Recension: Rufus Wainwright “Out Of The Game”, 4/5

Lyssna på Spotify: Rufus Wainwright “Out Of The Game”
Många fina album släpps i dessa dagar av artister som varit med ett tag. Jag har recenserat M. Ward, Jack White och Brendan Benson nyligen, och här kommer ett till.

Rufus Wainwright har aldrig varit riktigt som andra sångare/låtskrivare. Hur många i hans generation har gjort en nyuppsättning av en Judy Garland-show på Carnegie Hall och sedan gett ut den på skiva? Och hur många av dom har Garland som förebild? Eller har gjort opera?

Redan på sitt andra album Poses från 2001 demonstrerade Wainwright en svårmatchad talang för arrangemang. Arrangemangen på Out Of The Game är som vanligt oantastliga, och i kombination med hans sätt att skriva låtar har han sina källor i den gamla skolans kompositörer som Randy Newman och Harry Nilsson. Av dagens ligger han närmast Stephin Merritt, fast mindre butter.

Som fallet varit med dom övriga skivsläppen jag nämner i inledningen av den här recensionen, så har även Rufus Wainwright blivit lite äldre och skaffat familj(med sin partner, tyske Jörn Weisbrodt). ”Montauk” är skriven till deras gemensamma dotter där han själv och Weisbrodt omnämns som ”your Dad” och ”your other Dad”.

Wainwright har gjort ett förstklassigt popalbum där han låtit bli vissa av sina tidigare högtravande pretentioner, kompad av bland andra medlemmar från Wilco och The Dap-Kings. Mark Ronson har  producerat, vilket kan förklara soulprägeln i vissa låtar. Sorgemarschen ”Candles” väver in säckpipor mot slutet utan att det låter det minsta konstruerat. ”Bitter tears” och ”Sometimes you need” är Pet Shop Boys- respektive Ron Sexsmith-pop, och då kan ni själva tänka ut skillnaden.

Om Rufus Wainwright för vidare sina färdigheter i musik till sin dotter på samma sätt som han själv fått dom i arv från sina egna föräldrar kan vi se fram emot några härligt storslagna album om 20-25 år när han själv kanske njuter av livet och det han själv presterat. För han har några till i sig.

Bästa spår: Jericho, Candles, Perfect man