#487. Peter LeMarc ”Detta blir min död”, 2003

Lyssna på Spotify: Peter LeMarc “Detta blir min död”
En vän till mig berättade att hans brorsa tipsat honom om den här låten, men innan han lyssnat klart på den stängde han av. ”Visst, jag gillar Lemarc, men jag blir bara deprimerad av att lyssna på sånt här”. Brodern höll på att få fnatt när han fick höra det. ”Det är ju sista textraden som är viktigast och gör hela låten!!”. Ungefär som i filmen The Usual Suspects när sanningen sakta går upp för Chazz Palminteris FBI-agent.

Och visst är det deppigt briljant, en låt som skrevs efter några år av panikångest. Här är LeMarcs egen berättelse om ”Detta blir min död”, tagen från boken 100 Sånger & Sanningen Bakom Dem:

”Jag bor nära Skogskyrkogården och tycker om att ströva omkring där. Läsa på gravstenarna, fantisera om alla dessa livsöden. När jag gick där en vinterförmiddag, såg jag en grävd grav utan någon kista i. Ett gapande hål som väntade på någon. Det snöade lätt. Medan jag betraktade den tomma graven dök några rader upp i mitt huvud: ’Det snöade på min begravning.’

Samma lapp granskade jag nu på Frejgatan i slutet av maj. En sång om min egen begravning? Nja, det kunde kanske duga som en inledning. Så fick det bli. Jag fick till en humoristisk vändning i refrängen, där jag låg i graven och utbrast: ’Detta blir min död.’ Sedan fortsatte texten in i en drogad, febrig dröm. En vandring genom dödsriket, eller kanske ångesten och alla dess rädslor, för att i sista versen komma ut på andra sidan. Som en katharsis. ’Detta är en grav där ingen vilar, här ligger den jag en gång var.’ Ett sätt att begrava alla fasor, all panik.”