Skip to content

Backtrack of the day #554: The Kinks ”Better Things”(från Give The People What They Want, 1981)

LYSSNA VIA WiMP
LYSSNA VIA DEEZER

För att Ray Davies fortfarande hade den ultimata popsången i sig 17 år efter ”You Really Got Me”. För att det enda som ibland behövs för att få upp humöret är den här låten. För att det finns en fenomenal cover därute gjord av Fountains Of Wayne.

Backtrack of the day #553: The Grays ”Both Belong”(från Ro-Sham-Bo, 1994)

LYSSNA VIA WiMP
LYSSNA VIA RARA.COM
LYSSNA VIA DEEZER

För att Jellyfish var en alltför kortlivad grupp. För att det här är Jason Falkners största stund. För stämsången och det akustiska introt. För att jag ägnade flera år åt att jaga den utgångna CD:n utan att vilja betala 500 spänn för den. För att jag till slut hittade den på Ebay för en hundring.

Spellista: Ultimate Yacht Rock – Rock blir inte ostigare än så här…

LYSSNA PÅ SPELLISTAN ULTIMATE YACHT ROCK VIA SPOTIFY

Det är inte ofta jag ägnar tid åt att lansera andras spellistor, det är ju liksom listskapandet jag själv tycker är roligt. Men när Stephen Thomas Erlewine, välkänd recensent och redaktör på AllMusic, blev utmanad att skapa en övergripande lista med låtar som representerar genren Yacht Rock var det så att man ville kika men ändå hade skämskudden i knät.

Så vad fasen är ”Yacht Rock” då? Som med all genreindelning är det givetvis föremål för hårklyverier. Somliga artister i listan skulle räknas till AOR, andra till västkust-, FM- eller mainstreamrock. Tidsperioden är företrädesvis 70-tal med någon enstaka tidig 80-talare. Grupperna bestod eller assisterades av studiomusiker och således var framförandet och produktionen oklanderlig. Andelen anhängare av artisterna i den här listan som numera är mor- och farföräldrar ökar stadigt för varje minut som går. De minns sina V-Jeans, Puch Dakotas och sina ungdomskärlekar varje gång de hör Herb Alpert böja en ton på saxofonen eller Jeff Porcaro slå oantastligt på sina hi-hats. De anser också att skäggrock var något som infördes av Kenny Loggins och Michael McDonald. Benämningen ”guilty pleasure” kan omöjligen ha uppstått någon annanstans än här.

Egentligen avskyr ju en del av mig Chicago, The Doobie Brothers, Dr. Hook och det mesta av ostigheterna de stod för. Deras enorma svulstighet. Deras självgoda perfektionism. Deras urbota tråkiga brorduktighet. Deras ibland onödigt krångliga arrangemang, inte för att det gjorde låtarna bättre, utan bara för att dom kunde.  En delad fetisch för Flanger- och Choruspedaler. Alla übersnygga solon, licks och twin lead guitars ihop med småjazziga flyglar. Keyboards så sliskiga att svenska dansband hade offrat sina polisonger hade de kommit ens i närheten. Congas var en minst lika viktig del av rytmsektionen som någonsin baskaggar och cymbaler. Så vad gör vi här då? Det vete fan. Kanske vill jag göra upp med mina demoner. Erkänna att jag faktiskt ägde 6 album av AOR:ens hovleverantörer Toto, införskaffade under period då jag sökte något nytt, men förmodligen hade dåliga förebilder. Eller så vill jag bara jävlas med mig själv lite, bara därför att.

Men en annan del av mig gillar ju också sånt här; flertalet artister hittar man i skivhyllan där hemma: Fleetwood Mac, Steely Dan, Todd Rundgren, Firefall, Paul Simon och Jackson Browne. Och vem kan ogilla Michael McDonalds, Peter Ceteras och Daryl Halls falsetter? Eller den blåögda soulen i Seals And Crofts ”Diamond Girl”? Underbart nog återfinns även ett par bortglömda favoriter från syrrans Poporama-kassetter, som Climax Blues Bands ”Couldn’t Get It Right” och George Bensons ”Give Me The Night”. Chicagos ”Hard To Say I’m Sorry” med David Fosters vattenstämpel hatar jag att älska, eller älskar att hata, beroende på dagsform. Roy Orbison-pastischen ”You’re Only Lonely” av ofta underskattade JD Souther blev en klassiker. Dessutom borde brittiska one-hit-wonder-bandet Toploader skänka samtliga av sina intäkter till Sherman Kelly, en kort period keyboardist i King Harvest, som tack för att hans svängiga ”Dancing In The Moonlight” gav dem en karriär vid millennieskiftet.

Till sist:”Africa” en av mina favoritlåtar. Där, nu var det sagt. Ska vi släppa detta och lyssna på något creddigt imorgon igen, kanske? Cheezus.

Backtrack of the day #552: Eels “Little Bird”(från End Times, 2010)

LYSSNA VIA WiMP
LYSSNA VIA RARA.COM
LYSSNA VIA DEEZER

Nu så här under sommaren kommer The Bucket List att få vila lite, och vi ska njuta av att titta i backspegeln för omväxlings skull. Därför får Backtrack of the day vakna till liv igen, men i väldigt kort format som ni ser nedan. Där finns ju så oerhört många låtar att upptäcka än.

För att ingen kan låta som en amerikansk dramaserie som Mark Oliver Everett. För att han lyckas återanvända samma ackord för femtielfte gången utan att vara en kopia av sig själv. För att hans stämband tycks ha fåror från hans olycksdrabbade liv som gör att allt han sjunger låter självbiografiskt.

The Bucket List Vecka 28, 2014

Jag får ofta frågan hur jag hinner lyssna på all musik. Det gör jag inte. Men inom mig finns något maniskt som är och snuddar vid besatthet av att upptäcka ny musik. Under så många år kring millennieskiftet fokuserade jag alldeles för mycket på att jaga gammal musik, förvisso med stor behållning, men även om en del samtida musik hanns med inser jag att desto mer gick förlorat när jag grottade ner mig i 60-talspsykedelia, 70-talsfunk, 80-talsindierock och 90-tals-hip-hop und so weiter. Fast ändå inte. All denna historia har varit viktig för att kunna förstå var dagens artister kommer ifrån och uppskatta nyanser som annars bara hade passerat obemärkt förbi.

Jag får också frågan ibland om listan inte skulle tjäna på att innehålla hälften så många låtar. Både ja och nej. Jag har full förståelse för att det är svårt att hinna lyssna in sig på all den här nya musiken, men samtidigt skulle jag inte ha samvete att utelämna vissa låtar, för hur fan skulle det se ut om ni missade den eller den? Förmodligen lika bra som innan, ur ert perspektiv…

Och jädrar så mycket bra vi fått ta del av på sistone: electrosoul(LolawolfFKA twigs, Maverick Sabre, Jeremih), psychfolk(Woods, The Skygreen Leopards, Donovan Blanc), hip-hop(Lizzo, Sons Of Mischief), Americana(The MastersonsOtis Gibbs, Caleb Caudle, Old Crow Medicine Show), house/nu-disco(Villa, Miami HorrorBondax), garagerock(Death From Above 1979, Steve Adamyk Band, Straight Arrows, The Vacant Lots), syntpop(The Presets, Bright Light Bright Light, Kitten), gitarrpop(Black Twig, Gramercy Arms, King Tuff, Wonder Villains, Miniature Tigers), singer-songwriters(Jon Allen, Luke Sital-Singh, Sam Airey, Lera Lynn).

Några mer högprofilerade grejer har också kommit: The Shins, Strand Of Oaks, Tweedy, The Vaselines, Manic Street Preachers, Lenny Kravitz, Jessie Ware, Ryan Adams, Basement Jaxx, Angus & Julia Stone, Jennifer Hudson, Interpol, Grimes, Goat, Robert Plant, Lewis WatsonKacey Musgraves och Hiss Golden Messenger. Lägg därtill ett antal briljanta indiesinglar från band och artister som är på gång, men ännu inte har hittat ut till massorna fastän de redan borde ha gjort det.

Så jag tar mig tid, oavsett om den finns eller inte. Men det frestar på, och nu får listan vila några veckor när skivsläppen blir lite glesare liksom förhoppningsvis molnen på himlen. Lägg er nu i hängmattan med The Bucket List Vecka 28 och semestern kommer plötsligt att höjas en nivå. Puss.

Lyssna på Deezer: The Bucket List Vecka 28

Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 28

Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 28

Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 28

Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)

Jessie Ware “Tough Love”(singel, 2014)

Än vet vi inte vad nya albumet kommer att heta, men vi vet att det kommer att låta lika bra som det förra.

The Shins “So Now What”(från Wish I Was Here Soundtrack, 2014)

Zach Braff försöker återupprepa succén med Garden State-soundtracket när det nu är dags för nya filmen Wish I Was Here. Utöver en ny The Shins-låt finns även nytt från Bon Iver samt ett samarbete mellan Coldplay och Cat Power med.

Guided By Voices “Pan Swimmer”(från Cool Planet, 2014)

Har du en minut över? Andra albumet i år från ständigt produktiva Robert Pollard i lo-fi-hjältarna Guided By Voices, och Tobin Sprout hänger fortfarande kvar sedan återkomsten för ett par år sedan.

Fractures “Won’t Win”(från Fractures EP, 2014)

Fractures är lika med Mark Zito, en Melbournebaserad musiker som precis släppt sin debut-EP. Singeln “Won’t Win” är en av de absolut starkaste låtar du lär höra denna sommar. För fans av Radiohead, Chet Faker och Gotye.

Angus & Julia Stone “Grizzly Bear”(från kommande albumet Angus & Julia Stone, 2014)

Lysande countrysoul från Sydneysyskonen som kommer till Sverige i höst.

FKA twigs “Two Weeks”(från kommande albumet LP1, 2014)

Och om det inte räcker med nya Jessie Ware-singeln kan man också skämma bort sig själv med Tahliah Barnetts nya. Väcker även minnen från Beth Gibbons insatser med Portishead.

Miami Horror “Wild Motion(Set It Free)”(singel, 2014)

Glad discopop från Melbourne för glada sinnen, och ett nytt album sägs vara på gång, fyra år efter debuten. För trumpna sinnen också, kanske särskilt för dem.

Tweedy “Summer’s Noon”(från kommande albumet Sukirae, 2014)

Jeff Tweedys projekt(tillsammans med sonen Spencer på trummor) vid sidan om Wilco är på väg med sitt första album i höst. Soundet är mjukt tassande, inte långt från hur Wilco lät i sina minst storslagna stunder på Summerteeth och Yankee Hotel Foxtrot.

Lenny Kravitz “The Chamber”(från kommande albumet Strut, 2014)

Kan inte påstå att Kravitz har gjort mycket jag ansett värt att lyssna på sedan Circus, men han sjunger i alla fall bra och nya singeln är inte så pjåkig.

Maverick Sabre “Emotion(Ain’t Nobody)”(singel, 2014)

Den brittisk-irländske R&B-sångaren har lånat lite från Chaka Khan, men formaterat om till en korsning av Bipolar Sunshine och hip-hop-beats.

Novo Amor & Ed Tullett “Faux”(singel, 2014)

Inte många måsten är vackra, men det här är det. “Faux” är ett synnerligen vackert måste.

The Vaselines “One Lost Year”(från kommande albumet V For Vaselines, 2014)

Fyra år efter återkomsten med Sex With An X är Glasgowparet Eugene Kelly/Frances McKee tillbaka med ett nytt album senare i höst. På V For Vaselines – där man enligt Kelly låtit sig inspireras av Ramones –  medverkar gänglige gitarristen Stevie Jackson från Belle & Sebastian och Francis MacDonald från Teenage Fanclub.

Miniature Tigers “Swimming Pool Blues”(från Cool Runnings, 2014)

Bevis för att “yeah-yeah-yeah-yeah-yeah” ibland är den viktigaste sångtexten. För älskare av E.L.O., The Apples In Stereo och Weezer.

Jeremih feat. YG “Don’t Tell ‘Em”(från kommande albumet Thumpy Johnson, 2014)

Def Jam-stjärnan släpper sitt tredje album senare i år, och andra singeln “Don’t Tell ‘Em” är förstklassig R&B med en smula house i trummorna. Inkluderar ett par snodda strofer från Snap-hiten “Rhythm Is A Dancer”.

Strand Of Oaks “Same Emotions”(från HEAL, 2014)

Tim Showalters fjärde album som Strand Of Oaks, HEAL, har grundlagts under en tuff personlig tid för honom själv som tog sin början i höstas när han spelade i Malmö då han började grubbla över sitt eget liv. Kulmen nåddes när han och hans fru nätt och jämnt klarade livhanken i en bilolycka hemma i USA. J Mascis från Dinosaur Jr har lagt gitarr på “Goshen ’97”, och låtarna sträcker sig från alternativrock till glammig syntrock som i “Same Emotions”.

Jennifer Hudson feat. R. Kelly “It’s Your World”(singel, 2014)

Ska jag vara helt ärlig har jag inte lagt mycket energi på att följa Jennifer Hudson utöver att jag noterat hennes medverkan i American Idol samt den hyllade filmrollen i Dreamgirls. Men det här. Wow. Ta det bästa av acid jazz och det bästa av disco, et voíla: “It’s Your World”. Sedan att den där pajsaren R. Kelly får vara med på ett hörn, okej då.

Lolawolf “Summertime”(singel, 2014)

Av en ren händelse var inte Lenny den ende familjemedlemmen Kravitz på listan. Hans och Lisa Bonets dotter Zöe sjunger i alt-R&B-trion Lolawolf . Nog för att sommaren oftast är kort, men var det nödvändigt att låta “Summertime” bara sträcka sig över två minuter och nio sekunder?

Phoria “Atomic”(från Display EP, 2014)

Radiohead– och The xx-influenserna förnekar sig inte hos femmannabandet från Brighton.

Broods “Mother & Father”(singel, 2014)

Electropopduo från Auckland, Nya Zeeland, som jag tidigare tipsat om. Och de blir bara bättre och bättre.

Mapei “Change”(från kommande albumet Hey Hey, 2014)

Stockholmssångerskan har släppt en av årets bästa soulsinglar som lär finnas med på debutalbumet i höst.

Courteneers “Summer”(från kommande albumet Concrete Love, 2014)

Indiepopparna från Manchester har varit i Paris och spelat in delar av nya albumet Concrete Love, producerat av Jon Cross som också arbetat med stjärnskottet Chlöe Howl och syntpopnostalgikerna Hurts. “Summer” är en riktigt, i brist på andra ord, sommarsingel.

Donovan Blanc “Hungry A Long Time”(från Donovan Blanc, 2014)

Solskenspopduo från New Jersey som släppte den här singeln redan i våras. Nu är albumet här och vi livar upp den igen. För fans av Ariel Pink, Mac DeMarco, Real Estate och The Clientele.

Eken “Du Kan Kalla Mig”(singel, 2014)

Ett av få svenska bidrag den här veckan, faktiskt det enda slår det mig. Hu då! Men “Du Kan Kalla Mig” är istället desto vassare. “Det framstår som rena önskedrömmen, men i en mindre googlebar värld kunde ”Du Kan Kalla Mig” ha gjort uppståndelse som någon återfunnen förlorad mastertejp Jojje Wadenius spelat in i Laurel Canyon med CSN&Y.” skrev jag häromdagen.

Jon Langford & Skull Orchard “Gone Without Trace”(från Here Be Monsters, 2014)

Veteranen(The Mekons, The Waco Brothers) från Wales är sedan många år boende i Chicago och spelar Americana med omisskänlig walesisk dialekt.

Lizzo “Hot Dish”(från Lizzobangers, 2013)

Texasrapparen som är baserad i Minneapolis släppte sitt debutalbum Lizzobangers redan förra året, men det är nu aktuellt för re-release världen över. Samtidigt är hon också aktuell som gästvokalist på titelspåret till Clean Bandits nyligen släppta New Eyes. Hon går på som Missy Elliott och i “Hot Dish” läxar hon upp alla som objektifierar kvinnor.

Ryan Adams “Gimme Something Good”(från kommande albumet Ryan Adams, 2014)

Alt-countryns affischnamn numero uno låter mer Tom Petty & The Heartbreakers än någonsin. Inte mig emot.

Yelle “Bouquet Final”(från kommande albumet Completement Fou, 2014)

Franska electropopparna Yelle med skönsjungande Julie Budet i spetsen kommer till Popaganda-festivalen i slutet av augusti. Inte missa.

Alexis Taylor “Dolly And Porter”(från Await Barbarians, 2014)

Det tar en stund att vänja sig vid att Taylor solo frångått syntdiscon i Hot Chip till förmån för lågmäld, allvarsam singer-songwriterpop, men när man väl gjort det känns det bekvämt. Misstänker att den vinylknasterförsedda “Dolly And Porter” har fått sin låttitel från countrystjärnorna med efternamnen Parton och Wagoner efter alla deras duettalbum.

Old Crow Medicine Show “Mean Enough World”(från Remedy, 2014)

Nashvilles rootsrockare är som sprungna ur en hölada.

Bright Light Bright Light “An Open Heart”(från Life Is Easy, 2014)

2012 släppte walesaren Rod Thomas debutalbumet Make Me Believe In Hope som klockade in på min och många andras topplistor över det årets bästa album. Nu är han tillbaka med en ny dos syntdisco som till och med lockat självaste Elton John att gästa på låten “I Wish We Were Leaving”. Min favorit är dock denna.

The Skygreen Leopards “It’s Not Love”(från Family Crimes, 2014)

En enda lyssning på solskenspopen från Glenn Donaldson och Donovan Quinn och det är helt logiskt att de ligger på Woodsist Records, etiketten som grundades av Jeremy Earl från Woods. För fans av The Byrds vid The Notorious Byrd Brothers, Felt, The Television Personalities och C86.

Straight Arrows “Fruit Of The Forest”(från Rising, 2014)

1967 kanske inte bara handlade om San Francisco, utan även Sydney? Lyssna på fuzzgitarrerna i den här garagepärlan!

Woods “Tambourine Light”(singel, 2014)

Och apropå Woods så släpper de ännu en dubbelsidig singel med överblivet material från With Light And Love. Vilka kval de måste ha lidit när låtar skulle sållas bort.

Otis Gibbs “Ghosts Of Our Fathers”(från Souvenirs Of A Misspent Youth, 2014)

En gång hade jag en ny följare på Twitter. Otis Gibbs. Så jag följde honom. Då avföljde han mig, något som många ägnar sig åt. Bra sätt att ragga nya följare, antar jag. Men Americanasångaren har även färdigheter inom låtsnickeri.

Peter Matthew Bauer “Scientology Airplane Conversations”(från Liberation!, 2014)

Först var det Hamilton Leithauser för några månader sedan, nu är det Peter Bauers tur. The Walkmen-medlemmarna hittar egna sysselsättningar. Meningsfulla, dessutom.

Bellowhead “Fine Sally”(från Revival, 2014)

Brittiska folkpoppare med fiol i ena handen och Dexys Midnight Runners-blås i den andra. Älskar den här typen av glad och uppfinningsrik pop.

Mungo’s Hi-Fi “Traveller”(från Serious Time, 2014)

Rakaste vägen till Jamaica går via Glasgow. Dancehall, dub och DJ:s på en enda biljett.

Grimes feat. Blood Diamonds “Go”(singel, 2014)

Claire Boucher skrev “Go” tillsammans med Blood Diamonds och tanken var att Rihanna skulle spela in den, men hon nobbade. Så då anpassade Boucher den till sig själv istället. Bättre så.

Interpol “All The Rage Back Home”(från kommande albumet El Pintor, 2014)

Paul Banks hörde av sig med ett gediget soloalbum härom året, men åttonde september, dvs fyra år och en dag efter senaste albumet släpper kungarna av post-punk revival sitt nya. Ett första smakprov hör ni här.

Manic Street Preachers feat. Green Gartside “Between The Clock And The Bed”(från Futurology, 2014)

Som jag har beundrat Green Gartsides röst ända sedan jag första gången hörde Scritti Polittis Cupid & Psyche ’85.

New Navy “Heaven”(singel, 2014)

Future Classic-signat Sydneyband, smäktande drömpop.

Benjamin Booker “Have You Seen My Son?”(singel, 2014)

Andra singeln från garagerockaren som figurerat tidigare i The Bucket List.

The Vacant Lots “Mad Mary Jones”(från Departure, 2014)

Om ni missade den här hypnotiska singeln från april får ni en ny chans här. Psych-rockarna från Vermont har turnerat med The Brian Jonestown Massacre, The Growlers och Dean Wareham(Galaxie 500) och samarbetat med Alan Vega(Suicide) och Sonic Boom(Spacemen 3). Say no more.

Basement Jaxx “Never Say Never”(från kommande albumet Junto, 2014)

Min typ av dansband.

Bondax “All I See”(singel, 2014)

Det vilar en tydlig känsla av 90-talets klubb- och danceakter över den här rykande dansgolvssingeln från brittiska producentduon Bondax. Kan inte skaka bort Rob’N’Raz ur bakhuvudet.

Goat “Hide From The Sun”(från kommande albumet Commune, 2014)

Så orientaliskt. Så psykedeliskt. Så suddigt. Så bra.

Lewis Watson “outgrow”(från the morning, 2014)

Så har det äntligen blivit dags för den brittiska indiefolkens nya storstjärna att släppa ett helt album efter ett otal hyllade EP.

Pepa Knight “Clams”(singel, 2014)

Ni har hört australiensarens “Rahh!” i den här listan förut och noterat hans intresse för världsmusik. För fans av Vampire Weekend, Peter Gabriel och Paul Simon.

Souls Of Mischief feat. Snoop Dogg “There Is Only Now”(från kommande albumet There Is Only Now, 2014)

Old-school-kvartetten både gästas av Snoop Dogg och har anlitat en av mina favoritproducenter, Adrian Younge, till sitt sjätte album.

Luke Sital-Singh “Bottled Up Tight”(från kommande albumet The Fire Inside, 2014)

Matt Berninger & Andrew Bird “A Lyke Wake Dirge”(singel, 2014)

Rory More feat. Gemma Ray “No Air”(från Looking For Laszlo, 2014)

Har rullat i spellistan i några veckor, och det är något med den bultande 60-talsrytmen, den gåtfulla sången och analogsyntarna som inte vill släppa taget. Tänker även på Tomorrow’s World, samarbetet mellan Airs Jean-Benoît Dunckel och New Young Pony Clubs Lou Hayter.

Villa “Flying Panties”(från Partyfine Vol. 1, 2014)

Belgiska duon Villa fick förra året plats på min lista över årets 100 bästa låtar med “Mint”. När deras skivbolag Partyfine, grundat av franske polaren och kollegan Yuksek, firar ettårsjubileum med det bästa från etikettens livstid gjordes även rum för en helt ny låt från belgarna, den fantastiska “Flying Panties”. Dom har ett sätt att få bas och trummaskiner att svänga som många likasinnade inte har.

The Wonder Villains “33”(från Rocky, 2014)

De unga killarna och tjejerna i The Wonder Villains från nordirländska Londonderry spelar så lättfångad bubblegumindie att lyssning på deras låtar nästan känns som att fäktas mot en myggsvärm, man blir inte av dem hur mycket man än viftar. Debutalbumet innehåller flertalet låtar från tidigare i karriären, bl.a. “Zola” som är en hyllning till pensionerade Chelsea FC-stjärnan Gianfranco Zola, samt “33” som alltför få människor har hört. Inte oväntat är de fans av Weezer.

Blonde Redhead “Dripping”(från kommande albumet Barragán, 2014)

Den drömska electronican i “Dripping” har redan delat fansen i två läger. Jag vet vilken sida jag står på.

Death From Above 1979 “Trainwreck 1979″(från kommande albumet The Physical World, 2014)

10 år efter sitt enda album och 8 år efter uppbrottet är Torontorockarna på gång tillbaka igen med ny fullängdare och turné.

Hiss Golden Messenger “Saturday’s Song”(från kommande albumet Lateness Of Dancers, 2014)

Scott Hirsch och MC Taylor verkar inte göra många fel.

Kitten “I’ll Be Your Girl”(från Kitten, 2014)

Glittrande 80-talspop från Los Angeles.

Robert Plant “Rainbow”(från kommande albumet Lullaby And…The Ceaseless Roar, 2014)

Ålderspensionären Plant planerar ingen återförening av Led Zeppelin, men ej heller att dra sig tillbaka. Kommande albumet är det första huvudsakligen bestående av låtar skrivna av honom själv och kompbandet sedan 2005 års Mighty ReArranger, där samma musiker medverkade.

Steve Adamyk Band “Mirror Ball”(från Dial Tone, 2014)

Kanadensarna öser ut nya album i samma tempo som låtarna på dem.

Taxes “Kali”(från kommande albumet It Never Ends, 2014)

San Francisco-bandet lyckas låta både som pompös stadiumindie och finkänsliga på samma gång.

Télépopmusik feat. Mark Gardener “Sound”(singel, 2014)

Vi gillade fjolårets EP Try Me Anyway/Fever, och nu är den franska electronicatrion tillbaka med en ny, bubblig singel från ett än så länge icke namngivet kommande album.

Cold War Kids “All This Could Be Yours”(singel, 2014)

Nathan Willett och Matt Maust håller sig sysselsatta. Förutom ny singel från ett kommande nytt album med Cold War Kids har de precis släppt ett album med sidoprojektet French Style Furs också.

Dignan Porch “Deep Deep Problem”(från Observatory, 2014)

Melodiös lo-fi-pop med syrliga syntar.

Gramercy Arms feat. Tanya Donelly “Always In Love”(från kommande albumet Seasons Of Love, 2014)

Ett av de album jag ser mest fram emot i år. Det frejdiga powerpopkollektivet från New York vars enda fasta punkt är Dave Derby, men där så många andra deltar. På nya skivan är som vanligt musiker från Guided By Voices, Luna och The Breeders. Dessutom medverkar Lloyd Cole, Tanya Donelly m.fl. För fans av Jellyfish, The New Pornographers och The Heavy Blinkers.

Lera Lynn “La Di Da”(från kommande albumet The Avenues, 2014)

Talangfull singer-songwriter från Nashville som jag tipsat om förut.

Air Dubai “Gone”(från Be Calm, 2014)

Fenomenal kombination av electrosoul, indiepop och hip-hop från Denver, Colorado.

Christopher Owens “Nothing More Than Everything To Me”(från kommande albumet A New Testament, 2014)

Girls-sångarens andra soloalbum har hämtat inspiration från den amerikanska musikens grunder: country, R&B och gospel. Honky-tonk och rockabilly också, vill jag hävda.

Jon Allen “Fire In My Heart”(från Deep River, 2014)

Bland det snyggaste låtsnickrandet den här veckan. Albumet har flera höjdpunkter.

Kacey Musgraves “The Trailer Song”(singel, 2014)

Den snart 26-åriga Texassångerskan hyllades av mig och många andra förra året för albumet Same Trailer Different Park, och nyligen gästade hon Stockholm för en spelning på Gröna Lund. Nya singeln “The Trailer Song”, om påfrestande nyfikna grannar, är inte aviserad för något nytt album ännu, men förhoppningsvis dröjer det inte länge. Ruskigt begåvad låtskrivare.

King Tuff “Eyes On The Muse”(från kommande albumet Black Moon Spell, 2014)

Sam Airey “Station Approach”(singel, 2014)

Indiefolksångare från Leeds som blivit mycket hyllad i brittisk radio och TV. B-sidan “Stars” är också väl värd en lyssning.

Say Hi “When I Think About You”(från Endless Wonder, 2014)

Eric Elbogen skapar pop i världsklass med sångtexter av samma snitt. Är väldigt förtjust i Elvis-effekten som ekot bidrar till i den här, nästan som att The King skulle ha gästat på en Suicide-låt eller nåt.

Bonobo “Duals”(från Ten Tigers EP, 2014)

Hyllade Simon Green gjorde ifjol ett strålande album, The North Borders, där låten “Ten Tigers” ingick. På sin nya EP/12″ finns även outgivna “Duals” med. Downtempohouse för poolslappardagar.

Generationals “Gold Silver Diamond”(från kommande albumet Alix, 2014)

The Ting Tings “Wrong Club”(singel, 2014)

Manchesterduon som gav världen en dunderhit med “That’s Not My Name” är tillbaka med en discosingel. Introt till “Wrong Club” väcker frågan om varför låtar bara fejdas ut, men aldrig in?

Comet Gain “Your Haunted Heart”(från Paperback Ghosts, 2014)

“My map of the universe is your haunted heart…”. Simpla, men ack så vackra, textformuleringar som den är allt världen behöver.

Pompeya “Night”(från Night EP, 2014)

80-talspopkombo från Moskva som under sommaren besöker flertalet europeiska festivaler.

Rae Morris feat. Fryars “Cold”(singel, 2014)

Electrosoulpop från Blackpool i samarbete med Londonbaserade producenten Ben Garrett, aka Fryars, han som hade framgångar förra året med “On Your Own” och “Cool Like Me”.

The Mastersons “It’s Not Like Me”(från Good Luck Charm, 2014)

Att äkta paret Eleanor Whitmore och Chris Masterson från Austin ger ut en skiva på New West Records säger en del om deras musik, dvs rootsrock och alt-country av bästa snitt. Notera den fantastiska tvåstämmiga sången låten igenom.

The Presets “No Fun”(singel, 2014)

Jag har sagt det förr, Australien och Nya Zeeland dominerar den elektroniska popen just nu. “No Fun”, Sydneybandet The Presets nya singel, må vara spikrak och minimalistisk syntpop/house, men dess titel bedrar.

Josh Haden “Bing Bong”(singel, 2014)

Spain-ledaren kämpar vidare med sitt one-new-song-a-week-projekt på Bandcamp. Går sannerligen bra hittills.

Black Twig “Summer Slow Down”(från Heliogram, 2014)

Finska shoegazearna i Black Twig sätter sin jangliga prägel på sommaren.

The Gromble “Slam”(singel, 2014)

Oemotståndlig popsingel.

Zulu Winter “Heavy Rain”(från Stutter, 2014)

Indierock som touchar vid Coldplay på ett fundament av “Young Folks”-trummor.

Beverly “Honey Do”(från Careers, 2014)

Noisepoptjejband startat av hyllade artisten och trummisen Frankie Rose.

Caleb Caudle feat. Lydia Loveless “Trade All The Lights”(från Paint Another Layer On My Heart, 2014)

Vacker hyllningssång till New Orleans. För fans av Ryan Adams, Shooter Jennings och Justin Townes Earle.

Lyssna på Deezer: The Bucket List Vecka 28

Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 28

Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 28

Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 28

Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)

Ny singel: Eken “Du Kan Kalla Mig”


Anders Eklund, aka Eken, erkänner utan omsvep att hans musiks signum är djupt rotat i det kaliforniska 70-tal där Crosby, Stills & Nash satte agendan tillsammans med namn som Firefall, Jackson Browne och Michael Nesmith, där en fallenhet för stämsång i kombination med folkplockande gitarrspel till och med kunde betyda mer än rätt kontakter vid anskaffning av förbjudna substanser.

Förra året släppte han “Du Får Komma Närmre” som med sina smäktande vokalarrangemang och lätt psykedeliska ugglehoanden(!) i bakgrunden svepte likt en ljum högsommarvind genom sociala medier. Nu är han tillbaka med den lika uppseendeväckande “Du Kan Kalla Mig”, ännu en välkomponerad akustisk pärla(även den med ugglor!). En del av hemligheten med det målmedvetna 70-talssoundet är ett mödosamt studioarbete, där varje pålägg är genomtänkt och utprovat. På autentisk Stephen Stills-bas har han anlitat Kristofer Krydda Sundström, och trummorna spelas smakfullt av Tobias Tagesson som varvar jazz med Robyn & Röyksopp-turnerande.

Det framstår som rena önskedrömmen, men i en mindre googlebar värld kunde “Du Kan Kalla Mig” ha gjort uppståndelse som någon återfunnen förlorad mastertejp Jojje Wadenius spelat in i Laurel Canyon med CSN&Y.

Fotnot: “Du Får Komma Närmre” kom ut första gången i januari 2013 på Recrec, men fick en nyrelease 1 april 2014 på nytt bolag.

The Bucket List Vecka 25, 2014

Sommaren är här, och i hängmattan eller var man nu befinner sig lyssnar man på en hel del musik. Vill man höra nytt kan man ta sig an The Bucket List Vecka 25, som i vanlig ordning innehåller det bästa av det mesta. De 100 bästa låtarna från de senaste släppen. Precis så det räcker till hela semestern.

Njut nu av allt. Det ska jag göra.

Lyssna på Deezer: The Bucket List Vecka 25

Lyssna på rara.com: The Bucket List Vecka 25

Lyssna på WiMP: The Bucket List Vecka 25

Lyssna på Spotify: The Bucket List Vecka 25

Lyssna på Spotify: The Full 2014 Bucket List(alla årets låtar)

 

Liverecension: First Aid Kit och The Tarantula Waltz, Berns Stockholm 18/6 2014

Redan vid tidpunkten då uppvärmningsakten går upp på scenen märks det att det är en speciell afton. Sällan eller aldrig täcks golvet framför den av så här mycket publik. Men nu ska profeterna uppträda i sin hemstad inför utsålt hus, så vad annars.

20140618_202404

Markus Svensson, alias The Tarantula Waltz, har fått uppdraget att öppna kvällen, och till skillnad från “gerillaspelningen” jag såg honom göra i en trång skivaffär på Record Store Day härförleden har han inget band med sig. Förra gången var kanske inte representativ med tanke på det risiga ljudet som då rådde, men ikväll lyser hans mörka, sorgsna låtar upp betydligt starkare där han står inför den utökade publik han förtjänar. Grunden i det han gör är baserat på hans känslosamma sångröst och folkiga gitarrplockande, och tack vare förmågan att hitta små variationer och licks utformas en dynamik under hela setet jämfört med någon som hade stått och dragit fulla ackord hela tiden.

Briljansen i “Scandinavian Minds”, “Voodoo Whispering” och “Wooden Arms” är odiskutabel, och nya “Lynx” som skrevs till hans ofödde son håller den personliga traditionen vid liv sånär som på att temat utbytts mot livet istället för döden. Med det gravallvarliga tema som vilar över Svenssons senaste album Tinder Stick Neck knyts säcken fint ihop i hyllningen till den bortgångne musikern Jason Molina(Magnolia Electric Co., Songs Ohia), “Full Moon Twenty-Four-Seven”, en duett med Idiot Wind(Amanda Hollingby Matsson som även sjunger i Amason).

20140618_212826

First Aid Kit har varit i ropet ordentligt senaste veckorna, både nationellt och internationellt. Lite oförtjänt har de dessutom fått agera slagträ i en outklarad, men alltjämt viktig, debatt kring musikkritikers förhållning till favoriseringens vara eller ej. Har då en hel värld av musiktyckare varit för snälla och haft silkesvantar? Nej. Och ja. Man kan faktiskt höja något till skyarna och ändå åskådliggöra dess brister utan att göra avkall på dess nominella värde. Brister är mänskliga och hör samman med det totala intrycket av vad människor skapat, brister är vitala delar i ett konstverk. Måhända har flera recensioners avsaknad av just brister varit vad som gjort hyllningarna så ensidiga. Men strunt i det nu.

För några år sedan slog de åhörarna med häpnad, men ikväll är det ombytta roller då Johanna och Klara iförda guldklänningar vid sin entré närmast framstår tagna på sängen av bifallet från sina fans. De niger och tackar artigt för att alla har kommit och sätter raskt igång. Det är finstämt och tajt från start till mål, och “Shattered & Hollow” lever upp mer än på skiva, medan stompiga “King Of The World” lyfter spelningen till en nivå som håller klass hela vägen. Om du någon gång undrat om flera hundra människor disciplinerat kan hålla andan och knipa igen bevisade den helt opluggade “Ghost Town” detta, understruket av en spöklik knarrande dörr som ljuder från lokalens sidovrår.

Jag har haft mina dubier kring nya albumet Stay Gold, som är oerhört välskapt men saknar de små skavanker som utgör ett mästerverk. Live blir det en helt annan sak, något som verkar otvetydigt till deras fördel. Rösterna brister ibland och det mänskliga hantverket får stå i förgrunden på riktigt, på behörigt avstånd från inspelningsstudion och dess frestelser att ständigt förbättra något som redan är fulländat. I den av P3 direktsända konserten har de också modet att debutera en cover på en av förra årets bästa låtar, Phosphorescents “Song For Zula”, vilken förlöper helt utan problem och signifikativt visar att deras inspirationskällor återfinns i såväl historien som nuet.

När duon radar upp hitsen under spelningens andra hälft – “The Lion’s Roar”, “My Silver Lining”, “Emmylou” samt Simon & Garfunkel-covern “America” – blir det uppenbart vilken attraktionskraft de har, och att genomslaget hos de stora massorna är helt befogat. Knepet med att utnyttja sin oersättliga syskonkemi som fundament till den laminerade stämsången lever de högt på, men det är satan så effektivt, särskilt i kombination med att varenda beståndsdel i såväl komp som front sitter som klister.

Frågan man ställer sig är hur de i karriärens nästa skede ska gå vidare utan att upprepa sig själva alltför mycket. Men det tar vi då. Tills vidare avnjuter vi underhållningen de levererar i nuet. För någon annanstans vill vi inte vara.

20140619_170612

Ny Singel: Jessie Ware “Tough Love”

20140616-233223-84743004.jpg
Breaking news: electrosoulens gudinna är tillbaka med en ny singel som inte gör någon människa ledsen.

Lyssna på Youtube

Ny singel: Social Ambitions “Oh Yeah!” – Electropop för poolområdet

Electropopduon Social Ambitions bildades som en trio 2005 och har sedan 2007 bestått av Anders Karlsson och Mikael Arborelius. Imorgon tisdag 17 juni släpper de en ny singel betitlad “Oh Yeah!”, och om du gillar avspända, lättnynnade melodier i “Sweet Harmony”-midtempo finns det all anledning att kolla in den. Ett flöde av blippande 80-talssyntar strömmar ur högtalarna likt välkyld cava i poolområdet en smälthet förkväll i juli.