Låter kanske lite sorgligt, men jag var lite förberedd ändå.
Med hjälp av arvet efter honom fick du frihet att satsa helhjärtat på musiken. Var det ett självklart val?
Helt klart. Jag hade ingen tanke på nåt annat. Var väldigt naiv och hade absolut ingen plan B. Det skulle “självklart funka” tyckte jag med en musikkarriär, haha. Som tur är stöttade min mamma mig oerhört mycket. Både ekonomiskt och på andra sätt, plus att jag haft en otrolig tur också. Träffat rätt folk vid rätt tillfällen. Mycket tillfälligheter!
Hur gick det till när du började spela med Orup?
Vi träffades på våren 1987 tror jag. Han tittade på en spelning när jag spelade med ett band som hette Surf Turf, och skulle sätta ihop ett band till sin första turné. Han hade precis släppt sin första platta. Han skulle ut på Rock Runt Riket-turnén som bestod av Orup, Ratata, Eva Dahlgren och Roxette. Bra första turné för oss kids!
Hur kommer det sig att en vit snubbe från Lidingö blev en av de som räddade den svenska soulen kring brytpunkten mellan 80- och 90-talet?
Haha, ja du, det vet jag inte om jag gjorde direkt haha! Det berodde på Klas Lunding som hade haft Stranded(Ratata, Ubangi, Lustans Lakejer etc etc) och nu startade ett nytt skivbolag, Telegram Records. Han trodde på mig från dag ett och såg till att jag fick spela in i riktig studio. På den tiden kostade det många tusen om dagen att vara i studio. Inte som nu när man kan sitta hemma själv med datorn och göra det mesta gratis, så det var väldigt FÅ som fick förtroendet att få vara i en riktig studio. Klas lät mig göra det.
Prince hade stor betydelse för dig. Vilka fler?
Tidiga influenser var Prince, Sly Stone, James Brown, Kraftwerk, The Jam, The Beat, The Specials, Dag Vag, Herbie Hancock, George Duke, Miles Davis, Thin Lizzy, Earth Wind & Fire, Joao Gilberto, Sergei Rachmaninoff, De La Soul, A Tribe Called Quest, Gang Starr, Public Enemy. Senare kom hela biten med Radiohead, Smashing Pumpkins, Björk och även den elektroniska scenen med Plaid, Autechre osv osv. Kan rabbla i EVIGHET!
En kompis till mig har hört någonstans att Earth, Wind & Fire är din största konsertupplevelse någonsin. Stämmer det och vad var det som knockade dig?
Herregud, ja. På Isstadion i Sthlm. Det var bara fantastiska låtar med ett av världens bästa band med otroliga musiker. Men den alla största upplevelsen var Prince i San Francisco 1985 med Sheila E som förband. Purple Rain-turnén. Nuff said. Religöst!
“Vi hade känt varandra länge innan hon plötsigt kom med en kärleksförklaring. Jag fattade ingenting…”
Titiyo körade med Orup, hur fann ni två varandra? Var det kärlek direkt eller strikt yrkesmässigt från början?
Det var yrkesmässigt i flera år. Vi hade känt varandra länge innan hon plötsigt kom med en kärleksförklaring. Jag fattade ingenting, men till slut blev det vi, men det tog lite tid.
Om jag berömmer dig för den banbrytande produktionen på Titiyos debut, skulle du även kunna hålla med om att den har vissa daterade tecken; Lisa Stansfield-trummor, sordintrumpeten á la Swemix? Kan du själv höra sådant idag och tänka, “äsch, varför gjorde vi inte så här istället”?
Nej. Ångrar ingenting. Allt vi gjorde, gjorde vi precis som vi ville DÅ. Visst hade man, med facit i hand, kunnat göra många grejer mycket bättre, men det var det vi var kapabla till då. Det finns absolut inget att ångra i det. Bara lära sig av.
Du är ju trummis från grunden, och lyssnar man på en tidig låt som “Flowers” är den väldigt rytmisk. Utgår du ofta från hur slagverken passar in när du skriver musik?
Jag gjorde det på den tiden. Det var ju mitt naturliga instrument från början som jag kunde spela ordentligt. Lärde mig fler instrument allt eftersom. “Man In The Moon” var väl en av dom första låtarna jag skrev på gitarr. Nuförtiden kan det vara vad som helst. Beats, en melodi, piano, gitarr, ett ljud.
Efter tre album med Titiyo var både samarbete och förhållande över. Kändes det redan i förväg vartåt det barkade? Hur är er relation idag?
Vi har alltid haft en bra relation och har ju en dotter ihop, Femi, nu 21 år. Vi var ju vänner i flera år innan vi blev tillsammans, så vi fortsatte därifrån. Nu jobbar vi igen på nytt material och dessutom med Klas Lunding och Telegram igen. Cirkeln är sluten!
Du upptäckte även en sån som Papa Dee, men Jon Rekdal gick det inte lika bra för. Har det funnits fler genom åren som du trott mycket på men som aldrig slog igenom?
Alltså, Stephen Simmonds har ju en lyckad karriär, men jag trodde på hans världsherravälde, haha. Jag tror han är lycklig och nöjd där han befinner sig. Många kommer inte ens i närheten av en karriär som hans ändå.
“Alexander Bard var oerhört generös med credit till både mig och Emil Hellman, som tillsammans gjorde första Army-plattan”
I uppslagsverket All Music Guide to Electronica står att läsa följande om Army Of Lovers första album: “Due credit has to also go to Magnus Frykberg, who cowrote nearly everything with Bard and whose synth work blends with the all-important beat with a consistent lushness in sound”. Kommentar?
Alexander var oerhört generös med credit till både mig och Emil Hellman, som tillsammans gjorde första Army-plattan. Jag lärde mig mycket av Alexander, som t ex just att inte vara dumsnål utan att verkligen respektera och dela med sig till dom man arbetar med, kanske mer än man behöver. Viktigt! Verkligen respekt till honom för den insikten och lärdomen.
Hur involverad var du i klubben Soul på Fasching och Blacknuss Allstars?
Blacknuss var första klubben på Fasching(långt innan Soul). Martin Jonsson och Conny Lindström var dom som startade. Jag var ju med i kompisgänget runt dom, så jag var ofta DJ där. Martin satte ihop bandet som i huvudsak var kompisar från Södra Latins musiklinje(där jag gick). Var med och spelade lite då och då men bara som gäst. Jag höll på för fullt med Titiyos grejer på den tiden. Det var mest Martins band. Sen kom Soul och öppnade klubb. Jag var gäst-DJ ett par gånger, men inte mer involverad än så.
Du och Jay-Jay Johanson har arbetat ihop i mer än ett decennium. Finns det några risker med att man håller på för länge sida vid sida?
Nej, inte om man som Jay-Jay är i ständig utveckling. Stagnerar man som artist kan det vara bra att byta miljö kanske, men det är inget problem i hans fall.
“På den tiden var det fult och dåligt att göra reklam. Jag struntade i det och gjorde så bra musik jag kunde”
Idag är du en av landets mest eftertraktade skapare av reklammusik och TV-profiler för samtliga stora kanaler. Hur hamnade du i den genren?
Det började med att jag hade kompisar som började regissera reklamfilm. Dom började fråga mig om musik. På den tiden var det fult och dåligt att göra reklam. Jag struntade i det och gjorde så bra musik jag kunde och gillade friheten och utmaningarna. Jag gillar dessutom att jobba med musik och bild. Film & TV är otroligt kul att göra. Nu gör ALLA reklam. Det är dessutom säkert huvudintäkten för dom flesta etablerade producenterna idag (med få undantag).
Är det bra pröjs…?
Ja verkligen, men det är en konsekvens mer än en anledning för mig. Jag gör absolut inte reklam FÖR att tjäna pengar. Jag har blivit bra på det och får stor frihet musikaliskt nuförtiden. Tycker det är svinkul när uppdragen kastar runt en bland genrer. Ständigt nya utmaningar. Bra producent-träning!
Man föreställer sig dig somnandes över mixerbordet i studion med kaffemuggarna stående runt om och överallt. Är du en workaholic, eller känner du när det är dags att lägga ner för dagen?
Jag var en workaholic förr, men nu har jag 3 barn, och det tar sin tid, haha. Det har varit nyttigt med andra prioriteringar, men annars hade jag nog jobbat dygnet runt. Ska ändå säga att jag jobbar mycket. Har jag en dag ledigt åker jag oftast till studion ändå. Gillar att jobba!
Hur ofta spelar du live, och skulle du vilja göra det oftare?
Jag spelar trummor med Jay-Jay Johanson. Hans karriär är mest utomlands så vi är ofta ute och spelar. Vi är oftast i bl.a. Frankrike, Portugal, Mexiko, Kanada, Ryssland, Schweiz, Turkiet bl.a. På senare tid även i Kina en del. Den marknaden kommer växa för många band i Europa framöver.
Soulmusiken har de senaste åren tagit två tydliga inriktningar; en mer futuristisk och elektronisk Alt-R&B med Frank Ocean och James Blake i förgrunden, och en mer puritansk retrosoul i kölvattnet av Amy Winehouse och Daptone Records. Vilken föredrar du?
Gillar verkligen båda! Blir dock uttråkad när saker låter “Nu Soul” a la D’Angelo. Den genren känns mossig för mig nuförtiden. Trött och såsigt. Blä.
Hur ser närmaste framtiden ut? Har du några skivsläpp planerade där du är involverad?
Senast nu har jag ju varit involverad i produktionen i fyra av Titiyos tolkningar i Så Mycket Bättre(Ken Ring, Agnes, Ebbot och Ulf Dageby). Ny Jay-Jay Johanson-platta precis släppt (Cockroach), Mixat och meckar med Little Jinder och hennes material. Ny singel ute från henne som heter “Shh” och så håller jag och Titiyo på att göra ny platta som jag nämnde. Har ett eget projekt som jag också ska leka med. Får se vad det blir av det.
När det blir Titiyos dag i Så mycket bättre, vilken artist hoppas du helst ska framföra vilken av dina låtar och varför(såvida du inte redan vet…)?
Jag vet vad för låtar dom framför, men får inte säga, he he. Men det skulle vara kul att få en låt tolkad av Lill Lindfors och Ken såklart! Du får väl se vad det blev av det(skratt)!
“Jag förstod av Titiyo, när hon kommit hem från inspelningen, att det blivit något väldigt speciellt vid inspelningen”
Var du beredd på att er version av “Själen Av En Vän” skulle beröra så pass som den gjort?
Nja, inte egentligen. Vi kände att vi hade en speciell version på gång, men inte alls att det skulle bli som det blev! Jag förstod av Titiyo, när hon kommit hem från inspelningen, att det blivit något väldigt speciellt vid inspelningen. Sen vet man ju inte hur folk tar emot det, med det var en kul överraskning!
Lyssna på Spotify: Magnus Frykbergs spellista Låtar som inspirerat i olika faser
Lyssna på WiMP: Magnus Frykbergs spellista Låtar som inspirerat i olika faser
De två veckor som gått sedan förra listan har varit hektiska och aktiviteten i bloggen har inte synts så värst utåt. Men ett par intervjuer kommer förhoppningsvis att se dagens ljus inom kort, och inte minst har vi ju dagens The Bucket List! En hel del vass indie återfinns idag, kryddat med lite house, psych, folk, P-Funk, countrysoul, syntpop, postrock och electroswing.
Nya släpp från Cut Copy, Metronomy, Linda Thompson, The Flaming Lips, Broken Bells, Eminem, Weeping Willows, Booka Shade, Jake Bugg, Christian Kjellvander, Blood Orange, Wooden Shjips, Dead Meadow och Stephen Malkmus & The Jicks. Dessutom dyker Evan Dando upp med en hyllning. Upp och dansa till Patrick Baker och The Correspondents. Kolla även in alla kvinnliga popsångerskor med dunderhookar, som Yuna, Eliza Doolittle, Cillie Barnes och vår egen Little Jinder.
Kort sagt: it’s all in the mix.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 46
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 46
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 46
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
Midlake “The Old And The Young”(från Antiphon, 2013)
Ingen Tim Smith längre, men vad gör väl det. Flöjterna finns men är nedtonade, stämsången klaffar, och mörkret något närmare.
Little Jinder “Shh”(singel, 2013)
Första singeln på svenska från Josefine Jinder, producerad av henne själv och mixad av Magnus Frykberg.
Metronomy “I’m Aquarious”(från kommande albumet Love Letters, 2014)
Första singeln från Joe Mounts fjärde album är här.
Yuna “Rescue”(från Nocturnal, 2013)
Fyra fakta du behöver känna till om denna låt: 1. Yuna är en 29-årig malaysier som pendlar mellan Kuala Lumpur och Los Angeles, 2. Hon framförde igår kväll “Rescue” hos Conan O’Brien, 3. Hon har en sagolik sångröst. 4. “Rescue” har en av höstens starkaste melodier. Okej, de två sista upptäcker du själv när du lyssnar, men i alla fall.
Ejecta “It’s Only Love”(från Dominae, 2013)
Leanne Macomber är medlem i Brooklynbandet Neon Indian, men har suttit med en fyrkanalsbandspelare i sovrummet och lekt fram låtar. I producenten Joel Ford(Oneohtrix Point Never, Autre Ne Veut) hittade hon både en själsfrände och någon som kunde flytta in hennes låtar i riktig studiomiljö, och de bildade syntpopduon Ejecta. Macombers nakna lekamen på omslaget är ett led i hennes filosofi att vända sina inre problem utåt men samtidigt som ett sätt att värja sig från dem. “It’s Only Love” är deras tredje starka singel i år.
Crystal Antlers “Anywhere But Here”(från Nothing Is Real, 2013)
Psych-rock ska liksom göras i Kalifornien. I Long Beach.
Cate Le Bon “No God”(från Mug Museum, 2013)
Förstår inte hur hon lyckas näst intill härma till och med Nicos, brytning, men på något sätt går det. Och hela det sparsamma småsjabbiga soundet är så genomtänkt utformat att man bara häpnar.
The Flaming Lips “Peace Sword(Open Your Heart)”(från Peace Sword EP, 2013)
Det flummiga och det vackra får återigen lika stort utrymme när Coyne och Drozd gör filmmusik.
Hellogoodbye “How Wrong I Can Be”(från Everything Is Debatable, 2013)
Knivskarp rytmsektion, knivskarp pop.
Cut Copy “In Memory Capsule”(från Free Your Mind, 2013)
Får en att vilja stanna i en minneskapsel för evigt.
The Correspondents “Well Measured Vice”(från kommande albumet Puppet Loosely Strung, 2014)
Att bli så här glad av ny musik är det alldeles för lite av, men Londons Mr Bruce och Chucks blandar runt allt från hip-hop, soul och swing. Och då spritter det i benen. Veckans lyckopiller.
Linda Thompson “As Fast As My Feet”(från Won’t Be Long Now, 2013)
Hennes röst bedrar hennes födelseattest och låter betydligt yngre än de 66 år hon nu uppnått.
Dean Wareham “Love Is Colder Than Death”(från Emancipated Hearts, 2013)
Galaxie 500-hövdingen med nysläppt material.
Patrick Baker “Summer Lover”(singel, 2013)
Jag vet inte hur många låtar Patrick Baker har lånat sin röst till i år, förutom sina egna utgivningar, men han dyker upp precis överallt. Temat är alltid detsamma: 80-talsinfluerat och dansvänligt. Kolla för guds och din skull även upp den Whitney Houston-osande(på ett bra sätt) singeln “Get 2 Know U” från i våras.
Boardwalk “I’m Not Myself”(från Boardwalk, 2013)
Bluesig drömpop från Los Angeles-trions debutalbum.
Convaire “Talk In Technicolour”(singel, 2013)
Gör man utmärkt pop går det även att sjunga i flerfärg.
Neil Finn “Flying In The Face Of Love”(från kommande albumet Dizzy Heights, 2014)
Nya Zeelands store son har tagit paus från Crowded House och kommer snart med nytt soloalbum producerat av Dave Fridmann.
Gabriella Cilmi “Don’t Look Back”(från The Sting, 2013)
Australiensiska som har fått låna stämbanden av Macy Gray och Millie Jackson.
Dead Flowers “The Beach”(från Midnight At The Wheel Club, 2013)
Den djupa rösten har rönt honom likheter med Tom Waits, Leonard Cohen och Howe Gelb. Frågan är om de andra någonsin utnyttjat en tramporgel lika väl som Ian Williams.
Ryan Hemsworth “Ryan Must Be Destroyed”(från Guilt Trips, 2013)
Instrumentalspår från kanadensaren som visar att det kan vara mångbottnat även utan sång och lyrik.
Cillie Barnes “Veranda”(från Happy Valley, 2013)
Singer-songwriterpop med den melodin. För övrigt borde fler låttitlar innehålla ordet “veranda”.
Ha Ha Tonka “Rewrite Our Lives”(från Lessons, 2013)
Höll på att missa detta charmiga lilla band från Missouri, och blotta tanken på det ger mig magont. Däremot skrattar jag hela vägen till hörlurarna.
Say Yes Dog “A Friend”(från A Friend EP, 2013)
Haag är känt för en jädra massa internationella domstolar, Mauritshuis och Paul Verhoeven, men hittills knappast som hemvist för begåvade musiker. Såvida man inte räknar Anouk, Shocking Blue och Golden Earring. Men Say Yes Dog kan ändra på saken, och man bara älskar Charleston-rytmen i den här.
Eminem “So Much Better”(från The Marshall Mathers LP 2, 2013)
Del två av de självbetitlade albumen är en ojämn historia, men “So Much Better” är…så mycket bättre än de andra spåren.
Joshua James “Broke”(från Well, Then, I’ll Go To Hell, 2013)
Talangfull indiefolkie jag tipsat om tidigare #1.
Dustin Tebbutt “Where I Find You”(från The Breach EP, 2013)
Talangfull indiefolkie jag tipsat om tidigare #2.
Broken Bells “Holding On For Life”(från kommande albumet After The Disco, 2014)
Ny singel från James Mercer och Danger Mouse inför andra albumet.
7 Days Of Funk “Faden Away”(singel, 2013)
Att Snoop Dogg har en förkärlek för P-Funk är ingen nyhet, och efter reggaeäventyret tidigare i år är det dags för nästa projekt: 7 Days Of Funk ihop med producenten Dam Funk. Och detta, mina damer och herrar, är veckans coolaste groove.
Splashh “Sun Kissed Bliss”(singel, 2013)
Shoegazearna från Hackney släppte “Sun Kissed Bliss” för gratis nedladdning i våras innan albumet Comfort, och först nu finns den hos streamingtjänsterna. Äntligen.
Michael Meeking & The Lost Souls feat. Kylie Auldist “Gentle”(från Ride On, 2013)
Melbournes alt-country-fantom i duett med Melbournes soul-funk-fantominna = countrysoulballad med Stax/Atlantic-vibbar och en vinande Hammondorgel.
Jennifer Hudson feat. T.I. “I Can’t Describe(The Way I Feel)”(singel, 2013)
Det är inte bara i Sverige det går bättre för de Idol-deltagare som inte vinner tävlingen. Jennifer Hudson deltog i American Idol 2004 och slutade sjua, men har efter det blivit en superstjärna efter både Grammyvinnande debutalbum och Oscarsvinnande debutroll i Dreamgirls. Tredje albumet är på gång i början av 2014, till dess håller vi till godo med den här singeln som varit ute några veckor nu. Producerad av bl.a. Pharrell Williams(finns det någonstans han inte har ett finger med?) är det inte helt oväntat en rejält svängig historia.
Christian Kjellvander “The Mariner”(från The Pitcher, 2013)
Ibland undrar jag om Sverige förstår vilken briljant Americanamusiker som lever här mitt ibland oss. Eller mitt ibland oss, på en gård ute på landet, men ni fattar.
Lights & Motion “Sparks”(från Save Your Heart, 2013)
Begåvade Göteborgsgitarristen Christoffer Franzén tog världen med storm med sitt första album Reanimation i början av det här året, och redan nu är uppföljaren ute. Och lika bra. Oavsett vilken typ av dag du haft, bra eller dålig, låt Franzéns ömma postrock stryka dig över håret och blunda dig bort till en annan värld där det värsta som kan hända är att du vaknar upp ur drömmen. Men då är det ju bara att vända sig och somna om igen. Unna dig det. Unna dig Lights & Motion. Jag vet att du behöver det.
PS. Läs gärna hans hjärtevärmande berättelse(publicerat på hans Facebooksida 10 november) om hur projektet startade ur sömnlöshet i början av 10-talet då han lärde sig spela alla instrument och arrangera stråkar, för att med glada tillrop från fans världen över bli en riktig framgångssaga. DS.
The Steve Adamyk Band “High Above”(från High Above EP, 2013)
Kanadensarna är tillbaka med tre outgivna spår med samma ösiga garagepunk som vi lärt oss älska dem för.
Stephen Malkmus & The Jicks “Lariat”(från kommande albumet Wig Out At Jagbags, 2014)
Lo-fi-rockens Obi-Wan Kenobi kommer med nytt album i januari.
Eliza Doolittle “Back Packing”(från In Your Hands, 2013)
Lysande framtidsutsikter stavas E-L-I-Z-A.
Dead Meadow “1000 Dreams”(från Warble Wombs, 2013)
Psych-rock ska liksom göras i Kalifornien. I Los Angeles.
Fitness Forever “Hotel Flamingo”(från Cosmos, 2013)
Italienskt solskenspsykedeliskt kollektiv, grundat i Neapel 2006 av Carlos Valderrama(inte den colombianske fotbollsliraren med mustaschen och kalufsen…). Uppfriskande är bara förnamnet.
Mason Jennings “So Good”(från Always Been, 2013)
Liksom Donavon Frankenreiter en del av Jack Johnsons Brushfire-familj. Så bra.
Evan Dando “Lovely New York”(från kommande hyllningsalbumet Tarka & Friends, 2014)
Senaste livstecknet från Lemonheads-frontmannen är en cover som är en försmak av hyllningsalbumet till sorgtyngde brittiske musikern Tarka Cordell(son till legendariske producenten Denny Cordell) som 2008 hängde sig. Lily Allen och Alice Smith medverkar också på albumet.
Nick Mulvey “Nitrous”(singel, 2013)
Turnerade nyligen med Laura Marling.
Miami Horror feat. Cleopold “Colours In The Sky”(singel, 2013)
Andra singeln från Melbournes psych-dance-kvartett. Var beredd på Moogbas.
Booka Shade “Perfect Time”(från Eve, 2013)
Femte albumet från Frankfurts stabilaste houseduo.
Blood Orange “You’re Not Good Enough”(från Cupid Deluxe, 2013)
Dev Hynes andra försmak från Cupid Deluxe är en betydligt mer tilltalande historia än “Chamakay”, med sitt själfulla Prince-sväng.
Mona & Maria “My Sun”(från My Sun, 2013)
Osloduon Mona Andersen och Maria Knudsen började samarbeta i ett tidigare band och har nu spelat in ett album tillsammans. 60-talets soliga psykedeliska folkrock duggar tätt, och i likhet med svenska Caviare Days förs tankarna till Jefferson Airplane, The Mamas And Papas och First Aid Kit.
Wooden Shjips “Ruins”(från Back To Land, 2013)
Psych-rock ska liksom göras i Kalifornien. I San Francisco.
Paul Conrad “Thanks For Nothing”(singel, 2013)
Mycket mer än en röst och en elgitarr och känslor svallandes som i ett Jeff Buckley-hjärta behövs inte.
Luna Green “Blue Angel”(från kommande albumet Luna Green, 2013)
I somras tipsade jag om den här svenska folktjejen och hennes singel “Goblin’s Fruit”. Nu är hon tillbaka med en ny singel, elegant gitarrsmyckad av Niklas Frisk.
Midnight Boy “When You’re Strange”(singel, 2013)
80-talet må härska på nytt, men det gäller också att behärska det. Något som Johan Krafman också gör. Smittsam syntpop med själ och hjärta, framhejad av ambitiösa digitala skivbolaget 100 Songs. Och av mig. Och en sak till: ja, det var han som slängde av sig paltorna på Stureplan i videon, om du nu sett det någonstans. Allt för konsten.
Weeping Willows “(We’re In) Different Places”(singel, 2013)
Efter lysande utflykter med Tandem Sky(Magnus Carlson) och nyligen MOAT(Nino Röhlcke) tidigare i år är söders bästa bröder tillbaka i croonerindieland igen med första låten på sex år. Nytt album är färdiginspelat och släpps i början av 2014.
Jake Bugg “Messed Up Kids”(från Shangri La, 2013)
Jag blir allt mer övertygad om att underbarnet från Nottingham är Lee Mavers okände son. Eller Liam Gallaghers. Eller bådas.
Lulu James “Sweetest Thing”(singel, 2013)
Kanske är det är…tja, the sweetest thing som brittisk soul visar upp just nu.
The Mountains “1984”(från Country Doors EP, 2013)
Sydneybandet kallar Country Doors för sin debut-EP, men faktum är att “1984” fanns med på en EP de släppte redan 2011 titulerad Bells And Fire. Hur dom nu glömt det. Men “1984” glömmer man inte i första taget. Och bruket av cymbaler borde faktiskt belönas på något sätt.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 46
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 46
Så blev det dags, då. Fylla jämnt. Alla gör vi det med jämna mellanrum. Jag hade inte ens tänkt ha någon tillställning. Vadå, liksom. Men så ringde vänner och undrade om det inte var något på gång snart, så jag tänkte om. Och ikväll är det dags.
Är man funtad som jag är musiken det första som hamnar i fokus. Allt annat är sekundärt. Så i rask takt skapades en spellista med allt möjligt: latin soul, syntpop, powerpop, FM-rock, house, funk, rockabilly. Gammalt och nytt. Låtar kan tillkomma, låtar kan tas bort, men just nu innehåller den 500 stämningshöjare. Och om du vill är den också din.
Jag lovar dig en sak. Listan är helt fri från “It’s raining men”, Avicii och “I’m so excited”.
Håll till godo. Have a party. Klackarna i taket från under bordet, är temat.
Det börjar märkas att vi passerat peaken av nya skivsläpp nu. Efter ett intensivt september och början av oktober har senare halvan av månaden lugnat ner sig något. Givetvis är det inte slut på bra ny musik för det, utan veckans lista har en hel del fint att bjuda på. Halloween-teman lämnar vi dock därhän.
Ni som följer listorna har redan noterat att det handlar om de bästa nya låtarna, inte hitsen, men denna vecka har jag med ett par låtar som – om jag varit lite våghalsig – skulle kunna äta upp min hatt om jag hade någon om inte någon av dom blev en välförtjänt hit. Men den som lever får be, som jag brukar säga.
Håll till godo. Och ha en trevlig helg.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 44
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 44
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 44
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
Arcade Fire “Joan Of Arc”(från Reflektor, 2013)
Inleds med halvminuten av vad som förefaller bli en punklåt, innan den övergår till deras kvalitetssäkrade stadiumindie med ett Glitter Band-stompigt “Rock & Roll Part 2”-dunk. Montrealbandet lever upp till de skyhöga förväntningarna som världens mest betydelsefulla band.
Daughter “Smoke”(B-sida, 2013)
B-sidan till “Youth” från If You Leave är faktiskt så stark att man undrar varför i hela friden den inte får bli en singel på egna ben. En stämningsfull, växande ballad.
Robert Glasper Experiment feat. Brandy “What Are We Doing”(från Black Radio 2, 2013)
Den jazziga R&B:ns hetaste har släppt uppföljaren till fjolårets grammybelönade Black Radio, och den här gången är fokus större på soul än på jazz, liksom fler originalkompositioner som “What Are We Doing” med mångsysslerskan Brandy vid mikrofonen. På frågan om det blir en Black Radio 3 svarade Glasper: “I’m not sure. I’m not trying to be like Rocky”…
Heavenly Beat “Lengths”(från Prominence, 2013)
Den som kan tänka sig att älska ett mer sprittande, hookfyllt The Clientele bör relativt enkelt kunna ta John Peña till sitt hjärta.
Little May “Hide”(singel, 2013)
Tre tjejer från Sydney gör folkpop med harmonier. File under: First Aid Kit, Bon Iver, Mumford & Sons
Efterfesten “Jag Vill Ha Mer”(från Sånger Från Arlanda, 2013)
Magnus “Pappa Är En Flygkapten” Johansson släppte ett album förra veckan med sitt Norrköpingsband Efterfesten.
Hot Natured feat. Róisín Murphy “Alternate State”(från Different Sides Of The Sun, 2013)
Transantlantiskt med gästspel av Molokos ljuva, omisskännliga sångröst.
Dead Gaze “Yuppies Are Flowers”(från Brain Holiday, 2013)
Varje powerrockande låt med självaktning borde ha ett Pat Benatar-riff.
Lawrence Rothman “Montauk Fling”(singel, 2013)
31-årig Los Angeles-bo som gör skruvad och smått obehaglig Alt-R&B med förvrängd sångröst, lite som omslagsbilden ser ut, slår det mig. File under: James Blake, Antony & The Johnsons.
Saint Max And The Fanatics “Ode To A Teenage Heartthrob”(från Saint Max Is Missing And The Fanatics Are Dead, 2013)
Betänk att sångaren Max Syed Tollan bara är 18 år. Debutalbumet från skotten och hans fanatiker sprudlar av The Libertines, Madness, Orange Juice, Dexys Midnight Runners och The B-52’s. För att nämna några fler än några.
Parov Stelar Feat. Marvin Gaye “Keep On Dancing”(från The Art Of Sampling, 2013)
Electroswingens skapare, österrikaren Marcus Füreder, har gett ut en samling med låtar från senaste 10 åren. En ny låt fick också plats, en sanslöst svängig sak som samplar Marvin Gayes röst från “Got To Give It Up, Part 1”, ni vet den som Robin Thicke anklagades ha plagierat med “Blurred Lines”.
Kwes. “36”(från Ilp., 2013)
Svängigast på en lågmäld och James Blake-brusig skiva.
Saint Rich “Crying From The Home”(från Beyond The Drone, 2013)
Mitt intresse för Saint Rich väcktes i somras av riffiga singeln “Officer”. Bandet föddes en dag när Delicate Steve(alias Steve Marion) skulle repa med sitt band hemma hos sig ute på vischan i norra New Jersey. När en storm satte käppar i hjulen för alla i hans band förutom gitarristen Christian Peslak började de båda repa och skriva nya låtar, och ur detta föddes alltså nya 70-talsrockande Saint Rich, som för övrigt ska turnera med likasinnade Dr. Dog.
The Tarantula Waltz feat. Idiot Wind “Full Moon Twenty-Four-Seven”(singel, 2013)
Marcus Svensson har skrivit en hyllning till nyligen bortgångne Jason Molina(Songs: Ohia, Magnolia Electric Co.) och tillsammans med Amanda Hollingby Matsson spelat in ett känslosamt framförande.
Rae & Christian feat. Ed Harcourt “The Ballad Of Roza Shanina”(från Mercury Rising, 2013)
Så brett spektra som brittiska producenterna Mark Rae och Steve Christian har kanske många har, men få lyckas skapa så här varierad musik på en så hög nivå. De vandrar fritt mellan folktronica över hip-hop till house. Här med Sverigeaktuelle Ed Harcourt.
The Growlers “Tell It How It Is”(från Not. Psych!, 2013)
Ett av mina nya favoritband och nutidens fackelbärare för 60-talets swampiga Nuggets-rock.
London Grammar “Darling Are You Gonna Leave Me”(från If You Wait, 2013)
En av höstens mest emotsedda debuter #1.
Josh Berwanger “Baby Loses Her Mind”(från Strange Stains, 2013)
Tveklöst en av årets bästa powerpopsånger. Kansasbon Berwanger är dessutom polare med Matt Pryor i The New Amsterdams som sorgligt nog lade ner tidigare i år.
Lorde “Team”(från Pure Heroine, 2013)
En av höstens mest emotsedda debuter #2.
Yellerkin “Solar Laws”(singel, 2013)
Silver Soundz beskrev “Solar Laws”, Brooklynbon Adrian Galvins första singel, så här härom veckan: “Imagine Animal Collective, Sufjan Stevens and The Shins all rolled into one song.” och fortsatte: “It’s an insanely catchy track…”
Pendentif “Embrasse Moi”(från Mafia Douce, 2013)
Popkvintetten från Bourdeaux, bestående av fyra killar bakom sångerskan Cindy, har nyligen släppt sitt första album av sommarpop, väglett av singeln “Embrasse Moi”.
The Black Hollies “Unless It’s My Imagination”(från Somewhere Between Here And Nowhere, 2013)
Varför ett neopsykedeliaband från Jersey har Stockholms Stadshus på omslaget övergår mitt förstånd. Kanske är det för att vi ska förstå att vi hellre ska lyssna på dom än på Ebbots nya konstellation The New Alchemy?
Andrew Ripp “Falling For The Beat”(från Won’t Let Go, 2013)
Veckans största hitvarning alla kategorier.
Buchanan “Par Avion”(från Human Spring, 2013)
Egentligen borde den här skamlöst melodiösa singeln från Melbournes Josh Simons ha varit veckans hitvarning redan i juli när den släpptes, men jag har liksom inte fått fingrarna ur i väntan på att albumet skulle bli tillgängligt att streama. Skit samma, nu fångar vi upp den här och gör den till den stora favorit den förtjänar att vara.
Feed Me feat. YADi “Ophelia”(från Calamari Tuesday, 2013)
Dansvänlig London-house med gästspel från den allt populärare brittisk-algeriska sångerskan YADi som nyligen turnerat med Damon Albarns Africa Express-projekt. House, reggae, dubstep, disco; alla är de ingredienser som står i skafferiet.
Moonface “Black Is Back In Style”(från Julia With Blue Jeans On, 2013)
En-man-och-hans-flygel-albumet is back in style.
Los Campesinos! “What Death Leaves Behind”(från No Blues, 2013)
Femte studioalbumet från Cardiff-familjen Campesinos.
Widowspeak “Smoke And Mirrors”(från The Swamps, 2013)
Förra året tipsade jag om folkpsykedelia-duonfrån nordvästra USA och deras album Almanac. Nu tipsar jag om den här från nya EP:n The Swamps, bara utifall ni skulle ha glömt.
Brett Dennen “Don’t Mess With Karma”(från Smoke And Mirrors, 2013)
Och bara för att ha en röd tråd någonstans slänger vi in en finfin singer/songwriter vars nya mjukt guppande album heter likadant som låten här ovan.
Active Child feat. Ellie Goulding “Silhouette”(från Rapor EP, 2013)
Pat Grossi och Ellie Goulding(som spelade in Grossis “Hanging On” och inkluderade den på fjolårets Halcyon) sattes till världen för att sjunga tillsammans. Jag är övertygad.
Best Coast “I Wanna Know”(från Fade Away, 2013)
Första releasen från Bethany Cosentinos egna skivbolag är förstås en EP med Best Coast. Nästan retfullt hur enkelt dom komponerar en popsång i gulddivisionen.
Diane Coffee “Never Lonely”(från My Friend Fish, 2013)
Foxygen är ett minne blott och vi hörde Jonathan Rados solodebut i somras. Trummisen och deltids-Foxygen-medlemmen Shaun Fleming har nu också släppt nytt med sitt projekt Diane Coffee i samma retropopstil.
Dillon Francis feat. Totally Enormous Extinct Dinosaurs “Without You”(singel, 2013)
Ett smörgåsbord av housiga basgångar, pumpande beats, finstämd sång och allt däremellan.
Those Darlins “She Blows”(från Blur The Line, 2013)
När indiepopparna i Those Darlins skulle skapa lite surr kring sitt kommande album Blur The Line i somras spände de upp en stor vepa föreställande omslaget på fasaden till en av stadens skivaffärer. Mycket riktigt nappade Fox News och rapporterade om spekulationer bland lokalbefolkningen. Många i det präktiga USA reagerade starkt för hur deras barn kunde ta skada av blotta åsynen av omslaget, medan de flesta menade att det var löjligt och hänvisade till dubbelmoralen i att man kan visa mord på TV men inte fyra musikers nakna rumpor. Gissa vilken sida jag står på.
David Rotheray “Pearl’s Song”(från Answer Ballads, 2013)
Gitarristen och Paul Heatons låtskrivarpartner i The Beautiful South har släppt ett album som han kallar Answer Ballads, vilket är precis vad det är: svarslåtar till en rad kända hits som Dolly Partons “Jolene”, The Polices “Roxanne” och Rod Stewarts “Maggie May” för att nämna några. “Pearl’s Song” syftar på Elkie Brooks hit från 1977, “Pearl’s A Singer”. Briljant nog inleds låten med den ironiska textraden “Most of what follows is true…”. Inte bara en fantastiskt klyftig idé, utan också utfört med klassiskt låtskrivande i grunden. Att ingen annan kommit på det här förut.
Black Milk feat. Mel “Interpret Sabotage”(från No Poison No Parade, 2013)
Oerhört uppfriskande med hip-hop som inte går i fjärdedels-, åttondels- eller sextondelstakt.
Bradd Marquis “Sleeping With Myself”(från Thank You, 2013)
Soulsångaren från New York har tagit steget från att sjunga lite för många ballader till att vara riktigt svängig.
Safia “Listen To Soul, Listen To Blues”(singel, 2013)
Trion från Canberra är kardinalexemplet på att EDM inte behöver vara isande kylslagna syntar, hårda beats och stel sång. Titeln säger precis allt om den här ljuva falsettballaden.
White Denim “At Night In Dreams”(från Corsicana Lemonade, 2013)
Lynyrd Skynyrd och T. Rex samlas i Austin, Texas för att testa Deep Purple-riff. Med Jeff Tweedy i producentstolen.
Brandy Clark “Take A Little Pill”(från 12 Stories, 2013)
Inget lyckopiller, men väl bitterljuvt vemod från singer/songwritern som skivdebuterar som 36-åring. Hon har dock haft åtskilliga sånger inspelade av andra countryartister, men de 12 berättelserna som utgör 12 Stories tros ha förblivit orörda av andra på grund av dess mörka och ibland provokativa texter. Ett bra beslut att hon spelade in dom själv istället.
George Maple “Fixed”(singel, 2013)
Londonbaserad australiensisk sångerska för den som inte kan vänta på något nytt från Jessie Ware.
Lost In The Trees “Lady In White”(från kommande albumet Past Life, 2014)
Ett av 2012 års bästa album var A Church That Fits Our Needs, som var sångaren Ari Pickers uppgörelse med eftermälet till hans mors självmord. Bandet är tillbaka med uppföljaren i februari nästa år, men redan nu har två låtar släppts som försmak.
Jungle “Lucky I Got What I Want”(från The Heat EP, 2013)
Londonduons senaste släpp som också ingår i debut-EP:n The Heat är i samma skola som “Platoon”, en låt jag tipsat om tidigare i år. Mytiskt och silkeslent med dubbla sångspår i åtskilda oktaver, en samplad pianoloop och smäktande syntar över väl avvägda och skygga beats.
Polly Scattergood “Disco Damaged Kid”(från Arrows, 2013)
Arrows är producerad av Ken Thomas som även arbetat med M83, och tveklöst har han gett den 27-åriga folksångerskan ett mer elektroniskt yttre. Den danspoppiga “Disco Damaged Kid” kunde med lätthet ha ingått på Goldfrapps Head First.
Georgian Waters “Midsummer Air”(singel, 2013)
Stockholmskvartetten Georgian Waters fortsätter släppa två låtar åt gången. Efter att tidigare ha lutat mer eller mindre konsekvent åt drömpop tar de fram Stone Roses-influenserna och får till något som närmast kan beskrivas som 4AD-pop med de där rena, ljusa och ringande gitarrerna som lät så fantastiskt 1984. Ni vet vilka jag pratar om. Skimrande bra.
The New Man “Endless Cold Nights”(från The Fathomless & The Infinite, 2013)
Olle Nyman tröttnade på att vara singer/songwriter i eget namn, och startade istället bandet The New Man tillsammans med några medlemmar ur Mattias Alkbergs Begravning. Resultatet blev 60-talsinfluerad pop med vibbar av Nicolai Dunger.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 44
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 44
Recensionen nedan är även publicerad på Kulturbloggen.com.
Låt oss klargöra två saker med en gång: 1) jag är inget fan av Tomas Ledin, och 2) han har gjort en skiva om mina hemtrakter. Alltså är jag kanske inte objektiv åt något håll, men det ena tar ut det andra enligt mitt sätt att se det. Att lyssna på Tomas Ledin är väl ungefär det okreddigaste som går att göra. En artist som de sista 20 åren förmodligen sålt fler skivor på Statoil än i de traditionella skivaffärerna, de som en gång fanns. Det är ju inte så att Pet Sounds eller Bengans är platserna dit fansen vallfärdar för att hämta ut sina förhandsbokade exemplar av Höga Kusten när affären öppnar på releasedagen. Eller också är det det, vad vet jag.
Comebacken till rampljuset 1990 med Tillfälligheternas Spel blev lika mycket en dundersuccé som en överdosering, än mer så med 1993 års Du Kan Lita På Mig, och när jag googlar mig till att han släppt ytterligare sex studioalbum jag inte lyssnat igenom fram till och med 2009 års 500 Dagar Om Året blir jag uppriktigt överraskad. Hitsen har förstås alla hört, medvetet eller omedvetet, och säkert har jag också hört mer av albumen än jag tror, men intresset sjönk nog i takt med att förutsägbarheten gick genom taket.
Och det är ungefär där vi anländer till Höga Kusten. Sveriges mest förutsägbara artist har plötsligt gjort det ingen förväntade sig att han någonsin skulle göra igen. Han har – trumvirvel – brutit mönstret. På samma gång har han återvänt till rötterna, inte på ett utan två sätt; dels till sitt tidiga karriärsjag som akustisk folkie, dels till sitt barnajag och minnena från uppväxtens somrar hos farmor och farfar i Lövvik, beläget ett par mil utanför Kramfors i södra delarna av världsarvet Höga Kusten, det som också går under namnet Ådalen.
Sveriges största artister gör sällan skivor av det här slaget. Per Gessle, Eldkvarn, Veronica Maggio, Håkan Hellström och Mauro Scocco väver förvisso ofta in miljöer från sina hemstäder, men så här personligt om en trakt som så djupt präglat ens tidiga förflutna berättas sällan över ett helt album. På något sätt är jag glad att just Ledin har gjort det. Karln verkar ju ändå vara genomhygglig, och jag blir hellre positivt överraskad än negativt. Ibland behöver även den kräsne snobben en knäpp på näsan.
Ledins affektion för Höga Kusten går inte att ta miste på. Det märks att inte bara en del av, utan hela hans hjärta, är med i texterna, och han har verkligen ansträngt sig för att beskriva miljöer och händelser så nogsamt som möjligt, gärna med illa dold nostalgi och dialektala växlingar. “Min Farfar Gick I Tåget”(om Ådalen 31), med ett ämne som annars riskerar att falla platt i sång, får en större tyngd av att hans farfar faktiskt gick i tåget. “Ä Lu Oäten” en fin hyllning till en öm, omhändertagande farmor, “Hammarn Unner Bönninga” en spänstig dito till farfar och hans lille medhjälpare Tomas.
Höga Kusten Kapellet, bandet som samlats av Esbjörn Hazelius kring albumet, skiner och får låtarna att lysa i en fräschör skapad med bl.a. dobro, mandolin, dragspel och fiol. Även om steget från Tillfälligheternas Spel till Höga Kusten inte är lika stort som steget var för Mando Diao från Ode To Ochrasy till Infruset går det ändå att dra vissa paralleller. Texterna, värdiga som de ändå är, skrevs dock inte av någon Fröding, så den svåravlägsnade känslan av reklamlåtar för pissigt folköl stör intrycket något i somliga spår, och vi har hört många av ackordföljderna förr. Men om Höga Kusten blir en sorts reklamfilm som både tar karln till toppen på listorna samt ökar densiteten av personer med flanellskjorta, jeans och cowboyboots som hittar ut till Rotsidan och Högbondens fyr får det gärna vara så. Trots allt är detta det mest helhjärtade han skapat på flera decennier, om ens någonsin.
Folkrockaren Tomas Ledin framstår plötsligt som den förlorade son han sjunger om i titelspåret.
Bästa spår: “Hammarn Unner Bönninga”, “Min Farfar Gick I Tåget”, “Ä Lu Oäten”
Köp den här: CDON(CD, CD Hardbook, Vinyl), GINZA(CD, CD Hardbook, Vinyl)
Förutom den sedvanliga blandningen av pop, rock, soul och indie har veckans lista följande att bjuda på: blåögd soul, stonerrock, neo-psykedelia, alt-country, ambient breakbeat, boogaloo och chillwave. Dessutom en klonad Dolly och två danska Ø.
Trevlig helg!
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 42
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 42
Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 42
Lyssna på Spotify: The Complete Bucket List(alla låtar)
Elephant Stone “Setting Sun”(från Elephant Stone, 2013)
Fram med powerpopluftgitarrerna.
MØ “Never Wanna Know”(från kommande albumet Bikini Daze, 2013)
PST-bloggen drog paralleller från “Never Wanna Know” till Lana Del Rey, själv vill jag gärna lägga till Phil Spector.
Jonathan Wilson “Fazon”(från Fanfare, 2013)
Crosby, Stills, Nash, Young & Browne. & Wilson.
Panama “Always”(från Always EP, 2013)
Häromdagen vaknade BBC 1 och spelade Sydney-bandets “Always”, som producerats av Erik Broucek som också arbetat med !!!, Holy Ghost! och Hercules & Love Affair. Njut av den klassiskt skolade pianisten Jarrah McClearys mjuka falsett.
The Head And The Heart “Shake”(från Let’s Be Still, 2013)
Rutiga skjortor gråter av lycka.
Jack Moy & Glöden “Red Wine”(från One Smoke Left But Miles To Go, 2013)
Ett av Sveriges bästa band och röster just nu.
Amos Lee “The Man Who Wants You”(från Mountains Of Sorrow, Rivers Of Song, 2013)
Mer hjärtformad blåögd soul och Americana på Philadelphiasonens nya album.
RJD2 “Temperamental”(från More Is Than Isn’t, 2013)
Soulnumren överträffar de övriga.
Min Stora Sorg “Jag Står Kvar”(från kommande albumet Mvh Anso M$$, 2014)
En av de bästa nya singlarna, signerad Ann-Sofie Lundin.
Chase & Status feat. Nile Rodgers & Abigail Wyles “What Is Right”(från Brand New Machine, 2013)
Chic-legenden piskade dansproducenterna från London att jobba i studion nätterna igenom. Med gott resultat.
Brendan Canning ”However Long”(från You Gots 2 Chill, 2013)
Broken Social Scene-medlemmens blott andra soloalbum innehåller utsökt tillbakalutade och folkiga psykedelianummer, hip-hop-titeln till trots.
Ms. Lauryn Hill “Consumerism”(singel, 2013)
Kåkfararen har muckat från fängelset och vill tala om viktiga samhällsfrågor.
Albert Hammond Jr “Cooker Ship”(från AHJ EP, 2013)
The Strokes-gitarristens första release på fem år är en värdig återkomst.
The Spook School “Can You Ever Trust A Man Who Thinks Matt Damon’s Really Cool?”(från Dress Up, 2013)
Oemotståndlig låttitel. Oemotståndlig garagerock.
V V Brown “The Apple”(från Samson & Delilah, 2013)
Vanessa Browns R&B är ingen vanlig R&B. Utan bättre.
Wet Nuns “Broken Teeth”(från Wet Nuns, 2013)
Stonerduon från Yorkshire gjorde något så bakåtsträvande som att utropa sin avskedsturné(kallad “The Death Tour”) redan innan första albumet släpptes förra veckan, eftersom de efter fyra år tillsammans är “sick of the sight of each other”. Sista chansen att se dem IRL är i Sheffield imorgon lördag. Boka på www.sas.se.
Boogaloo Assassins “No No No”(från Old Love Dies Hard, 2013)
Kanske är boogaloo den musikstil jag lyssnar på minst i förhållande till hur mycket jag gillar den. Latin soul på en fredagkväll mår alla bra av.
Glasser “Landscape”(från Interiors, 2013)
Drömpop och electrosoul med vad vi kallar hook i syntriffet som inleder låten och ligger under refrängen.
Jason Isbell ”Flying Over Water”(från Southeastern, 2013)
Det är väl själva fan att vissa skivor ska ta sån tid att hitta ut till streamingtjänsterna.
TLC “Meant To Be”(från 20, 2013)
På samlingen vid 20-årsjubileet finns även en nyinspelad låt med, skriven av Ne-Yo och framförd av trions två överlevande tredjedelar(Lisa “Left-Eye” Lopes dog 2002 i en bilolycka i Honduras). Classic TLC säger jag.
Fuzz “Whats In My Head?”(från Fuzz, 2013)
Är Ty Segall det geni alla säger, eller bara ännu en i raden som lyssnat för mycket på Pixies?
Daniel Avery “Water Jump”(från Drone Logic, 2013)
London-DJ:n sökte inspiration till Drone Logic hos album från The Chemical Brothers och Underworld. Viktigast var att ha en dynamik och inte få det att låta som “datormusik”. Man kan säg att han lyckades.
Anoushka Shankar feat. Norah Jones ”The Sun Won’t Set”(från Traces Of You, 2013)
Ett av albumets två spår där halvsystrarna samarbetar. Givetvis ingår sitar.
The Band In Heaven “Does It Show”(från Caught In A Summer Swell, 2013)
Precis när ett indieanthem behövdes som bäst fick vi ett.
Of Montreal ”She Ain’t Speakin’ Now”(från lousy with sylvianbriar, 2013)
Kevin Barnes tröttnar aldrig på att punga ut små indiepopstorverk. Vi tröttnar aldrig på att ta emot dem.
Cage The Elephant “Come A Little Closer”(från Melophobia, 2013)
Kentucky-kvintetten har gjort årets bästa Elephant 6-album. 60-talspsykedelia invävd i alternativrock.
NYPC “I Came Through You”(från NYPC, 2013)
Namnet till trots har London-trion inget med New York att göra, förkortningen står för New Young Pony Club. Är det inte lite “Push It” i postpunkdisco-tappning?
Machinedrum “Gunshotta”(från Vapor City, 2013)
Amerikanen Taylor Stewart håller till i Berlin där han knåpar ihop fantastisk indietronica och ambient breakbeat.
Daley “Look Up”(singel, 2013)
Bland det hetaste R&B-London har att komma med just nu. Producerad av Pharrell Williams. File under: George Michael, Justin Timberlake.
The Little Kicks ”Girl”(från Put Your Love In Front Of Me, 2013)
Aberdeen kan mer än att producera olja och ett ruggigt klimat. T.ex. lite glad indiediscopop.
Trentemøller feat. Marie Fisker “Candy Tongue”(från Lost, 2013)
Som om Kate Bush gjort soundtracket till Halloween.
Lucy Spraggan “You’re Too Young”(från Join The Club, 2013)
22-åringen från Buxton ser ut att göra succé med debutalbumet Join The Club. Kallar sin musik A-FLOP(=Acoustic FoLkpOP…), och gör sin bästa Lily Allen-imitation i en moralpredikan.
Dale Earnhardt Jr. Jr. ”Run”(från The Speed Of Things, 2013)
Andra albumet från Detroits gladindieduo Joshua Epstein och Daniel Zott är här.
Danny Brown “Smokin & Drinkin”(från Old, 2013)
Älskar grime-känslan över den här.
Steve Cradock “Running Isn’t Funny Anymore”(från Travel Wild – Travel Free, 2013)
Det 60-talsalbum Noel Gallagher alltid önskat att han kunde göra kommer från hans kompis, Ocean Colour Scene/Paul Weller-gitarristen Steve Cradock. “Running Isn’t Funny Anymore” har ungefär allt gemensamt med The Zombies och The Who.
Tim Kasher “A Raincloud Is A Raincloud”(från Adult Film, 2013)
File under: Jason Falkner, Brendan Benson.
Lanterns On The Lake ”Another Tale From Another English Town”(från Until The Colours Run, 2013)
Vackert från hedarna och sjöarna i nordöstra England. Passande då med en låt om småstadsleda.
Gary Numan ”Everything Comes Down To This”(från Splinter[Songs From A Broken mind], 2013)
Glöm “Cars”. Så ljust och fint är det inte längre i den legendariska androidens värld.
Grey Reverend “Everlasting”(från A Hero’s Lie, 2013)
L.D. Brown började spela saxofon i nioårsåldern men övergick till gitarr när han flyttade in i en lägenhet i hemstaden Philadelphia där den föregående hyresgästen lämnat kvar en. Snabbt blev han så säker att han satsade på en karriär som jazzsolist, men när han drabbades av mogigrafi, också kallat skrivkramp(inte den innebörd som populärt används när någon kört fast i sitt skrivande), tvingades han övergå till en folkbluesigare inriktning och tog pseudonymen Grey Reverend.
Shaliek ”The Past”(från albumet Blood Sweat Tears, 2013)
Soulens motsvarighet till powerballaden. Får bara den inte ur min spellista.
Frankie Rose ”Question/Reason”(från Herein Wild, 2013)
Hennes bakgrund som medlem i Dum Dum Girls, Vivian Girls och Crystal Stilts lyser igenom hela vägen.
HAERTS ”Wings”(från Hemiplegia EP, 2013)
Debuten från heta Brooklynkvintetten HAERTS har producerats av Jean-Philip Grobler(aka St. Lucia)…
St. Lucia ”The Way You Remember Me”(från When The Night, 2013)
…som själv precis släppt sitt första album When The Night där sommarhiten “Elevate” också återfinns.
Patty Griffin ”Sooner Or Later”(från Silver Bell, 2013)
Silver Bell skulle ha blivit hennes tredje album, men ägarskifte i A&M Records gjorde att det föll bort och aldrig gavs ut. Nu är det äntligen dags. Griffin, en av de förnämsta låtskrivarna i USA har slagit sig ned i Austin, Texas sedan några år tillbaka med sin sambo. En viss Robert Plant.
Chad Kichula ”Me This Time”(från The Whale’s Back, 2013)
På nästan klyschigt arbetarklassmanér sålde Chad Kichula sin lastbil för att finansiera sitt självbetitlade debutalbum 2005, och det senaste cementerar bilden av honom som en rootsrock-arvinge till Bruce Springsteen och Steve Earle, med en sångröst som ligger dessa herrar nära med en skvätt Eddie Vedder.
Tiara Thomas ”Popular”(från Dear Sallie Mae EP, 2013)
24-åringen från Indianapolis träffade Washington-rapparen Wale i Atlanta då hon plankade in på en klubb med falskleg. De gjorde några sporadiska samarbeten och fick i år en hit med ”Bad”. Nu har hon släppt debut-EP:n, en crossover mellan hip-hop, rock, pop och R&B.
F M L Y B N D “Light”(från Gold EP, 2013)
Storfamilj av slackers som surfar, skejtar och partajar i Isla Vista, Kalifornien. Och just det ja, de spelar “electronic grunge” också, hävdar dom.
Great Good Fine Ok “You’re The One For Me”(singel, 2013)
1:a på Hype Machine. 1:a på Last.fm-listan över hetaste nykomlingar. Behövs egentligen inte sägas så mycket mer.
Tove Lo “Out Of Mind”(singel, 2013)
Under några år satt hon i ett skjul i sina kusiners trädgård utanför Stockholm och skrev låtar åt Gavin DeGraw, Icona Pop och Girls Aloud. När låtarna blev så personliga att hon inte ville lämna bort dem bestämde hon sig för att ge ut dom själv.
Du Tonc “Island”(singel, 2013)
Ny midtemposingel från 80-talsinfluerade electropopduon.
Eminem “Rap God”(från kommande albumet The Marshall Mathers LP 2, 2013)
Svårt att ifrågasätta den låttiteln.
Natasha Khan & Jon Hopkins “Garden’s Heart”(från How I Live Now Soundtrack, 2013)
Chris Mills And The Distant Stars “Castaways”(från kommande albumet Alexandria, 2014)
Alt-country-singer/songwritern finansierade sitt sjätte album med hjälp av fansen via Kickstarter, och det spelades in i Oslo, New York(hemstaden) och Chicago(födelsestaden).
We Are Scientists “Take My Breath Away”(från Business Casual, 2013)
I somras kom en dubbel A-side-singel, nu kommer en EP som visar upp hela duons spektra. Den inkluderar dessutom en pedal steel-cover på Berlins “Take My Breath Away”.
Luke Temple “Katie”(från Good Mood Fool, 2013)
Somliga kanske känner till hans band Here We Go Magic bättre. Han själv är lika värd att känna till.
John Newman “Losing Sleep”(från Tribute, 2013)
Vad härligt det är när någon som besitter en extraordinär röst är hjärntvättad av sin mammas Motown- och Northern Soul-skivsamling.
The Avett Brothers “Open Ended Life”(från Magpie And The Dandelion, 2013)
Öppningsspåret på alt-country-folk-bandets åttonde album är allt man kan önska.
Black Spiders “Balls”(från This Savage Land, 2013)
Tung riffrock med cojones.
Electric Six “Miss Peaches Wears An Iron Dress”(från Mustang, 2013)
Dick Valentines riviga röst gör sig inte bara bra i garagerock, utan även dansant sådan.
Harleighblu “Casanova”(från Forget Me Not, 2013)
Jag har skrivit om Tru Thoughts stora fynd förut. Nu har albumet kommit. Saknar du Amy Winehouse, hör hit.
The Jezabels “The End”(singel, 2013)
Indiepop från Sydney ledd av Hayley Marys dramatiska och kraftfulla röst. Är “The End” början på något stort?
Lyfe Jennings “I Am”(från Lucid, 2013)
Även om texterna i mångt och mycket håller sig på den mörka sidan av livet är “I Am” en tröstesång om att det faktiskt går att få en bättre tillvaro. Trots två fängelsevistelser, som för Lyfe Jennings själv.
Laleh “Speaking Of Truth”(från Colors, 2013)
Befäster sin position i svenska folksjälen.
Kenny Rogers & Dolly Parton “You Can’t Make Old Friends”(från You Can’t Make Old Friends, 2013)
Det var ett tag sedan “Islands In The Stream”, men rösterna är fortfarande som gjorda för varandra.
Willie Nelson & Dolly Parton “From Here To the Moon And Back”(från To All the Girls… , 2013)
Han är 80 år nu, Willie. Och han har en ung, yppig donna på 67 vid sin sida.
Shearwater “I Luv The Valley OH!!”(från kommande albumet Fellow Travelers, 2013)
Jonathan Meiburg & Co. släpper ett coveralbum med låtar från de artister och band de delat scen med under årens lopp. Här en version av Xiu Xius “I Luv The Valley OH!!”, bland övriga finns Coldplay och Sharon Van Etten.
Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 42
Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 42
På uppdrag av Kulturbloggen.com bevakade jag Charles Bradleys spelning på Nalen.
Finns det något världen älskar så är det ett Hollywood Ending. Inte det konstgjorda manusskrivna, utan den äkta sorten där verkligheten överträffar dikten. Då någon, gärna en artist, varit totalt förbisedd och/eller bortglömd i alla år men plötsligt blir uppmärksammad både för sin talang och för sin makalösa story. Här får ni gärna börja associera till Searching for Sugarman och Sixto Rodriguez.
En lika gripande historia är den om Charles Bradley, soulsångaren som rymde hemifrån vid 14 års ålder och levde på gatorna och tunnelbanan i New York. Som arbetade som kock på ett mentalsjukhus i Poughkeepsie under nio år innan han 1977 drog västerut och ströjobbade parallellt med kvällsframträdanden som James Brown-imitatör i Kalifornien. Som blev mystiskt sjuk i 40-årsåldern och flyttade hem till mamma igen i Brooklyns “projects”-områden och dess sociala misär. Vars bror blev rånmördad i sitt hem. Som en dag knackade på hos Daptone Records när han hörde att de sökte sångare. Som skivdebuterade vid 62 års ålder. Som har en blomstrande karriär när de flesta går i pension. Som nu står på Nalens scen. Och hyllar livet.
Efter att bandet The Extraordinaires kört ett par instrumentalnummer(varav den ena The Lovin’ Spoonfuls “Summer In the City”) som uppvärming öppnar Bradley med den funkiga “Love Bug Blues” från senaste albumet Victim Of Love, innan tempot dras ned i balladen “Crying In The Chapel”. Och ungefär så ser det ut hela konserten; varannan ballad, varannan uptemponummer, men med samma enorma pondus. Varje gång belt-sångaren fyrar av ett avgrundsvrål tycks stämbanden flyga ut och kyssa ansiktena närmast scenkanten, för att åter elastiskt dra sig tillbaka igen. Mot bakgrund av 65-åringens brokiga livshistoria kommer det nog att dröja innan någon ställer sig på samma scen och får varenda vers, vartenda ord att betyda så oerhört mycket. Så mycket känslor är inblandade, framför allt hos honom själv, vilket av publiken omfamnas ordentligt. Hela Nalen skiner upp av den rena och skära lycka han utstrålar över att ha fått en sista chans till ett anständigt liv.
Det sägs ju att det som inte dödar en stärker en, och i “How Long” går Bradley följdaktligen ner på knä och lägger upp mikrofonstativet som om det var hela världen han bar på sina numera stärkta axlar. Egentligen sticker både allt och inget ut, eftersom nivån är så hög hela vägen. Ett lite udda inslag är den psykedeliska soulen i “Confusion” där sångaren själv spelar – eller snarare dansar – det mest extraordinära instrumentet själv: en theremin, som han styr med robotliknande moves. Efter att ha avslutat med självbiografiska publikfavoriten “Why Is It So Hard” tar vår gunstling inte den vanliga vägen ut till logen via sidotrappan, utan kliver rätt ut i publikhavet för att dela ut svettiga och hjärtliga björnkramar till alla som står i hans väg, vilket är hans kärvänliga sätt att tacka för att vi kom och delade hans liv i lycka ikväll. Inte ett öga torrt.
Men som sagt, vem älskar inte ett Hollywood Ending?
Bonusinfo: När Charles Bradley har kramat sig igenom nästan alla fastnar hans stora halssmycke i en kvinnas kläder och de båda får tråckla lite innan de kan skiljas åt. De båda ler åt fadäsen under tråcklandet medan Bradley utbrister “Sugar, I guess you’re comin’ with me tonight!” och drar iväg en hes och hjärtlig skrattsalva med hela överkroppen. Underbart.
songsforwhoever.com 